Everything changes

Hennes hand i min.

-Mikas perspektiv-

Jag kastar in mina resväskor genom dörren och ropar efter mamma och pappa. Wilnur sa att någon hade kommit hem.
Hur länge har de varit på sin semester nu? Jag kom just hem från min "semester" .

Jag går runt och letar. Ingen på undervåningen, så jag börjar gå upp. Nervositeten att det är någon främling skaver. Jag trycker ner handtaget till mitt rum. Och där, ihop sjunken på sängen. Sitter min pappa. Jag kastar mig i hans famn och kramar om honom. Men han knuffar bort mig och tittar äcklat på mig.

- Vem fan är du? Ut ur mitt hus ungjävel!! Vrålar han och spriten luktar starkt.

Rädslan i mig försöker få mig att fly. Men han är min pappa.

- Pappa, det är jag. Mikaela. Din dotter. Säger jag och närmar mig honom.

Han tittar på mig och den arga och förvirrade blicken i hans ögon försvinner och han blundar ett tag sen tittar han på mig. Han drar in mig i hans famn och ber om förlåtelse.
Men vad har hänt med honom? Han har aldrig druckit förut. Och vart är mamma?
Jag lossar mig ur kramen och tittar på honom.

- Vart är mamma? Frågar jag.

Pappa suckar och går ut ur mitt rum. Och jag följer efter. Han går ner från trappen och ut genom dörren. När vi står på gräsmattan så pekar han. Inte åt höger eller vänster. Utan upp. Upp mot himmelen. Mina ögon börjar tåras. Menar han att hon är död? Nej så får det inte vara.

- Snälla säg att hon är på ett flygplan påväg hem... Mumlar jag.

Pappas ögon tåras och skakar på huvudet. Jag biter tag i läppen och blundar. Tårarna väller mer från kinderna.

*

Ogge petar på mig. Men jag ignorerar honom. Jag vill inte prata med någon. Inte ens Omar. Allt är hemskt. Min mamma som alltid fanns för mig. Hon som lärde mig allt. Hon som alltid lyssnade på mig när jag hade det jobbigt. Hon är död. Och varför vägrar pappa berätta.

Ogge suckar och slutar peta på mig. Han trummar lite med fingrarna. Typiskt Ogge.
Jag reser mig och går. Det har inte ens gått en halv dag i skolan. Men jag orkar inte.
Kylan blåser in genom min öppna jacka och kroppen ber mig att stänga den. Men jag orkar inte ens det.
Jag går mot närmsta busshållplats och sätter mig på bänken. Det blåser in mer kyla och jag tar motvilligt tag i dragkedjan och drar upp. Jag stoppar händerna i fickorna och huttrar till. Ska det inte vara varmt nu?

Tiden går och jag tar sakta upp mobilen. 11:52. Då kommer bussen snart.
Innan jag hinner släcka mobilen får jag ett sms av Eric. Jag öppnar och läser med ett leende.

{ Hej fina du. Nu är jag hos min familj och jag kan aldrig tacka dig nog😘 Hoppas du inte fick allt för stora problem på grund av mig //Eric. }

Jag ler och låser mobilen. Jag vill inte svara nu för mina fingrar kommer nog frysa till is då och ramla av.

-Ogges perspektiv-

Första repet sen USA. Konstigt nog så är jag nervös. Jag tittar mig omkring, ingen är här.
Jag reser mig från soffan och prövar några danssteg från kring of the radio. Men de går inte. Jag försöker spela låten i hjärnan men det flummas bara. Jag försöker igen och igen. Men ger tillslut upp. Vad har hänt egentligen?!

- Hur går det? Frågar Oscar plötsligt.

Jag kastar mig åt sidan. Jävla ninja!

- Jo.. Ja det går väll bra .. Säger jag och kliar mig i nacken.

Oscar suckar och skakar på huvudet med ett flin. Sen går han ut och stänger dörren försiktigt. Jag pustar ut och kastar mig i soffan. Hände inte det här förut? För Felix? Fast just nu är ingenting klart i mitt huvud så dey är säkert bara något flum.

Jag drar upp mobilen och smsar ett litet sms till Mika och undrar om jag kan komma. Jag har faktiskt ingen lust att vara här i studion. Jag kan inga danssteg längre och jag vill spy på Felix. Jag kan inte ens titta honom i ögonen.
Inom nån minut får jag svar och ett leende spricker upp på mina läppar och jag går ut och kör mot mikas hus.

Hon och jag är ju bara vänner. Jag skulle lätt kunna va mer men det kanske inte passar just nu. Med allt som har hänt behöver hon nog bara en nära vän som kan hålla om henne och säga att allt kommer bli bra. Och det gör jag mer en gärna.

När jag börjar se mikas hus så öppnas dörren och Mika går ut. Jag ökar farten på moppen och när jag är framme vid henne är hennes mascara utkletad och hon snyftat och hulkar.
Jag kastar mig snabbt av mopeden och drar in henne i min famn. Då brister hon ut i gråt och kramar mig hårt. Jag trycker henne närmare och viskar i hennes öra. Hon backar bakåt och jag släpper henne. Hon tittar mig sorgset i ögonen och det får mig att vilja gråta.

- Kan vi åka hem till dig? Säger hon efter att hon har hämtat sig.

Jag nickar och går mot mopeden med hennes hand i min.

----------------------------------------------

ALLTSÅ HAR NI HÖRT TFC NYA ALBUM? JAG ÄR SÅ KÄÄÄÄR💕

Vilken är eran favorit? Min är Roller Coaster och Doo-Wop!

Och sorry för skit uppdatering men mår inte så bra men jag blev lite gladare av att skriva.

xoxo

-hannah