P.s I Love You...

Kapitel 22

|| det hade gått en vecka sedan Felix lämnade Clara på sjukhuset och nu är Clara hemma igen ||

~Claras Perspektiv~

Jag kom in haltandes på kryckorna och svor flera gånger för jag inte kom in.
"Hjärtat går det bra?" Frågade mamma fnissande.
jag gav henne en ilsken blick och kom tillslut in.
"Så, du kan gå till skol..."
"Du menar att jag ~Åker Till~ skolan va?" Svarade jag irriterat.
"Ja självklart men bästa vecka? Om det känns bättre?"
"självklart känns det bättre! Varför skulle det inte vara det?!"
"Gumman du är övertrött och behöver sova..." Sa mamma utan att svara på min fråga.
"Okej, godnatt då!"
Jag skulle precis börja gå då jag tänkte på hur jag skulle ta mig upp för trapporna till mitt rum.
"Mamma..." Sa jag långsamt och vände mig emot henne.
"Ja älskling?" Svarade hon och log.
"Hur kommer jag upp?"

~Felix Perspektiv~

Jag satt på rummet och kollade runt på Instagram.
Plötsligt dök pappa upp i dörren och stod och kollade på mig en stund.
"Vad?" Frågade jag samtidigt som jag fortsatte kolla på mobilen.
"Har du hört av Clara? För hon är hemma nu?"
Jag kollade upp från mobilen och granskade pappa.
"Jaha, jag kan ringa..." Svarade jag och gick ur Instagram.
Jag märkte hur pappa stod kvar där när jag precis skulle trycka på ring.
"Ja, ehm, pappa, det är nog lite bättre om jag kan få prata i enrum?"
"Ja, men jag ha ringt den där firman och sagt att dem ska ta bort klottret på väggen."
"Mm" svarade jag bara honom och brydde mig inte speciellt mycket.
Han nickade och rynkade pannan.
Han stängde dörren och jag suckade djupt.
~piiiiiip, Piiiiip, piiiip,~
Det kom fram flera signaler men inget "hej."
Jag tog bort mobilen från örat och stängde av ringningen.
"Jag går dit istället!" Ropade jag till pappa och gick ner och tog på mig mina skor och jacka.

~Claras Perspektiv~

jag fick för det mesta ägna min tid åt att sitta i köket.
Eftersom att jag hade svårt att ta mig upp och ner för trapporna.
Så nu satt jag vid bordet i köket.
Mamma satt förvirrad på andra sidan bordskanten med en kaffekopp som lämnade bruna ringar efter sig.
Hon hade väl spillt över lite och det runnit till under sidan.
Då och då värkte det i benet. det kändes som om jag höll på att ta överdoser med alvedon.
Alltså för att få bort smärtan.
Usch liksom. Jävla kärring son körde på mig.
Under allt tänkande ringde det plötsligt på dörren.
Jag kollade på mamma som kollade mot dörren.
"Gå och öppna då!" Sa jag irriterat.
Mamma nickade och gick bort mot dörren.
Efter en minut ungefär kom hon tillbaka och gjorde chester med sina armar att jag skulle gå till dörren för det var någon till mig.
Jag kollade bakom mamma och reste mig sakta upp och tog mina kryckor.
Jag haltade mot hallen och blev fruktansvärt förvånad.
Där stod en helt okänd kille.
"Hej..." Sa han långsamt och tittade ner i marken.
"Hej" Svarade jag förvånat.
Jag kollade ut till köket och såg att mamma stod och kollad på oss.
Jag skakade på huvudet och gick haltandes ut genom dörren och stängde den med den "hela" foten.
"Vem är du?" Frågade jag långsökt.
Han kollade på min fot och såg oroad ut.
"jag är Omar."
Jag nickade sakta. Nu förstod jag vem det var. Det var Felix kompis.
Han bet sig i läppen och sa,
"Jag vill be så sjukt mycket om ursäkt för din olycka."
Jag förstod ingenting.
Hur visste han detta? Hade Felix berättat... Men varför kommer han och ser så orolig ut? Det var ju en kärring i bilen. Inte en kille...
"Okej..." Svarade jag bara.
"Asså det var min mamma som körde på dig..." Sa han.
Allting stannade upp.
"Jaha, asså jag mår bra..."
Nu kände jag att jag skämdes rejält.
"Bra, min mamma har mått så dåligt på sista tiden."
"Okej, men varför kom inte din mamma då?" Frågade jag och plötsligt kände jag hur jag ville ändra det jag precis sa.
"Hon är... På jobbet..."
"Okej, förlåt, det gör inget!" Svarade jag bara snabbt.

~Felix Perspektiv~

Jag hade börjat gå men efter en stund bestämde jag mig för att ta vägen om affären och köpa en blombukett och en chokladask.
Jag gick dit bort och tog dem finaste blommorna jag kunde hitta.
Sedan vandrade jag länge runt i affären och tillslut hittade jag chokladen.
Jag tog också den finaste och kände mig nöjd.
Efter att jag betalat gick jag ut och började gå mot Clara hus.
När det bara var några meter kvar tvär stannade jag.
Vad gjorde Omar hos Clara!?

// hejsan! Då var detta kapitlet slut typ! Jag vill bara tacka för 3,30K läsare och sjukt många röster och massa fina kommentarer.
Jag får dina kommentarer både här på wattpad och på kik och sms.
Hehe, jag hoppas att ni gillade detta kapitel så kommer det nog ett till rätt snart!
Hade det gött! kram Emelie❤️