P.s I Love You...

Kapitel 9

Det var killen som hon gått in i igår...

Clara rörde inte en fena för att inte låta något.

Han gick långsamt igenom korridoren. Plötsligt stannade han framför henne och vände sig emot henne.

- Hejsan, Varför sitter du här? Sa han lurigt.

Hon granskade honom och kände en liten klump i magen.

- Vaknade tidigt... svarade hon kortfattat.

Han nickade sakta och log samtidigt som han vred på huvudet långsamt.

- Du kanske inte visste det men om man kommer före klockan 07:40 måste få stryk... Alltså några slag lite var stans. Sa han och kollade ner mot hennes bröst.

Hon svalde hårt och la armarna i kors för hon hade redan upptäckt vad han zoomade in.

Hon såg hur han avacktade hennes panikr men hon höll bara tyst och försökte se lugn ut.

- Jaha...? Så du tillåter att jag slår dig. sa han tillslut och reste på ena ögonbrynet.

Clara tittade sig omkring ifall hon kunde smita någonstans och såg en toalett hon kunde springa emot.

Han kollade långsamt på henne fortfarande.

Innan han visste ordet av var hon borta från platsen hon satt på och sprang iväg emot toan.

Hon hörde hur han sprang bakom henne.

Hon kom snabbt fram till toa dörren och drog igen den så fort som möjligt och låste den med ett klick.

Hon pustade ut samtidigt som hon hörde hur han skrek,

- Jag kommer stanna här så länge som det går!

Hon satte sig på toa locket och tog upp mobilen och såg att klockan var 07:45...

" Fan vad lånsamt tiden går..." Tänkte hon i sitt huvud.

Hon låste upp mobilen och skrev ett meddelande till Felix.

- SMS:ET -

"Hej Felix! Vart är du? Själv sitter jag på toan utanför mitt klassrum och är jagad av han där så kallad (Bossen)"

Efter att hon tryckt på send lyssnade hon någrant om han var kvar.

Men hon kunde inte höra något. Fast hon vågade inte vara säker på om han var kvar eller inte, så hon gick inte ut ur toan för säkerhets skull. Precis när hon tänkt klart på den saken plingade det till i hennes mobil.

" Hejsan, jag är snart i skolan! Men gud vad jobbig han är!? Har han rört dig än så lever han inte länge till!"

Hon log lite för sig själv.

Hon svarade snabbt att han nog gått eftersom hon nu kunde höra nästan miljontals ungdomar utanför och klockan var redan 07:53.

Så hon tog ett djupt andetag och slank ur toan.

Han stod inte kvar vilket var riktigt skönt men han kan också lura henne genom att vara någonstans.

Efter att hon stått utanför toan i ca 2 minuter kom Felix fram till henne.

- Hejsan Clara! Sa han högt och glatt.

- Hejsan! Svarade hon glatt tillbaka.

- Så du kom ut ur toan i alla fall. Sa han och blinkade med ena ögat.

Hon gjorde en grimars och log efteråt.

- Ja då börjar vi snart typ... sa han och lät trött på rösten.

- mm... svarade hon honom och tog yttligare upp mobilen för att se hur mycket klockan va. Den var 07:58 så dem började om 2 minuter.

- Ja men jag tror jag måste hämta mina lektions papper nu till lektionen... sa han hastigt.

- Ja herregud! Det måste jag med! Svarade hon panikslaget tillbaka.

Båda sa hejdå och gick åt varsit håll.

Clara log och kände en liten lycka att få vara kompis med Felix somstod upp för henne igår och förut.

Hon har liksom aldrig känt sig så... förut...