Gråt, gråt och gråt!

117 10 5
                                    

~ Rosé's Persperktiv ~

"Vaa?" Jag skrattade till lite bara av farten men Michael var lika allvarlig. "Men allvarligt?"

Han nickade långsamt och tårarna som samlats forsade ut, jag förstod ingenting?!

"Varför?" Fick jag lätt fram.

"Ja..... Det kommer bara inte funka, ledsen..."

"Du sa ju för bara några timmar sen att du älskar mej mer en pizza?! Vad har jag gjort?"

"Men det var ett tag sen, bara så du vet, jag har bokat flyget hem till Sverige till dej!" Han ställde säg upp och gick till dörren men stannande å vände på huvudet. "Flyget går imorgon kl.20" sen gick han ut från rummet.

Jag kände bara tårarna rinna och jag visste inte vad jag ska göra, jag la mej ner med ansiktet i sängen och bara grät.

Jag vet inte hur länge jag låg där och bara grät men det var ett tag, när jag kände att det var bara blött i sängen så tog jag min mobil för att titta vad klockan var.

4, på natten eller morgonen kanske man ska säga. Jag la mej ner igen för att sova, tårarna rann fortfarande men jag försökte somna ändå.

~ Luke's Persperktiv, kl 18 ~

"Vet ni vars Rosé är?" Jag tittade på tjejerna när vi åt runt bordet men dom bara skakade på huvudena. "Michael?"

"Nej!" Han sa det snabbt och jag kände oron spridas i kroppen.

Jag ställde mej upp och gick fram till Michael, jag tog tag i hans tröja och tryckte upp han mot väggen.

"Var är Rosé Hemmings!" Jag lät nog arg för alla andra ställde säg upp och tittade på mej med förskräckta minner.

"Jag vet inte sa jag ju?" Michael började också bli arg men jag tryckte han mot väggen hårdare.

"Var är min kusin!!!"

"Luke lugna ner dej, du förstör hans tröja!" Calum kom fram till mej och tittade på mej med hans lugnande blick.

"VAR ÄR HON!!!!!!"

"LUKE! KONTROLL!!" Ashton kom och drog bort mej från Michael.

Han gick med mej till soffan och satte ner mej där, sen gick han bort till Michael och Calum igen.

~ Calum's Persperktiv ~

Luke fick allvarligt spel när Michael inte sa något, han brukar inte vara såhär men han förändras helt och hållet när det handlar om Rosé.

"Okej Michael, vars är hon?" Jag tittade på Michael och han försökte se frågande ut men jag tittade allvarligt på han.

"I sovrummet..." Han tittade ner och jag bara av farten gick in till deras sovrum.

Jag såg Rosé i sängen och jag skrattade till lite lätt, men hon låg kvar.

"Hej Rosé, har Michael gjort dej dö trött?" Jag skrattade och hon vände på säg.

Hon var förstörd! Hennes ögon var helt sönder gråtna och man såg fortfarande tårar falla ner från dom, jag sprang fram till hon och omfamnade om i en kram.

Vi kramades kanske i 5 min och när vi släppte varandra så var min tröja helt blöt, jag satte mej på sängkanten för att få en förklaring.

"Ha...han.... Gjo...gjorde... Slut!" Hon kastade säg ner i sängen och jag blev alldeles chockad.

"Ja... Jag kommer snart!" Jag smekte henne på ryggen och gick ut från rummet.

"Michael Gordon Clifford?! Jag vill ha en förklaring!" Jag gick fram till Michael och han tittade ner.

||To the moon||Book 1||Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon