Ett dygn i paradiset

kapitel 29

Kapitel 29

15:27

Jag stirrar stint på den sista chokladkakan som vilade i min lilla hand. Skulle jag äta den nu eller spara den?

Försiktigt börjar jag rycka lite i den ena änden på de färgglada pappret som omgav chokladen. Efter några sekunder spricker pappret och jag skymtar lite av den bruna chokladen. Försiktigt bryter jag av ett litet hörn av chokladen och stoppar i munnen. De hade gått över en timme sedan jag träffade de där störda killarna i mataffären nu och i efter hand, när jag tänker på det. Önskar jg nästan att jag hade frågat om jag fick hänga med dom på vad dom nu än skulle göra. För ärligt, vad som helst hade varit bättre än att vandra runt här som en förvirrad kyckling. Sedan var det även ganska sorgligt att detta var det bästa sättet jag kunde spendera min sista dag på. Sista dagen borde vara något roligt. Något jag aldrig hade velat lämna. Något jag hade kunnat kolla tillbaka på när jag kommer tillbaka till Stockholm och skryta över för mina kompisar. Men vad skulle jag säga nu? Jag gick och gjorde mig fet på glass och choklad helt ensam i en skog? 

Nej. Skulle inte tro det. 

Fast sen när du tänker på det gjorde jag nog rätt val som inte hängde med dom ändå. Jag menar, senast gång jag följde med en random kille jag träffat på denna ö gick det ju inte speciellt bra.

Bakom mig hörde jag skratt och rop från några tjejer och jag suckar högt och slänger en irriterad blick bakom mig. Dock möts jag inte bara av två, tre eller fyra tjejer utan en hel grupp på runt tjugo till trettio små över exalterade, skrikande tjejer i åldrarna mellan elva till sjutton. Eller det är iallafall vad jag skulle gissa på när det gällde deras ålder.

"Hallå! Vart tog dom vägen?!" skrek en tjej med oerhört ljust hår och röst. Tjejerna stannar tvärt och alla ställer sig mitt i vägen och börjar diskutera högljutt med varandra. Om dom kanske gick höger, vänster, rakt fram eller kanske inte ens ut på den här stigen. Vissa av tjejerna sätter sig försiktigt ner på marken och kollar tomt ut i skogen. Dom såg nästan lite ut som att dom hade jagat meningen med livet men sedan tappat bort den i mitten av skogen och nu inte kunde hitta vägen tillbaka, och därför satt sig rakt ner och i stort sätt gett upp på allt. "Dom måste vara här någonstans tjejer. Ryck upp er och börja leta." tjejen med den ljusa rösten som irriterade mig något enormt skrek till igen. Det tog inte många sekunder innan hela drösen av tjejer var upp på benen igen och vissa redan ute bland träden. Det var enkelt att se vem som var ledaren; Blondie som officiellt nu hade blivit tjejen med den pipiga röstens smeknamn. Jag var lite av en expert att ge smeknamn till folk jag inte kände. Jag gjorde det alltid. Mina kompisar hemma i Stockholm brukar kalla det en gåva men jag ser det mer som en dålig vana. Då det oftast slutar med att mitt smeknamn fastnar i min hjärna och sen, när jag börjar prata med dom råkar jag av misstag kalla personen mitt egna smeknamn. Vilket snabbt brukar resultera till en ganska stel stämning. Vilket dock är ganska förståeligt.

Utan att jag riktigt tänker på de tar jag en till tugga av min choklad innan jag med bestämda steg ändrar riktning på den lilla stigen och går rakt in i högen av förvirrade tjejer och fram till Blondie.

"Vad gör ni för något?" Jag kollar mig nyfiket omkring på alla tjejerna och får en plötslig lust att skratta. För om jag tyckte jag såg ut som en förvirrad kyckling förut. Vad såg då dom här tjejerna ut som? Blondie vänder snabbt sin uppmärksamhet mot mig och synar mig långsamt från tårna upp till håret och ner igen. Obekväm med situationen lägger jag försiktigt armarna överbröstet i ett hopplöst försök till att dölja min kropp lite.

"Din tröja matchar inte ditt hår." hon höjer lätt på ögonbrynen åt mig innan hon ger mig ett falskt leende. Vilken bitch. Men fortfarande lika obekväm med situationen flytter jag bara tyst mina armar från mitt bröst och bort till mitt rödblonda hår där mina fingrar nervöst börjar pilla med en liten slinga. "Men vi letar efter några, ett par killar." Blondie kollar fortfarande lika ogillande på mig innan hon med en enkel snurr vänder sig bort från mig och ansluter sig till högen av förvirrade tjejer som då letade efter detta "par killar".