Ett dygn i paradiset

kapitel 11

10:26

”Så...” mumlar Oscar tyst och drar ut lite extra på å:et. Jag fnissar till lite lätt och vänder min uppmärksamhet emot honom. ”Fråga nummer fyra...” fortsätter han i samma viskande ton och mitt fnissande förvandlas till ett litet lägre skratt.

”Kör hårt.” ler jag och Oscar börjar sakta också flina emot mig.

”Skostorlek?” skrattar han och jag ger honom en frågande blick.

”De är ett ganska känsligt ämne...” mumlar jag och hör hur Oscar börjar skratta bredvid mig innan han försiktigt flyttar lite närmre mig på stranden. Han sätter långsamt ner sina händer bakom honom innan han lyfter upp sin kropp någon decimeter ifrån marken och rör sig emot mig. Plötsligt känner jag två fingrar emot min hand och som en reflex drar jag undan min hand men Oscar verkar inte helt medveten om vad som precis hände. Eller så låtsades han bara inte om de. ”Bara för att du har stora fötter.” mumlar jag när Oscar sträcker ut sina långa ben framför oss och hans fötter hamnar bredvid mina och man kan verkligen se hur små dom är i verkligheten.

”Storlek 25 eller?” skrattar han och jag blänger lite på honom innan jag försiktigt vecklar in mina ben mot min haka. ”37?” skrattar han i en fråga och jag mumlar ett lågt 36 tillbaka och direkt börjar han skratta ännu mer.

”Om du kunde va vart som helst just nu vart skulle de va då?” flinar jag och ser direkt hur Oscar börjar tänka och försvinner in i sin egna lilla värld. Försiktigt, så att det inte ska vara alldeles för uppenbart studerar jag Oscars profil. Hans näsa, mun, hår, kropp, armar och såklart hans ögon och först nu lägger jag märke till dom långa mörka ögonfransarna som omger hans redan perfekta ögon. Att alltid killar ska ha dom där långa fina ögonfransarna medans dom allra flesta tjejer står varje morgon och tar på lager efter lager av mascara och ändå slutar det med att dom inte ens blir längre än några få millimeter. Vilket jag tillhör den delen av världens tjejer som gör detta och måste köpa nya mascara var och varannan månad. Orättvist om du frågar mig.

”Här.” svarar han kort till slut och vänder på sitt huvud och kommer på mig med att stirra på honom. Direkt skiftar mina kinder nyans och jag vänder ner blicken. Jag önskar så mycket att jag alltid var en av dom här självsäkra tjejerna som kunde sätta upp sitt hår i en hög hästsvans, le och alltid hålla blicken rak och fast utan att vända bort den eller börja rodna av att bara en kille är i närheten. En av dom tjejerna som kunde vara lite spontana och roliga och inte så normal, feg och tråkig som jag. ”Bredvid dig.” fyller han sakta i och mina kinder blir sakta ännu lite rödare.

”Tönt.” mumlar jag i ett försök att få bort hans uppmärksamhet från mig så att han inte skulle se mitt väldiga rodnande.

”Det är inte jag som sitter och rodnar som en tönt i alla fall.” viskar han och om möjligt börjar jag rodna ännu mer men Oscar skrattar bara åt mig. ”Men det är sant.” säger han när min rodnad precis har börjat lägga sig lite. ”Finns ingen annan stans på hela jorden jag skulle vilja vara hellre än just här just nu.” jag förblir tyst då jag inte riktigt vet vad jag ska svara på Oscars plötsliga kommentar som inte alls var förväntad men som tur förblir det inte en pinsam tystnad utan Oscar är snabbt där och fyller i med en fråga. ”Födelsedag?”