"Va? Nej, jag gillar honom inte!" Omar Rudberg (boyxboy)

Meddelande: Jag är ftm transgender

DET HÄR ÄR INGET KAPITEL SÅ OM DU INTE ÄR INTRESSERAD AV MITT LIV BEHÖVER DU INTE LÄSA :)

Okej, jag har varit med om jättemycket det här året. Det började med depression och tankar som konstant förstörde mig inifrån. Jag mådde så dåligt att ord inte ens kan beskriva det. Det var värst under januari till juni. I ett halvår. Jag hade först ingen aning om varför det var så, hur jag kunde känna så. Jag mådde bara dåligt, och jag var hela tiden trött. Jag kunde inte somna, och jag spenderade all min tid när jag inte var i skolan, framför datorn. Mina vänner frågade inget, dom verkade inte ens märka att det var något som var fel. Förutom en, min allra bästa vän. Han är den enda som vet om mina tankar, förutom dom senaste som jag tänker nu.

När sommarlovet började insåg jag att jag gillade en tjej. Jag har gillat tjejer redan sedan jag var liten, men jag hade inte tänkt på det. Jag trodde jag var bisexuell, och jag sa det till honom (min bästa vän). Han var helt okej med det, han brydde sig inte om vilket kön jag gillade. 

Några veckor passerade, och jag kände mig inte alls bekväm i att vara bisexuell, det var något mer, men jag kunde inte sätta fingret på det. Jag trodde då att jag var pansexuell, och jag sa det till honom. Han var återigen okej med det. 

Bara någon månad passerade, och jag fattade att jag bara gillar tjejer. Jag sa till honom att jag tror att jag är gay, lesbisk. Han var okej med det, men jag visste fortfarande att det var något mer.

Något som var så mycket djupare, och så mycket mer smärtfullt.

Något som skulle göra mitt liv mer komplicerat än det någonsin varit, en sak som jag inte ens ville tänka på. Men jag visste fortfarande inte var det var. 

Jag ska berätta lite om mig:

När jag var liten umgicks jag alltid med killarna, jag kände mig inte hemma hos tjejerna. Redan när jag  var fyra år började jag må dåligt över min kropp. Jag kollade på killarna, och dom såg inte ut som jag. Jag såg inte ut som en kille, och det gjorde ont. 

Flera flera år passerade, smärtan blev bara större. När jag var 8 år försökte jag allt jag kunde. Jag försökte vara tjejig. Jag hade tjejkläder, klänningar, kjolar, sa att rosa var min favoritfärg, och jag slutade vara med killarna. Jag gjorde allt jag kunde för att försöka vara som en vanlig tjej. Men ju mer jag försökte, desto ondare gjorde det. Jag fattade inte varför. Varför gjorde det så ont att ha på sig tjejkläder och låtsas vara tjejig?? 

När jag var 9 år flyttade jag ifrån den lilla byn jag då bott i till en av de största städerna i Sverige. Jag mådde så dåligt över att jag var tvungen att lämna allting och börja om från början. Jag fokuserade på att skaffa vänner, och det gick sjukt bra. Jag hade aldrig haft så många vänner innan. Jag var alltid glad, men direkt kändes det fel när någon påpekade att jag är en tjej osv. Jag fattade fortfarande inte varför, men jag kände en slags smärta av det.

I sjuan började jag tänka på min sexualitet och den historien vet ni redan. I sjuan var också det året då jag började vara mer mig själv. Jag hade på mig killkläder, och jag var mer i personligheten som mig själv. Jag började träna, och jag älskade hur resultaten gjorde att jag mer och mer såg ut som en kille. 

I åttan klippte jag av håret och jag slängde alla tjejkläder jag hade kvar. Jag blev mer och mer bekväm i mig själv, över min personlighet och allt runtom mig. Jag såg ut som en kille. Mamma var förstås lite besviken över att jag inte var så tjejig som mina systrar är. Jag har aldrig på mig smink eller tjejkläder. Det är helt förståeligt att hon blev besviken, men hon säger att hon accepterar att jag inte gillar tjejiga saker. Men hon säger också att hon tror det brara är "en fas". Men jag vet att det inte är det. Det är inte bara en fas, för jag har varit såhär så länge jag kan minnas. Jag började kolla på skitmycket youtubers, och en gång kom det upp "Transgender" som rekommenderade. Jag visste inte vad det var, men jag klickade in på det och kollade på videon. Där förklarade dom vad det var att vara trans, och vilka "symptom" man hade. Jag stämde in på allt. Och direkt insåg jag en sak. Jag är inte bi, pan, eller gay. Jag är en kille. Jag är trans.