Everything changes

När man va liten.

-Ogges perspektiv-

Jag avsluter kyssen. Kollar in i mikas ögon och ler. Hon ler tillbaka. Jag tar hennes hand och vi går tillbaka. Dörren in till gympasalen var låst så vi knackade hårt på. Musiken inifrån sänks och dörren öppnas.

- Oh shit jag trodde de va pizzeria gubben! Suckar Omar lättat och släpper in oss och musiken höjs till det vanliga.

När klockan var runt 22:00 så är Ogge borta och jag sitter i en soffa med Oscar.

- Vart är han? Frågar jag oroligt.

- Han skulle typ gå och prata med Paulina. Svarar Oscar och leker med mitt hår.

Varje bokstav hugger mig som en kniv. P A U L I N A .

- Vem är hon? Frågar jag så normalt som möjligt.

Oscar tittar på mig med osäker blick. Som om han inte vill säga. Jag ger honom en blick som skulle dödat honom om han inte skulle svara.
Han suckar halvt högt .

- Ogges förra flickvän.. Säger han lågt.

Ordet flickvän var jag inte beredd på. Jag tar Oscars handled och går ut till pizzerian. Jag känner att han inte villigt följer med. Jag drar upp dörren in till pizzerian. Och där ser jag Ogge och en tjej med blond hår ner till axlarna. Båda kollar förvånat på mig. Paulina kollar på Ogge hastigt. Han kollar på mig. Hon sätter händerna på hans kinder och trycker sina läppar mot hans. Hans ögon rycker till men han gör ingen motstånd. Han kollar på mig medans de hånglar. Nästan för att göra mig avundsjuk. Oscar kollar förvånat på Ogge. Jag rör mig inte. Jag vill prata med den där Ogge Molander.
Paulina avslutar kyssen. Antagligen för att hon behövde luft.

- Vad glor du på turk fejja? Jag hånglar med min pojkvän så dra iväg! Fräser hon.

Jag kollar chockat på henne, sedan på Ogge. Han tar bara hennes hand och kollar sedan på mig. Oscar tar min hand och tar ett steg närmare dem.

- Paulina nu håller du käften! Du säger fan inget om Mika! Fräser han lika hårt tillbaka.

Ogge kollar ner i backen utan att säga något. Paulina flinar och trycker återigen sina läppar mot hans. Mina ögon tåras hastigt och jag släpper Oscars hand och springer ut. Ut i mörkret. Ut i rengnet. Ut där ingen kan hitta mig.

Oscars rop hörs längre och längre bort. En dörr smälls igen sen stänger jag av öronen och springer.

-Oscars perspektiv-

Jag stormar mot Ogge och Paulina. Jag drar med mig Ogge och Paulina sitter kvar snopet. Ogge kollar förvirrat på mig när jag trycker honom mot väggen.

- Vad är ditt problem? Skriker jag.

Ogge kollar förvirrat på mig. Jävla dumhuvud.

- Det här är inte okej!! Du är förfan vidrig Ogge! Ha så jävla kul med Paulina medans Mika är förkrossad! Du är en sån jävla player! Skriker jag och knuffar in honom i väggen. Han ramlar omedvetet ihop och Omar kommer springandes ut. Han kollar skräckslaget på oss. Jag går förbi han in i gympasalen utan att ge han en blick. Men jag sneglar bak en snabbis och ser att Ogge rycker på axlarna. Jävla äckel.

-Felix Perspektiv-

Jag sparkar till en sten så den flyger iväg. Jag gräver ner mina händer i framfickorna på byxorna. Jag kan inte fortsätta såhär. Ligga runt hos varenda tjej är bara kul för stunden. Men det är ju bara för att jag saknar min älskade Mikaela. Jag saknar henne enormt. Jag har försökt glömma henne. Men det är omöjligt. Jag går sakta i regnet. Klart det regnar liksom..
Jag ser en liten sten någon meter framför mig. Innan jag sparkar springer någon in i mig och vi båda ramlar chockat ner i marken. Jag var inte alls på humör så jag blir riktigt lätt irriterad. Jag reser mig surt upp och kollar på den som sprang in i mig. Håret är för ansiktet så ser inte vem det är. Jag räcker ut handen och hon drar bak håret och kollar på mig. Åh vad vacker hon var. Hon ler generat och kollar ner i marken.

- Öh, uhm förlåt. Säger hon tyst.

- Det var inte ditt fel. Ler jag.

Hon kollar in i mina ögon. Jag ler mitt snea leende. Hon rodnar direkt och kollar ner. Jag lägger fingret under hennes haka och lyfter upp hennes huvud. Hon kollar på mig och jag lutar mig fram för att kyssa henne. Precis innan våra läppar möts vaknar jag med ett ryck. Jag kollar mig omkring. Bredvid mig ligger en tjej jag inte vet vem det är. Jag tassar ut och klär på mig. Sedan går jag ut.

Dimman har lagt sig över vägen och jag har ingen aning om vad klockan ör. Jag vet inte ens vart jag är. Men det är en gata så det är lungt.

Jag går och går. Säkert gått i 2 timmar. Dimman har börjat klarna litegrann, men inte mycket. Och när jag andas kommer det rök. Det älskade jag när jag var liten. Lekte alltid att jag rökte eller va en drake. Jag ler vid tanken. När man va liten.

Jag kollat runt och ser en annan människa gå några 20 meter framför mig. Jag springer fram till den och stället mig framför.

- Öh hur kommer man till ******** ***? Säger jag utan att kolla på personen.

- Felix?

Jag kollar på den okända. Men då ser jag. Det är ingen okänd. Det är människan jag saknat så oändligt.

- Mikaela.

----------------------------------------------

Om texten blev flummig är det för att jag stressade fram ett kapitel för har inte skrivit ett på jätte länge!

Btw, jag vill bara tillägga att jag tycker att Lovisa och Felix dramat har spårat ur. Vet ni ens att de är tillsammans? Nej? Så låt bli deras privat liv! Säg knte att de är ihop om ni inte vet. Det är så himla fräckt. Hur tror ni Lovisa känner när hennes kommentarer är som en "chatt" om hennes privat liv? Ni behöver inte ens skriva något om deras förhållande. Jag tycker ni ska vara glad om Felix är ihop med henne. Hon verkar vara en toppen tjej. Men nu vet ingen om de är ihop så snälla låt bli deras privat liv ett tag!
#minåsikt

xoxo

-hannah