P.s I Love You...

Kapitel 23

~Felix Perspektiv~

Jag stod bara still en stund. Visste liksom inte vart jag skulle ta i vägen.
Av någon plötslig anledning fick jag ont i magen. Det kändes som avensjukan tog över min kropp.

Jag ville på något sätt gå fram och fråga varför Clara stod med Omar. Men det skulle kännas hur fel som helst.
Så jag vände och gick sakta hem.
När jag kom innanför dörren satte jag mig mot ytterdörren.
Suckade djupt och la blommorna åt sidan, samt chokladen åt andra hållet.
Jag satt där hur länge som helst och stirrade mot trapporna som var mitt i mot ytterdörren.
Om jag ska vara helt ärlig tror jag inte pappa var hemma... Tänkte jag medan jag kollade på klockan.
Så jag kunde ta det hur lugnt som helst.
Men efter en stund reste jag på mig och tog av mig skorna och slängde jackan på skorna.
Jag kände inte för att gråta, för så allvarligt var det inte.
Men jag skulle fråga Clara ikväll varför hon pratade med honom.

Senare på kvällen hade jag totalt glömt bort Claras händelse och istället satt jag framför tv.n i min mysiga fåtölj och spelade FIFA.

~Claras Perspektiv~

Jag hade precis tagit mig upp för trapporna när det pep till i min mobil.
Mobilen hade jag i bakfickan så det surrade till.
Med en ren suck ställde jag mig mot väggen och tog tag i handräcket för att ha något att hålla i för att inte tappa balansen och ramla ner. För det hade ju inte vart så kul att slå i sig igen.
Jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått ett sms från Omar.
Hastigt tryckte jag på texten och det stod,
"Hej Clara, min mamma blev jätte glad att höra att du mådde bra."
Jag stannade upp ifrån läsandet lite. En mystiskt känsla slöt sig runt henne. Den där meningen kändes meningslös.
Jag fortsatte läsa meddelandet.

" jag undrar bara om du ville hitta på någonting på Lördag? Kanske kommer lite hastigt men det hade vart kul."

När jag läst klart den sista meningen kom en klump sakta upp i magen.
Jag läste texten om och om igen. Sedan skakade jag på huvudet och svalde tungt.
Det hade känts fruktansvärt om jag hittade på någonting med Omar utan Felix.
Precis under tankarna kunde jag inte styra min fingrar.
Jag skrev långsamt ett "Javisst!."
Inombords skrek jag nej men jag hade för stark motvilja, så jag tryckte på "Send."
Plötligt mådde jag väldigt illa.
Jag la mobilen hastigt i bakfickan och tog kryckorna igen.
Hoppade fram till soffan och la mig sakta.
Det tog inte lång stund innan kräkreflexerna dök fram. Och jag spydde ungefär på hela soffan...

~Felix Perspektiv~

Jag suckade djupt för jag missade ett öppet mål på FIFA.
Ilskan låg djupt där nere i själen så jag bestämde mig rätt snabbt för att avsluta.
Precis efter jag tryckt på av knappen kom jag och tänka på händelsen med Clara.
Jag tog sakta upp min mobil och beslöt mig för att sms:a henne.

"Hej, vad gjorde du med Omar? Bara en fråga. Ingenting menat."

~Claras Perspektiv~

Jag låg i sängen helt utslagen.
På något sätt frös jag otroligt mycket och mådde sjukt illa.

Plötsligt plingade det till i min mobil och jag kollade på den en stund.
Sakta sträckte jag mig efter den och tillslut nådde jag den.
Jag såg att det var ett sms från Felix.
Det stod.

"Hej, vad gjorde du med Omar? Bara en fråga. Ingenting menat."

Jag fick en klump i magen igen.
Det blev som en kaka på kaka.

...