Ett dygn i paradiset

Kapitel 22

Kapitel 22

12:39

"Vet du en sak?" Frågar Oscar försiktigt och jag skrattar lågt för mig själv. Antagligen skulle han komma med något jätte dåligt skämt som typ 'att rumpan sitter bak' men bara för att jag tror och hoppas mer om Oscar än så svarar jag bara ett enkelt nej för att sedan låta han fortsätta på de han började. "Jo, när jag träffade dig hade jag inte någon som helst tanke på att vilja lära känna dig. Faktiskt ville jag typ bara krossa ditt hjärta."

"Tack Oscar vilken komplimang. Jag blir verkligen smickrad." Jag ler fejkat åt honom och lägger ironiskt min högra hand över den sidan av bröstkorgen där jag chansar på att hjärtat sitter. Oscar skrattar direkt åt mig och visar sitt underbara leende samtidigt som hans blåa ögon glittrar till för någon sekund när solen lyser rakt in i dom. Han lägger försiktigt sin hand över min och jag ler mot honom.

"Hjärtat sitter på andra sidan mitt lilla hjärta." flinar han innan han med en lös hand flyttar min hand till andra sidan av min bröstkorg. Jag ler generat mot Oscar men han ger mig ingen större reaktion tillbaka. Istället vänder han bort sitt ansikte från mitt och kollar seriöst framåt på den grusade vägen framför oss. "Du vet jag skojar inte. Det ända jag ville var att göra dig lika ledsen och förstörd som jag själv är eller var jag vet inte riktigt... Förlåt jag känner mig som värsta douchen."

”Du är värsta douchen.” skrattar jag och puttar min höft lätt mot hans. Eller i alla fall så högt upp min höft når. Vilket slutade med att jag puttar till honom med min höft på hans lår. Men Oscar skrattar eller ler inte ens åt mitt lilla skämt och direkt dör mitt leende ut. ”Men vad menar du?” frågar jag till slut lite rädd för vilka ord som kommer lämna Oscars mun och ge mig ett svar.

”Jag vill inte prata om det.” jag nickar tyst som svar och även hur bra det är med Oscar hur öppen och ärlig han alltid är slår det mig hur jobbigt det kan vara också. Som nu när han börjar säga något men kommer av sig och bestämmer sig helt plötsligt för att han inte vill säga något. Var det något som jag hade gjort? Vad det något som jag gjorde? Oscar kanske inte gillade mig överhuvudtaget egentligen, han kanske bara tyckte jag var jobbig och irriterande hela tiden och den egentliga anledningen till att han var med mig var för att han var en enorm douche som bara vill krossa mitt hjärta. Vad han nu menar med att krossa mitt hjärta. ”Här.” mumlar Oscar och jag mumlar snabbt tillbaka det första ordet som dyker upp i min hjärna vilket visar sig vara det mest intelligenta ordet som någonsin skapats; va. ”Här är det.”

Oscar svänger vant av den lilla grusade vägen, eller kanske är det en stig? Jag är inte helt säker men vi fortsätter bort genom skogen genom ett hav av ormbunkar och Oscar som går tyst framför mig väjer vant undan alla ormbunkar och skapar oss en liten gång.

Tystnaden ligger som ett tjockt täcke över oss båda och jag letar tafatt efter ord eller meningar att bryta tystnaden med. Men alla dom olika alternativen som kommer upp i min hjärna verkar fel och inte riktigt rätt så efter någon minuts sökande ger jag upp och försöker istället finna mig i situationen och se dom få bra grejerna med just den här tystnaden. Som att jag nu har tiden att tänka på något att bryta tystnaden med efter som att jag inte behöver fokusera på att prata. Dock vet jag inte riktigt hur bra detta var då denna tystnad inte ens skulle finnas om vi pratade om något nu. Men jag antar att det alltid var något i alla fall.