P.s I Love You...

Kapitel 24

~Felix Perpektiv~
Jag höll ett hårt grepp om min mobil.
Släppte den heller inte med blicken. Jag bara stirrade på mitt tangentbord som långsamt av inbillning formades till "Varför skickade du det?"
Jag blev sjukt rädd och slängde hastigt iväg mobilen som landade på en utav mina tjocka kuddar.
Jag fortsatte stirra länge på den tills jag plötligt blev avbruten av en surrning från ett sms. Claras sms antagligen.
Av ren hastighet drog jag åt mig den snabbt av någon mystisk ilska i kroppen.
Antagligen för att jag var avensjuk...
Det stod att det var i från Clara och hon hade skrivit.

"Hej, jag stod med Omar för att han ville be om förlåtelse för det vart hans mamma som kört på mig och hon var riktigt orolig att jag mådde bra. Så du är inte avensjuk då? ;)"

Jag blängde med ögonen på sista meningen men det tog inte lång stund innan jag plötsligt började känna mig anklagande och patetisk.
Dessutom kom sakta någon pinsamhet genom kroppen. Jag hade nästan skrikit till Omars mamma som jag aldrig hunnit se vem det va eftersom jag va så rädd och orolig.

Jag svarade,
" Nej jag är absolut inte avensjuk. Jag bara undrade vad du gjorde med honom eftersom jag tänkte komma med blommor och choklad..."

Efter att jag läst igenom det några gånger beslöt jag mig för att skicka det.
När jag väl hade gjort det, stod det, "LÄST" men fick aldrig något svar...

~Claras Perspektiv~

Jag hade fått sms:et av Felix och satt nu blixtstilla.
På något höger eller vänster kände jag mig generad och taskig. Taskig mot Felix som tänkte komma med blommor och choklad.
Och istället erbjudit mig själv att stå och prata med Omar.
Som inte ens är min pojkvän...
Dessutom tackat ja till en inbjudan av honom...
Under allt tänkande slocknade allt och jag slumrade till.

Dagen där efter var jag sjuk.
Jag kunde knappt röra på sig för jag
mådde så illa och kände mig svullen överallt i kroppen.
Dessutom hade jag sten ont i huvudet och hade feber.
När jag långsamt på morgonen försökt komma åt sin mobil med fingertopparna stannade jag upp och tänkte på sms:et igår...
Jag hade ju ignorerade honom totalt...
Av all ansträngning jag tagit i fick jag tillslut tag på den.
Snabbt som attan knäpptes det i tangentbordet och jag skrev.

"Hej, förlåt att jag inte svarat. Jag somnade ifrån allting. Men idag är jag väldigt sjuk och har feber så kommer inte till skolan... Oavsett om jag borde för att jag nu kan gå till skolan eftersom jag lärt mig gå med kryckorna nu men kan ju inte smitta andra på skolan ;)Puss Clara"

Jag tryckte tryckte på SEND och det lät som ett swish.

// hej! Asså sorry, sorry, sorry jag har inte skrivit på flera månader...
Detta beror på nationella prov och att jag helt enkelt inte haft någon lust att skriva någonting.
Men nu fick jag igång flowet (stav) och tänkte då och då skriva ett kapitel.
Det känns ändå rätt sjukt att snart vara uppe i 5 K läsare.
Man blir så glad av sånt. Ni känns som mina bästa vänner allihopa.
Puss och kram Emelie :)❤️