Everything changes

Kapitel 3 - Nyheterna till Omar

-Ogge-

Mika var på sjukhus. Jag borde ha vetat att hon inte skulle kunna hålla sig kvar när hon var så ledsen och förstörd.

Fan. Om hon dör kommer Omar aldrig prata med mig igen..

Jag sitter på en stol utanför rummet som Mika är i. De sa att de skulle gör allt för att få henne tillbaka. Men för mig var allt redan förstört. Om hon dör finns det bara en att skylla på. Och det är jag, det är mig alla skyller på.

Efter ett tag så öppnas dörren och flera doktorer kommer ut. De tittar på mig.

- är du pojkvännen? Frågar de.

- Öh, nej. Eller alltså jag är en vän.

- Ahh, okej! Hon är svårt skadad och kommer vara här i minst två veckor till. Säger doktorn Medans han tar av sig sina plats handskar.

Jag nickar och får en stor gråt klump i halsen

-Får jag se henne? Jag är osäker på om de hörde för jag sa det väldigt tyst.

Den äldre doktorn tvekar, sedan nickar han. Jag reser mig hastigt och går in.

Mika ligger med likadana slangar som Omar, bara inte samma apparater. Jag går fram och sätter mig på huk hos? henne, precis så vi hade hittat henne hos Omar.

Jag tar handen och bara sitter där. Jag vet inte hur länge. Men det när killarna kom in så sa de att jag hade varit där i några timmar.

-Ogge, tiden är slut. Besök tiden. Säger Daff stelt.

Jag reser mig. Felix och Oscar pussar henne på pannan. Ptfh, jag satt hos henne i timmar.

Det hade gått 11 dagar sedan Mika åkte in till sjukhus. Omar hade vi precis hämtat, han hade varit hemma i två dagar. Så nu fick han börja vara med oss. Vi ska berätta om Mika ikväll. Först ska vi käka och spela tv spel, så inte han får dåliga nyheterna direkt.

-Omar-

-Guys! Vi beställer pizza, skriker Oscar!

Alla håller med. Men allt känns inte normalt. Inte för att vi någonsin är helt normala men endå.. Oscar är här, Felix och Ogge också.

Varför känns det som om någon inte är här?!

Eftersom jag inte kommer på det rycker jag på axlarna och springer ikapp killarna eftersom de redan hade börjat gått mot pizzerian.

Efter vi hade beställt sätter vi oss vid ett bord. Killarna skulle "schasa" iväg foooers om de skulle komma. För jag pallar fortfarande inte allt.

Medans vi äter så ser såklart några tjejer oss och går fram till oss. Då reser sig Ogge och för bort dem. Han förklarar snabbt och kort.

När de går iväg ser de besvikna ut. Jag hatar att se fansen så.

Efter det lilla mötet fortsätter vi äta. De andra pratar högt och skrattar. Som vi alltid gör. Men nu var jag tyst och pillade bara med maten. Något saknades, men kommer inte på vad. Det gör mig galen!!

Killarna tror nog jag bara är lite hängning efter koman, och jag är glad att de inte frågar. Har ingen lust att visa att jag är helt jävla förvirrad.

Varför var jag ute och körde egentligen. Och Felix måste ha vart i slagsmål eller något för han har blåläpp.

Jag tänker så mycket jag kan. Men inget minne kommer. Jag vill ha svar på mina frågor.

- Varför var jag ute och åkte moppe när jag krascha? Får jag ur mig.

Oscar kliar sig i nacken. De säger inte ett ord. Men jag vill ha svar på mina jävla frågor. Det är inte så svårt eller?