Everything has changed - f.s

Kapitel 6 - Jag älskar dig

Kapitel 6 - Jag älskar dig

Jag sjönk tungt ner längst väggen och blåste bort en svettig hårlock ur ansiktet. Jag greppade tag om Kians vattenfyllda flaska och höjde den mot läpparna. ”Ey, det där är mitt vatten!” Mumlade Kian lågt och sjönk ner bredvid mig på golvet. Jag drog varsamt tungan längst flaskans huvud och log oskyldigt mot honom. ”Tur för dig att jag älskar dig” Fnös han och ryckte flaskan ur mitt grepp med en äcklad grimas över ansiktet. Jag himlade med ögonen och inspekterade resten av gänget som symetriskt rörde sig i takt till musiken som vibrerade genom det relativt stora lokalen. Med fokuserade ansiktsuttryck och bestämda rörelser dansade dom i mitten av rummet. Framför oss befann sig sex stycken välkända ansikten, var och en av dom medlem av vårat ’danscrew’. I snart ett år hade vi dansat tillsammans, genom stora tävlingar och uppträdanden. ”C’mon” Mumlade jag och kysste honom lätt över läpparna innan jag hasade mig upp från golvet. Hans långa armar slöt sig kring min midja och jag dolde ett leende bakom lockarna som tungt hängde ner över mina axlar. ”Vi tar det från början!” Jag ålade mig ur hans grepp, ställde mig redo i min position och väntade otåligt på att musiken skulle börja spelas igen.

”He-.. oj sorry fel dörr!” Jag lyfte blicken från Kians huvud som var placerat i mitt knä och lyfte fingrarna ur hans svettiga rufs. Ett bekant ansikte stirrade stumt på mig från dörröppningen och jag drog hastigt efter andan. Hans mjuka ögon brände över min kind och jag fick bita mig hårt i läppen för att motstå frestelsen att rusa fram till honom, fläta samman våra händer och sprinta ut på gatan. Han stod som fastfrusen, med handen över metallhandtaget och blicken fäst vid mig. Det var som ingen av dom runt oss existerade, tiden var stilla och den enda jag såg var han. ”Vad gör han här?” Väste Kian i mitt öra och slet mig ifrån mina djupa tankar. Jag ryckte nonchalant på axlarna utan att slita blicken från pojken som ägde mitt hjärta och muttrade fram ett ohörbart svar. Jag bände mot min egen vilja blicken mot Kians fundersamma ansikte och strök honom omsorgsfullt över kinden. ”Han dansar här också, det vet du va?” När jag sneglade tillbaka mot dörren var han borta, och dörren var stängd. Förtvivlat gnuggade jag handen över ansiktet och knep hårt ihop ögonen. Jag kände mig liten där jag satt lutad mot Kians sida med en rynkad panna och ett hårt bultande hjärta. Ett hjärta som bultade för Felix. ”Ja-jag måste bara gå på toaletten” Haspade jag ur mig, reste mig smidigt från golvet och joggade ut ur rummet. ”Helvetesjävlapissskit” Jag sparkade frustrerat till den ljusa väggen och drog bort håret ur ansiktet. Varma tårar vällde upp i ögonen och gåshuden reste sig på mina bara armar. När ljudet av en dörr som öppnades fyllde mina öron svepte jag försiktigt handen över kinden och lät håret falla framför ansiktet. Tveksamma steg närmade sig och jag lyfte sakta blicken från det mörka golvet. ”F-felix” Flämtade jag chockat. Hans ansikte vilade bara några ynka centimeter från mitt och hans varma andetag fläktade mot min kind. Mina läppar suktade och bad efter hans varma närhet. Skrek åt mig att krossa det lilla mellanrummet emellan oss och kyssa hans bekanta läppar. Låta vansinnet som kallades kärlek ta över min kropp och skrika ut min kärlek för honom. Låta alla se vem mitt hjärta tillhörde. ”Har du gråtit?” Hans ögon mjuknade och rynkan över hans panna djupnade. Jag ruskade protesterade på huvudet och undervek hans sökande blick. När hans långa fingrar varsamt strök längst min käke for en elektrisk stöt igenom min kropp och andan fastnade i halsen. Hans närhet fick hjärtat att slå dubbla slag och rysningarna att leta sin väg upp längst min ryggrad. ”J-jag älskar dig fortfarande” hans röst kom ut som en svag viskning, med händerna fortfarande placerade på mina kinder och blicken stirrandes in i mina ögon. Jag älskar dig också. Jag stirrade chockat på honom med brännande ögon, jag kunde inte yttra ett enda ord. Hjärtat svällde i mitt bröst, dunkade och expanderade som vilt fläktande fågelvingar. ”J-jag ..-” Dörren bakom oss flög upp och jag kastade mig ifrån hans famn med uppspärrade ögon. ”Bella?” Kian stirrade misstänksamt ner på mig och skakade misstroget på huvudet innan han puttade sig förbi mig och rusade längre bort i korridoren. ”Kian, vänta!” Ropade jag och vände förtvivlat blicken mot Felix. Det var nu jag var tvungen att välja, Kian eller Felix. Springa efter Kian eller kasta armarna kring Felixs hals. ”J-jag kan i-inte” Snyftade jag uppgivet och rusade med tårarna forsandes ner för kinder ut på gatan febrilt sökandes med blicken efter en bekant ryggtavla. Min blick föll över en nerhukad gestalt längre bort på gatan, lutandes mot byggnadens murvägg med huvudet i händerna. Jag sjönk ner bredvid honom på marken och virade armarna kring hans darrande kropp. Han skakade av snytningarna som smet ur honom och tårarna som strömmande ner för hans kinder. ”Kian, snälla” Viskade jag förtvivlat och torkade frustrerat bort tårarna som rann ner för mina kinder. ”Jag älskar d-dig” Sakta lyfte han huvud från händerna och två blodsprängda, blanka ögon stirrade upp på mig. ”Me-men du älskar h-honom också” Jag kunde inte neka det, han hade helt rätt. ”Men jag valde dig, inte Felix. Jag sprang efter dig.”

