1

992 24 1
                                    

*Harrys POV*

Ännu en dag i helvetet. Ännu en dag av mobbning. Ännu en dag som jag kommer komma hem från och gråta. Ni kanske tycker att jag är töntig nu men så ser mina dagar ut. Vakna,skola,hem,spela glad,gråta mig till sömns. Alla dagar utom lördag och söndag. De dagarna jobbar jag i ett litet bageri.

Jag klev upp och klädde på mig och gick ner till köket där jag mötte mamma och Gemma. Jag bor med dem och min pappa. Jag tog en smörgås och satte mig vid bordet. När jag ätit upp så gick jag till toaletten och borstade tänderna. Vidare till hallen och tog på mig skorna och ropade hejdå in mot köket och började gå mot skolan utan att vänta på svar.

När jag ser skolan känner jag den välbekanta känslan av skräckblandad oro. Nu börjar det igen. Jag gick in i korridoren och började gå mot mitt skåp och hoppades att ingen skulle se mig,men självklart hade jag inte sån tur idag heller. Clark kom fram till mig med sina vänner bakom sig.

"Hej bögen vad har hänt med dig då?" sa han.

"V-vadå?" frågade jag förskräckt.

"Har du rullar dig i lera eller?"

"V-vad me-enar du?" svarade jag förvirrat.

"Nej förlåt jag glömde,du är alltid så här ful" så han och hånlog mot mig innan han slog mig hårt i magen. Igen. Och igen. Och igen. Tills han blev avbruten av en killröst.

"Vad fan håller ni på med?!" ropade den och jag tittade upp och möttes av en brunhårig kille som knuffade bort Clark. Clark och hans vänner bara muttrade och gick därifrån. Killen vände sig mot mig och sträckte fram en hand mot mig.Jag tittade förskräckt på den och trodde han skulle slå mig.

"Vill du ha hjälp upp?" frågade killen och jag tog försiktigt tag i hans hand och han drog upp mig.

"Hur gick det?" frågade han.
Brydde han sig?

"Det är okej" ljög jag och tittade på honom. Han tittade på mig och jag såg att han inte trodde mig men frågade inte. Jag började gå mot min lektion och lämnade killen där.

()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0()0

The DreamWhere stories live. Discover now