Ett dygn i paradiset

kapitel 21

Kapitel 21

12:21

Oscar brer energiskt dom sista mackorna och pratar glatt på om allt mellan himlen och jord. Oscar var en sån person som man inte behövde känna det minsta lilla för att få igång något att prata om. Han var öppen och ärlig med precis allt men om han inte ville säga något sa han direkt till att han inte tänker berätta om det. Just nu var han inne på att babbla om Stockholm, var i Stockholm han bor, vilken skolan går på, vilken linje han läser och vilka som är hans bästa kompisar och vilka han hatar mest av alla.

”Det är den här tjejen i min parallell klass och alltså usch!” suckar han högt och gör snabba och högljudda rörelse mer armarna hela tiden. ”Hon ljuger, är värsta snobben, playern och bara hänger efter alla killar och-” Oscar avbryts tvärt då han slår till en av kastrullerna som står uppradade på torn bredvid honom under hans vilda arm rörelser. Det skapar ett vilt domino med buller och brak som får både mig och Oscar att hoppa till och det slutar med att alla kastruller ligger på golvet och jag skrattar högt åt Oscars rädda min. ”Inte kul...” han plockar segt upp kastrullerna igen och staplar dom i samma perfekta uppradade torn som kastrullerna stod i innan Oscar drog ner dom i golvet fast denna gång står dom några extra decimeter bort från honom. Jag flinar lågt åt honom men även fast jag vet att han såg mitt överlägsna flin låtsas han inte om någonting utan vänder sig bara om mot mackorna igen. Hur mycket jag än försöker att ignorera känslan som gnager sakta inom mig kan jag inte strunta i den i all evighet och till slut låter jag den välla ut i kroppen. Hela min kropp fylls snabbt av en sorgsen känsla, som att jag har blivit övergiven.

”Vad heter hon?” frågar jag försiktigt då Oscar verkar lite smått undvika att börja prata igen. Men så fort jag har brutit tystnaden som låg över oss börjar hans läppar röra sig snabbt igen och efter några sekunder av pratande åter upptar han sitt viftande med armarna också fast inte lika energirikt som förut. Efter några fler minuters babblande om hur jobbig den här tjejen var får jag till slut hur honom att hon heter Amanda men så fort jag börjar ställa frågor om denna mytiske Amanda är han snabb med att byta samtalsämne. Utan att ägna det snabba bytet av samtalsämne några fler tankar fortsätter jag glatt lyssna på när Oscar babblar på om hans tre bästa kompisar. En annan Oscar och Omar om jag inte minns helt fel och även någon Fredrik eller hette han kanske Felix eller Fenix? Jag vet inte riktigt.

”Felix är lite galen. Eller det är dom alla tre men Omar är nog galnast.” flinar han busigt och slänger snabbt ner fyra färdig bredda mackor med ost, skinka, sallad och lite allt möjligt på i en gammal genomskinlig matlåda innan han trycker ner det röda locket på lådan. Jag skrattar lätt åt honom när han snurrar runt i en smidig piruett med matlådan full av mackor i famnen innan han gör en djup bugning mot mig och håller fram lådan med den ena handen. Sakta tar jag emot lådan och placerar den med en lätt hand på den svarta köksön bakom mig. På samma smidiga sätt som han precis gjorde piruetten resar han sig nu upp med ett brett leende på läpparna. Det förvånar mig faktiskt ur en så lång och muskulös kille som Oscar kunde vara så smidig och vig.

”Jag måste gå på toa. Vart är den?” frågar jag lätt och Oscar pekar snabbt åt vänder om oss och min blick möts av en dörren med en liten skyllt på som lyser grön i texten ”toa”. Med snabba steg tar jag mig fram till dörren och öppnar den försiktigt innan jag lite halvt diskret kikar in genom den lilla springan jag precis öppnat. Utan att finna några som helst tecken på att det var någon person ur Oscars familj som befanns sig där inne öppnar jag hela dörren för att sedan sakta dra igen den bakom mig. Precis innan jag hunnit stängt dörren bakom mig helt hör jag ett par klackande steg som går mot köket och Oscars pappa som ropar på honom.