P.s I Love You...

Kapitel 1

- vakna nu Clara! Sa hennes mamma.
- 5 minuter till... Svarade hon bittert och trött.
Clara hade en långärmad tröja på sig för att dölja sina skärsår som inte hennes mamma visste om.
- nej Clara! Du behöver gå upp! Vi måste få bort allt nu så vi bara kan åka sedan.
Clara och hennes mamma skulle flytta. Till Stockholm.
Det verkade rätt så trevligt när man hörde just Stockholms ordet. Det lät inte direkt samma glädje ord här i Malmö... Här var det hemskt, Tråkigt och läskigt...
Men nu hoppades hon på bättre miljö i Stockholm. Där hon inte blev mobbad och slagen vart annat tillfälle.
- okej då... Svarade hon. Hon reste sig upp och tittade surt mot sin mamma som stod och plockade isär bordet. Hennes vackra skrivbord som snart skulle tryckas ner i en fet kartong... Som luktade inte mindre än, kartong. Trist kartong dessutom...
Hela hennes rum skulle tryckas ner i feta kartonger.. Och sedan skulle hon få ut alla grejer ur dem där feta kartongerna i sitt nya rum...
-du kan gå ut sedan, för jag behöver göra en sak förtstår du.... Hon blev tyst en stund, Efter du har dragit isär mitt bord, Sa hon långsökt.
-jaha varför då? Ska du plocka fram något privat som inte din mamma får se? Sa mamma.
-kanske, svarade hon bara och satte sig på säng kanten och suckade.
Efter en stunds kämpande för hennes mamma tog hon med sig delarna och skivan och la i en kartong som hon efteråt bar iväg ut ur det rummet. Det halvtomma rummet. Det var bara Claras rum som var kvar. Sedan skulle dem åka till Stockholm.
Hon hade bara en liten klädhög mitt på golvet för garderoben var redan ner plockad i en kartong.
Hon tog några kläder och slängde åt sidan. Några till och några till. Sedan hittade hon en vit långärmad tröja och en svart kofta samt ett par slitna jeans.
Hon tog en kräm som hon köpt i smyg och la på sin arm för att göra så hennes skärsår skulle läka någon gång. Det sved lite men hon bet sig bara i läppen och tog bara på sig sina kläder.
1 timme efteråt var allt nerplockat och kartongerna stod på ett hyrsläp.
Bilen stod och släppte ut gas medans bara den sista kartongen skulle in i baksätet.
Även om det skulle vara skönt för Clara att flytta var det ändå jobbig på något sätt för detta är det sista minnet ifrån hennes döda pappa. Förutom hennes armband som hennes pappa gav henne när han låg i sin sjuksäng.
Han dog av cancer... Så innan hon gick satte hon sig på golvet i hennes mammas sovrum och klappade lätt på trät där den stora sängen hade stått.
Hon lutade sig framåt och pussade försiktigt golvet innan hon hörde att hennes mamma ropade,
- kommer du eller? Vi måste åka nu.
- ja sa Clara och sprang ner för trappan.
- jag kommer sakna dig pappa förevigt! När hon skulle öppna ytterdörren.
Hon kom ut och gick till bilen som var proppfull av kartonger.
Hon klämde sig in i den och suckade av lättnad att få börja om på ett nytt liv som hon hoppades skulle bli än vad det var nu.
Sedan bar det iväg. Hon såg hur huset allt blev mindre tills hon inte såg det mer.
Några timmar senare stod hon utanför ett fint vitt radhus.
Hon log lite för sig själv. Sedan bar hon och hennes mamma in alla feta kartonger och ställde dem i hallen.
Hon sprang upp för trappan som fanns där och kollade ut ett rum. Tillslut valde hon ett ganska lagom rum för det fanns 3 rum att välja emellan och 2 toaletter. Så ena toaletten skulle antagligen bli hennes egna toalett.
Hon bar in kartongerna i hennes nya rum och tog ut hennes grejer. Hon log och satte sig på golvet och viskade
-hej mitt nya rum, hej mitt nya liv, hej min nya värld...