Ett dygn i paradiset

kapitel 25

Kapitel 24

12:56

”Oscar?” frågar jag försiktigt.

Oscar ryggar snabbt till och vänder upp sin blick från blomman han försiktigt satt och pillade på. Han kollade på mig med en medlidande blick. Egentligen vet jag inte varför men jag ler tillbaka. Vi satt tysta. Det ända som hördes runt om oss var några små få fåglar som hade vågat sig ut på någon liten trädgren och satt nu där och sjöng någon liten sång. Sedan kom det en ny fågel och byggde på sången.

”Jag är ledsen.” mumlar jag lågt och ångrar det i precis nästa sekund som ordet lämnar mina läppar.

”Hjärtat, vi har redan pratat om det här.” jag fnyste till. Pratat och pratat. Han drog ifrån vår lilla kyss och drog något litet tal om att det inte var rätt och att han inte kunde men ändå inte ville att jag skulle gå här ifrån och lämna honom själv kvar. Eller jag ska inte skylla allt på Oscar, vi drog nog ifrån båda två ganska samtidigt. Faktiskt tror jag att båda två kände att det inte var riktigt rätt.

”Förlåt.” svarar jag snabbt och drar bort lite rödblont hår som hade glidit fram från sin vanliga plats bakom mitt öra och bestämt sig för att dölja min sikt. Oscar flinar tyst mot mig innan han försiktigt flyttar sig lite närmre mig omfamnar mig i en stor bamse-kram. Jag stelnar till av hans plötsliga beröring men när hans bröst pressas mot mitt huvud och jag nätt och jämt kan höra dom lugna hjärtslagen slappnar jag av.

Oscar var,och kommer nog alltid vara en svårförstådd person. Eller i alla fall en person jag alltid skulle ha det svårt att förstå mig på. Han visade ju alltid känslor vilket alltid var bra. Dock kunde han ibland visa lite för mycket känslor på en och samma gång. Vilket ofta slutade med att han mest förvirrade mig.

”Oscar?” frågar jag igen och han mumlar ett lågt svar tillbaka. ”Vad heter du i efternamn?”

”Du vet att detta räknas som en av dina trettio frågor va?”

”Helt medveten om det. Men vad heter du?” jag ger Oscar en nyfiken blick och han skruvar sig lite obekvämt innan han bestämmer sig för att svara.

”Enestad.” mumlar han lågt och jag ler. Snabbt fiskar jag upp min mobil ur bakfickan på mina korta jeansshorts och knappade fram internet. Till min förvåning hade jag faktiskt internet här, eller 3G. Jag hade 3G. Om jag ska vara helt ärlig har jag gått runt hela sommaren och trott att det inte fanns något internet på hela ön förutom om man betalade för att ha det hemma. Men till min förvåning visade det sig vara helt fel. Snabbt rörde sig mina fingrar över tangenterna på min mobil och skrev snabbt in ”Oscar Enestad”. Men min blick möttes inte av de vanliga Facebook, Instagram och i vissa fall Twitter sidorna man brukar få upp. Istället lös en Wikipedia sida, massa bilder på Oscar och tre andra killar som hoppade runt på någon sorts scen, en Instagram med tusentals följare på och några nyhetsartiklar.

Jag ger Oscar en misstänksam och aningen förvirrad blick. Vad var det här? Jag klickade mig snabbt in på bilder och leendet som jag förut hade haft på mina läppar dog sakta ut och förvandlades till ett allvarligt ansikte. Var detta verkligen samma Oscar? Samma badboy Oscar som jag tidigare idag hade träffat utanför kiosken? Samma Oscar som hade övertalat mig att lämna mitt jobb? Samma Oscar som nu satt framför mig med ett gulligt flin på läpparna?

”Du öhm...” Jag klickar mig snabbt bort från bilderna in på Wikipedia sidan jag förut hade sätt. ”Du är känd.” Oscar stelnar till.

”Va?” mumlar han lågt. ”Vad snackar du om?” han gör ett halv hjärtat försök till att få mig att tro att det är någon annan jag läser om. Men jag hade sätt bilderna, jag hade sätt dom ögonen i bilderna. Dom ögonen är inget man glömmer i första hand.

”Du vet vad jag snackar om.” svarar jag oberörd om hur stel och nervös han var över situationen. ”Varför har du inte sagt något? Varför ljög du för mig?” Jag höjer rösten lite och kollar med ledsna ögon på honom.

”Jag öhm... Du... Jag... Jag vet inte.” han drar en snabb hand genom hans fluffiga hår och en djup suck lämnar hans läppar. Jag blänger vagt på Oscar innan jag reser mig upp från filten och börjar snabbt kränga på mig mina skor. ”Vänta! Lova!” han reser sig också snabbt upp och jag drar den gråa hoddien jag har på mig lite tätare om min kropp och skakar lätt på huvudet åt Oscar.

”Du sumpade det.” mumlar jag lågt innan jag vänder lätt på klacken och börjar med tunga men snabba steg ta mig bort från killen med dom blåa ögonen.

Bakom mig hör jag hur han svär till men jag orkar inte bry mig och fokuserar istället blicken på en gammal ek som står framför mig och på att försöka komma ihåg vilken väg vi hade gått hit.

”Det kanske inte blir lika coolt som Alper-pingviner men jag kan lova att jag ska göra så inte kommer ångra en ända sekund att du följde med.” flinar han flörtigt och tar ett fast grepp om min hand.

Jag stannar upp och stänger mina ögon snabbt. Jag tar ett djupt andetag innan jag öppnar dom igen.

Han hade fel. Oscar hade fel. För jag ångrar mig.

^^

JAG HAR FC DISTURBIA TILL #FOOO5THELEMENT OIASNFIJSVIUVNRIUBVIONV

jag är död.