Everything changes

Kapitel 10-Kärlek är det finaste man har.

-Mikas perspektiv-

Alla sitter och stirrar på mig, jag vet verkligen inte vad jag ska säga.. Klart jag vill följa med. Men skolan då? Men om jag inte följer med... Blir jag utan dem i flera månader...

- Så....? Säger Oscar med stora ögon.

Jag tänker efter. Mika, gör det som ditt hjärta väljer.

- Jag vill.. Men jag har inte råd. Jag mumlar så tyst så jag vet inte ens om de hör.

Men Omar hör ju allt så..

- Men Mika! Vi betalar! Skriker Omar.

Alla sitter tysta och tittar på mig. Det är lite kul att dryga för de är så uppspelta. Men jag kan inte åka, tänk om pappa och mamma kommer hem, då kan jag inte vara spårlöst borta!

- Jag måste vara hemma, förlåt.. Säger jag och tittar ner i golvet.

- Varför? Kats röst blev från glad till besviken.

Jag suckar och tar ett djupt andetag.

- Om mina föräldrar kommer hem så måste jag vara hemma.

Jag tittar upp från mina skor och möter Felix djupt besvikna blick. Jag vill bara skrika att jag vill med, men jag inte kan. Men det skulle vara lite opassande.

Alla sitter och tänker. Eller jag tror de tänker.

Jag ställer mig sakta upp och går sakta iväg. Just nu vill jag bara att de ska springa och stoppa mig, att de har en lösning. Men ingen gör något. Det är nog bäst så.

*

Oscars perspektiv ( haha lite random)

Nu är det bara jag och Ogge. Helt ensamma i en park. Där inga foooers är, inga crew människor, inga förutom mig och Ogge . Nu är det dags att säga det. Ogge ät lättast att säga till.

Felix, haha aldrig.

Omar, nej.

- Vad är det då?! Säger Ogge lite irriterat.

Jag har typ suttit och tänkt medans han sitter och väntar på att jag ska säga något. Hahah..

-Öhm, jag... Jag tror..

Ogge blänger surt på mig.

- Jag tror jag har känslor för Mika. Och väldigt starka känslor... Säger jag snabbt och spänner varenda muskel i kroppen. Mina ihopknipna ögon öppnas sakta när Ogge inte säger något.

Han bara sitter där, som en död fisk.

Jag fortsätter att titta på honom. Men han fortsätter att se ut som en död fisk.

- tänker du säga något eller? Säger jag tyst men smått irriterat.

Han får ut sig ett "mmhm:ande" ljud innan han vänder sig mot mig och tittar in i mina ögon.

Jag försöker läsa av hans blick. Men det går verkligen inte. Men som tur är så öppnar han munnen innan jag gör det.

- Jag vill inte säga att du ska glömma bort de känslorna, men du måste glömma känslorna för henne. Hon är Felix. Inte singel.

Fan Oscar. Hur tänkte du egentligen.

- Mikas perspektiv -

( Info:

Mikas föräldrar har inte kommit hem en. Det har gått 5 veckor. Det enda de har hört av sig är att Mika ska bo hos Omars familj tills de kommer hem. )

Jag petar smaklöst i potatisen som är kvar på tallriken. Omar äter med god aptit, Wilnur likaså.

- När kommer mamma och pappa hem? Frågar jag tyst.

Både Omar och Wilnur slutar äta och tittar på mig.

Wilnur lägger sin hand på mig och säger :

- Om jag ska vara ärlig, så vet jag inte. Wilnurs röst är hes och flummig, det brukar den inte vara. Den brukar vara glad och med tydliga ord.

Jag ställer mig upp och slänger potatisen från min tallrik ner i soporna och går in i mitt rum som jag har fått låna tills vidare .

Jag lägger upp en bild på instagram och skriver :

" I really need you now @felixsandman 😥 "

Det blir många kommentarer, det brukar alltid vara fina och söta kommentarer. Men nu när jag läser dem.. Är 70% hat.

Ogge hade sagt att foooers kan bli lite avundsjuka.

Men för varje kommentar så börjar en slags klump i magen bildas. Är allt som står här sant? Att Felix är för bra för mig, att jag är ful, att Felix utnyttjar mig. Det var mycket mer. Och det orkade jag inte...

Jag har aldrig tagit åt mig såhär hårt för kommentarerna, men nu så...

Det finns faktiskt människor där ute som verkligen menar detta åt mig.

Jag läser de nya kommentarena, "Varför så jävla ful?" "Gå och dö" "Ge Felix ett bra liv, dö så blir han glad"

Jag kastar frustrerat iväg telefonen i väggen. Mina ögon tåras och jag slänger mig på sängen och låter tårarna rinna. Varför.. Måste man stå ut med hat för att kunna vara med den man älskar? Kommer jag stå ut?

Men kärlek är det finaste man har. Det jag har.

Mina tankar avbryts när det knackas på dörren.

- Kom in, säger jag så starkt jag kan och torkar bort tårarna.

Dörren öppnas och mina ögon möter Wilnurs snälla fina ögon.

Hon sätter sig bredvid mig och tar min hand.

- Du får följa med till USA! Nästar skriker hon.

Jag borde känna glädje, men nu vill jag bara gråta, om jag följer mer blir allt värre!

Wilnur tittar oroligt på mig.

- Vill du inte med? Frågar hon.

- Jag måste prata med Felix och killarna..

Wilnur nickar och går ut. 20 minuter senare kommer Felix in. Hack på häl kommer Omar, Oscar och Ogge in.

Felix sätter sig bredvid mig och lägger armen runt mina axlar. Det känns fel, men endå rätt. Men jag flyttar ifrån honom ca 1 meter.

- Vad är det Mika? Säger Ogge snällt.

Jag tar ett djupt andetag och suckar.

- Kan ni gå in på min instagram och titta på min senaste bild?

Alla nickar och tar upp sina telefoner.

- Kolla kommentarerna..

Deras ansikten blir från oroliga till arga och ledsna.

De börjar genast skriva och jag vill läsa det men min mobil ligger någonstans och jag vill inte leta.

Ogge, Omar och Oscar sätter sig också i sängen och Felix hoppar bredvid mig.

- Om du följer med till USA, så kommer vi finnas för dig hela tiden! Och ingen kommer kunna säga något elakt. Säger Oscar och ger mig en lång kram.

Felix kysser mig mjukt på kinden.

- Följer du med? Viskar han.

- Ja.