||To the moon||Book 1||

Ledsen!

~ Rosé's perspektiv ~

Jag vaknade i sängen och smög upp så jag inte skulle väcka Michael, jag tog fram min resväska och packade i alla kläder o saker samtidigt som jag tog på mej en mjukis dress.

Jag tog en lapp och en penna, jag började skriva den värsta lappen jag någonsin skrivit.

Jag tog lappen och gick ut till köket, jag la lappen i kylskåpet, tog ett äpple och hämtade min telefon.

Jag gick in till sovrummet och satte mej bredvid Michael, han sov fortfarande och jag pussade han på kinden.

"Jag älskar dej!" Jag kände en tår falla ner och jag klev upp igen.

Jag tråkade bort tårarna och gick ut från stugan, jag ringde en taxi och började gå mot närmsta bensinstation.

~ Michael's perspektiv, 3 timmar senare ~

"Michael!!!!" Jag hörde Violett's skräckslagna röst skrika in till mitt rum från vardagsrummet.

Hon kom in springandes och hennes ögon var fulla av tårar, jag hoppade upp från sängen och omfamnade hon i en kram.

"Vad har hänt?" Jag försökte låta lugn men inombords var jag dö rädd när Rosé inte var i sängen.

"R..ro... Rosé" hon stammade av skräck.

"Vad har hänt med Rosé!" Jag tittade frågande på Violett och hon fortsatte bara att gråta.

Vi gick ut till vardagsrummet och där satt Luke och stirrade på den tomma väggen, han grät utan kontroll.

Ashton o Calum sprang runt och såg ut att leta efter något, Violett satte säg i soffan och grät som en galning.

"Ashton?" Jag stannade Ashton och han såg förstörd ut. "Vad händer?"

"Rosé är borta!!!"

Hela min värld höll i bitar, jag gick till kylskåpet för att ta något att äta, jag äter alltid när jag är ledsen.

Jag öppnade kylskåpet för att ta en pizza men då såg jag en lapp, jag tog lappen och började läsa.

Lappen: Hej Michael, jag visste att du skulle gå till pizza hyllan för att du äter alltid när du är ledsen, jag vill bara säga att jag har inte blivit bort rövad eller så, jag har åkt! Jag är ledsen men jag måste starta om, jag kan inte ha mamma såhär, så ledsen, jag älskar dej Michael Clifford!

Jag föll ihop på golvet och grät! Jag bara grät! Jag brukar inte vara såhär men jag älskar Rosé för mycket!

"Michael? Vad händer?" Ashton satte säg bredvid mej och jag stängde lappen på han.

"HON HAR LÄMNAT MEJ!!!!" Jag skrek rakt ut och tårarna rann.

"Jag är så ledsen mannen!" Ashton la handen på min axel men jag slet snabbt bort den.

Jag sprang ut, mina tårar rann och jag sprang till dammen. Jag satte mej på parkbänken som är bredvid dammen, jag satte huvudet i händerna och drog igenom handen i håret.

Jag tog upp mobilen och slog in Rosé's nummer, hoppas hon svarar.

'Hej, du har kommit till Rosé's gamla nummer, jag är ledsen Michael, jag måste börja om!'

Jag kastade telefonen i baken och la tillbaka ansiktet i händerna, jag kommer inte klara mej utan hon, det kommer bara inte gå!

"Michael?" Jag vände blicken och där stod Calum.

"Vad vill du?" Jag la tillbaka ansiktet i händerna.

"Jag vill inte vara dum, men jag tror du måste försöka gå vidare?"