||To the moon||Book 1||

Nej!

~ 20 juli, Rosé's perspektiv ~

"Michael?" Jag vände mej om och tittade på Michael. "Kan vi gå på en promenad?" Jag log mot Michael och han kravlade säg upp.

Jag gick också upp och tog på mej ett par svarta shorts med en enkel vit tröja, jag tog sedan en skjorta och knöt runt midjan.

Jag borstade snabbt igenom håret och sen så smög vi ut ur rummet, vi gick ut och solen sken.

Vi gick runt och sen skulle vi gå över vägen till parken, jag hann inte tänka innan allt blev svart och tomt.

~ Michael's perspektiv ~

"Rosé!!!!!!!"Jag kastade mej över henne men inget hände, jag var chockad så jag bara kramade hon. Många människor samlades runt om och ringde ambulans!

Ambulansen kom efter typ 2 min och dom fick slita mej ifrån hon, dom la upp henne på en bår och la in henne i ambulansen.

"Jag anar att du är anhörig?" En ung kvinna tittade på mej och jag nickade. "Kom!" Hon gick in till ambulansen och jag snabbt efter.

"Vad hände?" Hon måste sätt hur jag jag tittade på Rosé.

"Ja...jag ve... Vet in..in..inte" jag stammade av skräck.

"Det kommer gå bra" hon la armen på min axel och jag nickade.

När vi kom fram till sjukhuset så gick dom iväg med henne, kvinnan som heter Amanda visade mej vägen till ett väntrum.

Jag satte mej i soffan och ringde killarna för att berätta vad som hänt, Luke reagerade inte så bra men det fanns inget jag kunde göra.

Precis när jag lagt på igen så såg jag en liten pojke och en mamma sätta säg i väntrummet, då märkte jag att det var Rosé's mamma och hennes lillebror.

"Michael!" Luke kom och kramade mej och jag kramade också.

"Luke!!!!!" Rosé's lillebror sprang fram till Luke och kramade hans ben, han satte säg ner och kramade han.

"Hur mår du Jakob?" Luke log mot den lilla killen.

"Jag mår bra, men mamma vill inte säga varför vi är här, säg att jag inte ska till doktor?" Han tittade på Luke och han skakade på huvudet.

Han ställde säg upp och satte säg på en stol bredvid mej, han tittade lite smått på Sara men pratade med Jakob om bilar.

"Michael Clifford?" Ropade en kvinna och jag tittade upp. "Rosé sa att hon ville träffa dej"

Min första tanke var, hon sa! Vilket betyder att hon lever!

Sara ställde säg genast upp och gick fram till kvinnan som sagt mitt namn. "Jag är hennes mor! Jag borde få komma in först!"

"Jag är ledsen men hon sa att hon vill träffa Michael Clifford först!" Kvinnan log och vi började gå längs den långa korridoren.

"Så, du har en riktigt vacker flickvän!" Kvinnan log mot mej.

"Det är in...." Jag stannade upp och tänkte till lite. "Ja, hon är världens finaste!" Jag log för mej själv och efter en stund svängde vi in till ett rum.

Där låg hon, hon hade ett vit täcke på säg och lindat bandage runt ögonen, jag satte mej på en stol bredvid sängen och tittade på hon.

"Är det du Michael?!" Hon lät orolig och lite rädd.

"Ja, det är jag!" Jag tog hennes hand i min.

"Kan jag komma in?" Det var sjuksköterska som tittade på oss och jag nickade.