P.s I Love You...

Kapitel 12

{jag börjar med " istället för - streck för orkar liksom inte!}

~Det hade gått en Vecka och Clara hade gått i skolan sedan dess och då och då varit med Felix.
Nu var det kväll och Fredag.~

~Claras Perspektiv~

Wow, om 1 vecka är det sommarlov. Jag kom liksom mitt i skolgången... Till skolan.
Fast det är rätt skönt.
För då går jag bara i skolan i 2 veckor och sedan fick man lov i 3 månader.
Efter sommarlovet skulle det komma en ny kille i vår klass men just nu brydde jag mig bara om Felix.
Jag satt med mobilen typ hur länge som helst kändes det som
och nu var klockan 22:35.
"kom lite Clara" ropade min mamma.
Jag sprang ner för trappan och in i köket där mamma satt.
"Vad är det?" Sa jag.
"Jo... Det är så... Att jag ska iväg en vecka..."
"Jaha, är det något speciellt med det?"
"Jo, din mormor får passa dig under tiden..."
Jag bara glodde på henne.
"Skämtar du!?" Sa jag och tog ett andetag för att samla kraft. "Tror du inte jag är tillräckligt stor för att vara hemma själv en jävla vecka!"
Mamma såg förskräckt ut.
"En vecka klarar du!"
"Vart ska du...?" Sa jag irriterat.
"eftersom jag fått jobb hos en gammal kvinna som är ca..." Hon hann inte säga mer innan jag bröt henne med
"Kom till saken!"
Hon stannade upp.
"Hur som helst, hon har blivit lite sämre och den andra kvinnan som också har henne har en veckas semester så jag måste vara hos henne på heltid".
Jag bara granskade henne långsamt...
"Vad som än händer bor jag inte med mormor..." Sa jag och klampade irriterat iväg upp för trapporna.
Jag smällde igen dörren och frustrerat slängde mig i sängen.
Klockan började närma sig 11 och jag bara kollade upp i taket. Mormor är hemsk...
Hon liksom är så jävla bångstyrig. Hon tror forfarande att jag är 3 1/2 år.. Det är så jävla bajs dåligt.
Dessutom lagar hon dem mest konstigaste maten i hela världen...
Maten ser antingen ut som en geggamoja om det är lasagne och om det är tacos bränner hon köttet med 11x.
Jag fattar inte hur mamma kunnat leva så i ca 40 år... Whaaah!
Fast mamma försvarar mormor med att hon blivit väldigt desperat sen morfar gick bort. Men jag tänker liksom, borde inte mamma också laga bränd tacos eller lasagne som geggamoja. Fast en grej spelar det ingen roll om mamma inte är med på min skolavslutning men även om hon vart hemma så hade hon inte fått komma.
Efter en stunds tänkande somnade jag på överdragskastet.
Jag vaknade av klockan ännu en gång och med samma irriterande ljud ifrån mobilen.
Irriterat slet jag åt mig mobilen och stängde av den.
Just nu var jag riktigt arg... Orkade verkligen inte med mormor.
Jag gjorde snabbt i ordning mig och gick snabbt ut.
Väl där ute satte jag mig på bänken utanför vårt hus. Det blåste lite men blåsten var en varm vind.

~Felix Perspektiv~

Jag vaknade av klockan ringde som fan.
"Åh, orkar inte med den där jävla skolan..." Sa jag och gnuggade mig i ögonen.
Jag gjorde i ordning mig och när klockan var 07:40 så jag började ta på mig skorna och gick ut.
När jag väl gick där ute såg jag Clara framför mig,
Jag log och sprang ikapp henne.
"Hallå!!!" Flåsade jag fram mig när jag sprang till henne.
Hon vände sig om och sa,
"Hej."
Idag såg hon inte så glad ut...
"Allting bra...?" Sa jag.
"Mm..."
"Säker...?"
"Nej..." Sa hon frustrerat och sparkade på en sten.
"Vad är det då?" Frågade jag henne.
"Min mamma ska iväg och min jävla mormor ska ta hand om mig..."
"Jaha..." Svarade jag lågt.
Vi började gå sakta och samtidigt frågade jag henne.
"Är det verkligen så jobbigt då?"
"Ja, hon är hemsk" svarade hon irriterat.
"Okej..." Sa jag och nickade. "Men sov över hos mig då?"
Hon var tyst en stund...
"Kanske". Sa hon tillslut. Hon log lite.