Ett dygn i paradiset

kapitel 18

Kapitel 18

11:39

”Jag sparar den...” fortsätter jag mumla i min egna lilla värld. Fortfarande med blicken fäst på kotten som jag under dom senaste minutrarna har sparkat lätt framför mig med min ena fot.

”För vad?” Oscar ger mig en frågande blick och jag känner hur hans blåa ögon riktas mot mig. Hans blick bränner mig i nacken men ändå svarar jag inte på hans fråga. Då jag inte vänder upp mitt ansikte och möter hans frågande blick ger han upp och vänder fram huvudet igen för att fästa den på samma kotte som mina ögon riktas mot. ”Vad är det du alltid går och väntar?” mumlar han rakt ut i den tomma luften.

”Jag vet inte...” mumlar jag än en gång då jag faktiskt helt ärligt inte visste. För vad var det egentligen jag alltid gick och väntade på? Varför gjorde jag bara inte saker som alla andra normala tonåringar gjorde dagar som denna? Som att dra på fester, bli full, hångla med killar jag aldrig skulle träffa igen, fangirlade över fånigt snygga pojkband jag aldrig skulle ha en chans på eller bara blev helt allmänt kär i skolans snyggaste kille. Istället låg jag hemma i min säng och läste någon bok jag redan hade läst minst tre gånger och som jag redan kunde utan och innan. Men egentligen visste jag svaret på alla dom frågorna, jag ville bara inte säga det själv och erkänna det för mig själv. Jag vågade inte. Jag vågade inte göra alla dom här typiska tonårsgrejerna som för andra var helt självklart. Men jag gillad känslan av att ligga i en varm och mysig säng under ett tryckt täcke med en bok i famnen och en värld jag bara kunde försvinna in i och leva i ett litet tag och bara strunta i alla måsten och allt i den riktiga världen. ”Till det rätta tillfället då den verkligen behövs...”

”Det är ju inte direkt något speciellt? Inte precis som ens första kyss.” svarar Oscar lätt och rycker lite på axlarna och direkt när han nämner det med första kyss stelnar jag till lite men säger ingenting högt. ”Fast ens första kyss är ju inte direkt heller något speciellt.” flinar Oscar lite tyst för sig själv. ”Det är ju liksom bara någon flummig grej som man gjorde på typ lågstadiet då man snabbt bara pressade sina läppar mot någon annans i en knapp sekund.” skrattar han lågt innan han snabbt drar en hand genom sitt stora hår. Sån tur var verkar Oscar inte märka av hur stel jag blivit utan går istället och skrattar lågt åt något sorts minne han kom att tänka på som jag antar har att göra med hans första kyss. Just nu var det nästan som att jag önskade att jag kunde göra det samma så att vi kunde gå här bredvid varandra och berätta om våra första kyssar och sedan skratta så vi börjar gråta åt dom konstiga historierna. Men problemet var bara att jag fortfarande efter 16 år inte hade upplevt min första kyss än.

”Vem var din första kyss?” frågar jag nyfiket och drar sakta bort min röd blonda hår som kittlar mig lätt på axeln. Oscar ger mig ett busigt flin och jag fnissar lite åt honom. Han såg nästan ut lite som en liten tio årig kille när han log sådär med sitt busiga flin och luggen hängande ner lite över dom lysande blåa ögonen. Han biter sig löst i underläppen fortfarande med blicken fastklistrad på mitt ansikte och hur mycket jag än tvingade mig själv kunde jag inte rå för det att jag började le dumt tillbaka.