P.s I Love You...

Kapitel 5

Clara tyckte dagen inte var så farlig efter det. Då menar jag att det var ganska lugnt sedan.
Efter skolan gick hon sakta hemåt. Hon höll hårt om lappen i fickan med Felix nummer.
Hon tog upp mobilen och satte sig på en bänk.
Hon slog in numret i telefonen och tryckte på "ring".
Hon hörde några signaler och tillslut svarade någon.
- hej, det är Felix.
- hej, det är Clara...
- åh, hej Clara kul att du ringde ändå. Först trodde jag du inte skulle ringa alls men då hade jag fel, sa han och skrattade rätt tyst i luren.
- haha, ja, men...
Hon blev tyst en stund.
- vill du göra något?
Felix blev också tyst en liten stund men sedan sa han,
- ja varför inte.
- bra, jag kan komma hem till dig om det är okej? frågade Clara tyst.
- ja självklart! Svarade han.
Clara reste sig upp och pratade med honom under vägen hem.
Dem pratade ända tills dem kom hem.
Clara kom innanför ytterdörren och sa till Felix
- jag måste säga hejdå nu för jag är hemma så kommer jag till dig då!
- okej, hejdå! Sa Felix och man hörde på hans röst att han lät glad.
Hon tryckte på "stäng av" och tog av sig skorna.
- vem var det? Frågade mamma intresserat ifrån köket.
- uhm, ingen speciell.., svarade hon långsamt.
- jo, du lät åtminstone glad för en gång skull så det borde vara någon intressant.
Clara blev tyst och gick istället in i köket.
- nej, bara en kille ifrån skolan som är väldigt trevlig. Jag ska till honom nu, sa hon.
- jaha, en söt kille antar jag? Skämtade mamma om.
- nej! Sluta! Jag är inte på G med någon! För det första är det första dagen i skolan så nej! Absolut inte.
Egentligen gillade Clara honom mer än vän men hon ville inte visa något tecken på att hon gillade honom mer än så.
- okej då surpuppa!
Clara skakade på huvudet och gick upp för trappan.
Hon la på lite extra mycket smink för att vara fin när hon skulle vara med honom.
Hon kom på att hon inte frågat vart han bodde...
- omg, grattis Clara, du gör allt utan det viktiga... Sa hon till sig själv.
Hon skrev ett sms till honom som det stod så här på.

" hej! Jag vet ju inte vart du bor så hade du kunnat skicka din adress till mig?"
Hon suckade och kollade sig själv i spegeln länge och väl.
Efter en liten stund hördes klinget i telefonen.
Hon tog upp den och kollade på den.
Där stod adressen och hon log. Hon skrev tillbaka "tack så mycket" och gick ner för att ta på sig skorna.
- jag går nu! Jag kommer hem sedan ikväll! Ropa Clara.
- hur sent? Frågde hennes mamma.
- tillräckligt tidigt antar jag...
Hon hörde hennes mamma fnittra lite för sig själv i köket och sedan sa hon
- okej då, ta det lugnt ikväll då!
Clara suckade och sa
- ja då! Puss och hejdå, sa hon och gick ut ur dörren.