P.s I Love You...

Kapitel 6

Clara gick sakta emot Felix hus.
Samtidigt kollade hon på mobilen som visade hans adress.
Hon kom fram till ett maffigt hus som var vitt och fint.
- wow... Sa hon tyst.
Hon gick upp för trappan och skulle precis öppna dörren men så kom en stor man ut ur den.
Det såg ut som Felix pappa för dem var väldigt lika.
Han hade en jätte söt hund ringlade vid benen och sa,
- oj ursäkta!
- nej det gör inget, Jag söker bara Felix, svarade hon tillbaka.
- ja, han är uppe på sitt rum antar jag, du kan ju gå upp till honom, för jag antar att han inte hört att du kom...
- okej tack så mycket, Svarade hon.
Hon gick förbi honom och kollade efter honom när han gick iväg med den spralliga hunden.
Hon tog av sig skorna och jackan och gick upp för trapporna.
Hon kollade sig omkring och såg ett rum som det verkade komma musik ifrån.
Hon gick fram sakta och tog ett andetag. Hon knackade försiktigt på dörren och plötsligt flög den upp.
Det var inte Felix...
Utan det var nog Felix bror.
- ursäkta men vem är du? Sa han irriterat.
- uhm, jag är Clara och jag söker Felix...
- okej, för det första, jag är Max och är Felix bror. För det andra, Felix är bakom dig...
Clara vände sig om och såg han stå där.
- wow, vad du skräms! Ta det lugnt!
Felix skrattade till och sa att dem skulle gå in på hans rum.
Clara följde efter honom och log.
Dem kom in i ett fint rum som var vitt och hade en säng, tv, skrivbord och lite sånt som man brukar ha i ett "kill" sovrum.
- vad fint ni har det här! Sa Clara.
- haha tack! Svarade Felix.
Clara satte sig på sängen och log.
Felix log också men satte sig på skrivbordsstolen istället.
- så vad ska vi göra... Sa Clara tyst.
- jag vet inte riktigt.
Clara kollade sig runt i rummet och såg massa affischer på väggarna.
Det var både lite på Justin Timberlake och lite andra kändisar.
- jo jag vet! Vi kan spela typ Black Ops om du vill...
- ja, varför inte, svarade jag belåtet.
Vi satte oss på golvet och spelade en stund.
Felix var verkligen söt. Tyckte Clara under spelets gång.
Efter en stund pausade Felix och sa,
- kom så går vi ner och hämtar varsin Colaburk.
Clara nickade till svar och dem gick långsamt ner för trapporna.
Där nere satt Felix pappa på köksbordet och studerade en tidning samtidigt som Felix hund nafsade på ett ben vid hans fötter.
- vi tar bara varsin Cola, Sa Felix till hans pappa.
Felix pappa bara sa lite lätt "mm" som svar, för han var helt upptagen med tidningen.
Felix gick fram till kylskåpet och tog två Colaburkar.
Han gav en till mig och jag sa,
- tack så mycket.
Felix bara log och stängde kylen igen och så traskade vi upp igen.
Plötsligt sa Felix,
- vad tyckte du om skolan då?
Clara sa
- jo men den var helt okej. Fast alla skolor är ju lika långtråkiga så sett.
Felix nickade och frågad en annan fråga,
- har du fått några vänner än?
- nej, eller jo, Dig och fröken mer eller mindre. Men ingen ifrån klassen annars.
Felix skrattade till och det började Clara också göra.
Allting avbröts med att Claras mobil ringde. Hon tog upp den och såg att det stod "inget uppringnings nummer".
Hon tryckte på "svara" och sa,
- hej det är Clara.
Det kom först inget ljud men sedan hörde hon något.
- jo hej Clara, du din hora, hur är det på den nya skolan? Har du fått några vänner? Antagligen inte...
Man hörde hur några skrattade i bakgrunden.
Det var Claras förra mobbare från hennes gamla skola...
Clara sänkte huvudet och kollade ledsamt på Felix.
Felix undrade vad det var och Clara räckte över mobilen.
Rösten försatte att prata,
- har du skärt dig mera med dina stackars små rakblad? <--- {om det nu kallas så}Eftersom du antagligen blev ledsen för att någon sa hej för lätt till dig, eller inte alls!!!
Då blev Felix arg och sa,
- hejsan det är Felix, jag är Claras vän och undrar vad i helvete ni håller på med era subbor?
Clara flämtade till och fnissade.
Det blev alldeles tyst i luren och så stängde dem av.
Felix log och räckte över mobilen tillbaka till Clara igen.
- du behöver inte tacka mig! Sa han och gjorde chester (stav) men händerna.
- jo det behöver jag. Sa hon och log.
Hon gick fram till honom och gav honom en kram.
Han log lite.
Men så plötsligt försvann hans leende på läpparna.
- men vänta... Dem frågade om du hade skärt dig mera...?
Clara fick en klump i magen.
- uhm.... Eh.... Va nej, jag, ehm... Hon kollade mer i golvet.
- Clara låt mig se... Sa han och drog upp hennes ärm.
Där var det rätt många ärr Från hennes arm och Felix sa,
- varför gör du sånt?
- det hörde du väl, svarade hon tillbaka.
- du håller väl fortfarande inte på... Sa han upprört.
Clara skakade på huvudet och tittade ner i marken.
Felix blev ryst en stund...
- vet du... Sa han plötsligt.
- nej..?
- om du någonsin mår dåligt igen... Kom till mig då sa han.
Clara log och sa
- tack, du är bäst, svarade hon honom och kramade honom hårt...