Ett dygn i paradiset

kapitel 7

Kapitel 7

9:47

”Jag gjorde det precis.” viskar jag snabbt tillbaka och han suckar åt mig och backar bak några steg.

”Du är så envis.” mumlar han tyst för sig själv och jag låtsas inte om att jag hörde något utan börjar istället pilla ointressant på min ena tumnagel. ”Du måste släppa los lite hjärtat! Testa något nytt!” säger han lite högre och snurrar runt ett varv på stället innan han kollar på mig igen. ”Vi borde... Öhm... Hoppa fallskärm! Eller dyka med hajar!” skriker han energiskt och börjar vilt vifta med armarna.

”Jag borde ingenting.” svarar jag kort och direkt faller hans armar ner emot sidorna av hans kropp igen och han ger mig en snopen min. ”Däremot borde du gå.”

”Kom igen! Det kan bli kul! Du och jag på vilda äventyr!” skrattar han och lägger en lätt arm över mina axlar som jag direkt puttar bort och än en gång kollar han snopet på mig. ”Okej, vad föreslår du att vi gör då?”

”Varför är du ens fortfarande kvar?” frågar jag ointressant och börjar pilla med min tumnagel igen.

”Jag har inget bättre för mig.” han rycker snabbt på axlarna och tar ett stor kliv fram till mig. ”Okej, hjärtat. Vi gör något lugnt. Något du inte får spel av samtidigt som vi kan lära känna varandra lite.” jag ger Oscar en frågande blick och han flinar direkt tillbaka innan han tar ett lätt grepp om min hand. ”Kom.” sakta drar han med mig in i köket där han trycker ner mig på golvet innan han sätter sig i skräddarställning mitt emot. ”Vi ska köra billekar.” jag höjer lätt på ögonbrynen åt honom.

”Billekar? Typ gulbil? Fast utan bilar? Du är störd.” frågar jag och han flinar igen.

”Billekar är bara ett namn. Du kan kalla det va fan du vill. I alla fall behöver du inte sitta i någon himla bil för att köra billekar.” svarar han snabbt och jag skrattar till. Han är helt klart störd. Billekar kör man i en bil inte på golvet i en gammal bod.

”Då döper jag om det till kökslekar.” han skakar lätt på huvudet jag jag drar snabbt bort en av dom rödblonda slingorna från mitt ansikte.

”Fånigaste namnet någonsin men visst. Men vi ska inte köra något sånt töntigt som gulbil. Vi ska köra sanning eller konka.” flinar han ännu större och jag skakar snabbt på huvudet. ”Vadå?”

”Aldrig.” svarar jag bestämt. ”Jag tänker inte köra sanning eller konka med någon konstig kille med fluffigt hår.” direkt när jag nämner hans hår flyger en utav han händer upp och plattar till det väldiga fluffet på toppen av hans huvud. ”Och sanning och konka är inte en billek, det är en fånig lek som man körde typ i 3:an då man sprang runt halva skolgården och kramade varandra och typ fnissade ihjäl sig.”

”Hjärtat, vi kör inte billekar. Du sa det själv, vi kör kökslekar och i mitt liv är sanning och konka en kökslek.” jag blänger surt på honom men han verkar inte bry sig utan flyttar istället några centimeter närmare mig. ”Antingen det eller hoppa fallskärm. Du väljer.” jag suckar tyst för mig själv och hans flin blir ännu lite större.