Everything has changed - f.s

Kapitel 5 - Det är dig jag vill ha, dig och ingen annan

Kapitel 5 - Det är dig jag vill ha, dig och ingen annan

Hans varma röst fick gåshuden att leta sin väg upp längst min ryggrad och orden fastnade i halsen. Jag var som fastfrusen, med uppspärrade ögon och tusentals tankar snurrandes runt i mitt huvud. Hjärtat svällde i bröstkorgen, expanderade och dunkade som fladdrande fågelvingar. Jag såg säkert ut som en gapande fisk på torra land, med brännande ögon och orden fast i halsen. Mina ögon borrade hål i hans och jag stirrade stint upp på honom utan att säga ett ord. Rösten som jagat mig dag som natt, gått på repeat i mitt huvud i flera månader. Att en röst kunde få en att känna så mycket, minnen som föll som smattrande regn över mina axlar, rösten som fick gåshuden att resa sig på mina bara armar och rösten som gjorde mig stum på bara ett ord.

"Felix" Hörde jag mig själv säga. Jag sänkte blicken till golvet och fick bita mig hårt i läppen för att inte gallskrika rakt ut och kasta armarna kring hans hals. Mina läppar suktade efter hans närhet och jag kände hur stora tårar vällde upp i mina ögon. "Bella, du ser ut som ett spöke" fnissade Stina och ryckte mig frenetiskt i handen. "V-vi måste gå .. nu direkt" Haspade jag ur mig och föste dom förvirrade ungarna mot utgången. Med en klump växandes i halsen och paniken över ansiktet rusade jag ut på gatan hand i hand med två femåringar som inte alls förstod vad som försiggått mellan den främmande pojken och mig. Springande steg närmade sig och jag ökade stegen med huvudet sänkt. "Bella, snälla vänta" jag stannade tvärt och drog hastigt efter andan. Jag blinkade frenetiskt för att hålla tårarna borta och drog frustrerat bort håret ur ansiktet. "Du kan inte gömma dig för mig längre" mumlade han och placerade en varmsam hand på min axel. "Ja-jag såg dig, förra veckan .. j-jag insåg inte förrän vi var hemma hos Oscar att det var du .. om jag insett det då hade jag inte låtit dig försvinna längre bort i mörket .." Hans mun rörde sig fort och rysningar letade sig upp längst min ryggrad. Jag ville inte vända mig om, se in i hans ögon och få den känslan dansandes inom mig som jag alltid fått. Jag kan inte känna den känslan mer, den får inte finnas längre. Om jag fortfarande känner likadant kommer valvet känslorna befinner sig inlåsta i rasa ner och känslorna kommer vara fria igen. Vilda och omöjliga att tämja. "F-felix jag kan inte" Jag snurrade sakta runt och lyfte tveksamt blicken. Det var som att en stundtals, varm våg av kärlek sköljdes över mig och gåshuden reste sig över mina armar. Det stack i armarna och ut i fingertopparna av så mycket förälskelse att huvudet kändes tungt och dåsigt. Alla gånger vi sagt dom tre orden for som en skur över mig och bara blotta tanken av honom i mitt huvud fick färgen att resa sig på mina kinder. Som en skyskrapa av kärlek välte och rasade inom mig. Jag ville skrika rakt ut, kastade armarna kring hans hals och pressa läpparna mot hans. Glömma alla runt oss, glömma allt som hänt och aldrig släppa taget. Det kändes sjukt men mitt bultande hjärta kändes dubbelt så stort som någonsin tidigare, som om det nu rymdes mer kärlek i det än vad jag minns att det någonsin fick plats. Bara blotta synen av honom hade fått mitt hjärta att tänjas ut och att slå dubbla slag. Fått benen att kännas som gelé och få rysningarna att leta sin väg upp över min kropp. Jag hade inte känt den elden inom mig under en lång period, arton månader för att vara exakt. Elden som gjorde mig komplett, fick hjärtat att slå ett extra slag och fick mig lycklig. Och för första gången på många, långa månader var elden tillbaka, blossande röd och flammande. Och det var han som hade tänt den. Min kropp suktade efter hans närhet, värmen av hans läppar mot mina och hans kropp pressad mot min. Saknaden av hans varma andetag mot min nacke, armarna kring min midja och hans bara överkropp mot min rygg. Mumlet från hans trötta röst mot min nacke, mumlet som yttrade dom tre orden som fick min kropp att gallskrika och jubla av lycka. Jag älskar honom fortfarande, mer än någonsin tidigare. Kärleken för honom har varit inlåst och bortkastad i månader, men nu är den fri och vild inom mig.

Jag ville kasta mig om hans hals och släpa honom hela vägen tillbaka till lägenheten och aldrig låta honom gå. Men jag visste vad som höll mig tillbaka, han har någon ny. Jag har någon ny. Hur mycket jag än ville kunde jag inte, jag kan inte såra någon mer.