Ett dygn i paradiset

kapitel 13

10:41

”Att ljuga är inte fult.” viskar Oscar och jag fnyser till. Vadå inte fult? ”Det är smart.” fortsätter han och jag fnyser till ännu en gång. ”Du tar bara sanningen och vrider om den så att du slipper säga de du egentligen inte vill säga.”

”Och att vrida om sanningen är fult.” svarar jag tyst men Oscar skakar bara tyst på huvudet åt mig.

”Smart.” mumlar han kort. Jag rullar min blick. Envisa kille. ”Fråga...” börjar Oscar men kommer av sig mitt i meningen och stannar upp för som att tänka.

”Sex.” mumlar jag och Oscar rycker till och jag antar att han precis misstolkade de jag sa så därför är jag snabbt där och fyller på med fler ord. ”Alltså fråga. Fråga sex.” mumlar jag generat och känner hur den röda färgen återtar sin plats på mina kinder. Oscar skrattar lite åt mig innan han drar min kropp lite närmre hans vilket relaterar till att jag rodnar ännu lite mer.

”Något du inte tycker om med dig själv?” mumlar Oscar och jag stannar upp lite mitt i dansen men kommer på mig själv att fortsätta så att vi inte trillar igen. Faktiskt var det förvånas värt mysigt att ha Oscars armar hårt lindade runt om min kropp och med lugna rörelse dansa fram över den solvarma stranden.

”Mycket.” mumlar jag tyst tillbaka och flyttar försiktigt mitt ansikte emot hans axel innan jag med en lätt rörelse lutar min haka emot den. Lite som för att verkligen checka om det var okej eller om han skulle putta bort mig eller kanske rygga tillbaka. Men till min förvåning verkar inte Oscar direkt bry sig utan fortsätter bara dansa precis som innan.

”Som vad?” mumlar han ännu tystare i mitt öra och jag suckar. Oscar är nog den snällaste, roligaste, mest omtänksamma, envisa badboy jag någonsin har träffat. Han är mer eller mindre allt i ett med den perfekta kroppen och håret också. Och ögonen. Jag slår vad om att säkert alla tjejer som någonsin har träffat honom har redan konstaterat dom här grejerna men jag tror aldrig i hela mitt liv att jag har träffat en kille som är så perfekt men som jag ändå på sätt och vis hatar. ”Om jag var du hade jag fan varit lyckligaste tjejen på jorden. Perfekta håret...” hans röst dör ut lite samtidigt som han lyfter sin ena hand från min rygg och tar tog om en liten slinga av mitt hår. Han börjar sakta snurrar slingan av mitt rödblonda hår mellan sina fingrar innan han släpper den och låter den försvinna in och kamouflera sig bland mitt andra hår. ”Kroppen, ansiktet, rösten, humorn, och den lilla söta näsan...” flinar han och fortsätter med sin hand upp för min axel innan han petar till min lilla runda näsa lite lätt och jag kan inte hindra mig själv från att börja flina lite försiktigt. ”Bara jävligt söt och snygg.” skrattar han då han märker mitt fåniga flin som jag förtvivlat försöker hålla inne. ”Det är vad jag ser just nu. Så berätta, vart är alla dess fel jag missar hjärtat?”

” Min näsa är inte söt, den ser ut som en fet potatis mitt i mitt ansikte. Sen är min röst alldeles för mörk, min mage för fet, jag hatar färgen på mitt hår den får mig att känna mig udda, och mina ögonbryn är helt udda, mitt ansikte är för runt och bara allmänt konstigt...” jag stannar upp i min lista på saker jag inte gillar med mig själv då jag märker att Oscar skrattar och jag blänger surt på honom.

”Förlåt...” skrattar han och kollar in i mina ögon.