-

Jag greppade hårt om den varma muggen och lutade mig tillbaka i soffan med blicken fäst vid den avstängda tvn. Mumlet från american horror story som spelades på laptoppen framför mig fyllde mina öron, men jag kunde inte fokusera på något annat än mina tankar som vilt snurrade runt i mitt huvud. Var det verkligen Kian jag var rädd att förlora? Rädd för att krossa hans hjärta som bokstavligtalat bultade för mig? Eller rädd att behöva gå igenom samma sak med Felix, förlora honom på nytt och behöva bygga upp skyhöga murar kring mig? Rädd att förlora den som betyder mest för mig?

 

Flashback

”Nej! Sluta bete dig som min pojkvän, för om du inte insett det, är du inte det!”

”Men jag kanske beter mig så här för att jag vill vara din pojkvän!”

Orden fastnade i halsen och hjärtat dunkade hårt i bröstkorgen. Vänta va? Hjärnan jobbade på högvarv och tankarna snurrade vilt runt i huvudet på mig. Jag stod med öppen mun och uppspärrade ögon och gapade som en förvirrad fisk. Felix vill vara min pojkvän? Felix vill vara min pojkvän. ”V-va?” viskade jag svagt. ”Jag är kär i dig Bella, så fucking kär i dig” mumlade han med blossande kinder och stirrade stint ner i golvet. Jag stirrade chockat på honom med brännande ögon, oförmögen att yttra ett enda ord. Hjärtat svällde i bröstkorgen, expanderade och dunkade som fladdrande vingar samtidigt som tårar brände bakom ögonlocken. Min kropp gallskrek och jublade av glädje. Jag kände mig för första gången på länge hel, och det var han som fick mig att bli hel. Alla bekymmer och tankar var som bortblåsta och hans ord spelades på repeat i minnet. Jag öppnade sakta munnen samtidigt som jag kände hur tårarna återigen vällde upp i ögonen. ”Ä-är du kär i mig?” Felix lyfte sakta blicken med sårbara ögon som mötte mina och nickade frenetiskt. ”Jag är så jävla kär i-” Jag kastade armarna om hans hals och pressade mjukt hans läppar mot mina.

Varför hade jag insett det tidigare? Hur stora och kraftiga känslorna för honom byggdes upp inom mig.

Mina läppar rörde sig desperat mot hans och mina händer fingrade försiktigt med hans sandblonda hår i samma sekund som min rygg slog emot väggen. Hjärtat dunkade vilt i bröstkorgen och fingrarna som drogs genom hans hår skakade. Jag är kär i Felix, jag är Felix Sandman.

 ”Felix, jag-jag är kär i dig också” Jag släppte ut ett darrande andetag och vilade svagt leendes pannan mot hans. Ett stort, glädjefyllt leende sprack ut över hans läppar och de glimmande ögonen mjuknade. ”J-jag älskar dig” Hans varma andetag blandades med mina när han svagt viskade fram dom tre orden som fick hela mig att vilja skrika och tjuta av lycka. Återigen vällde varma tårar fram i ögonen och ett fagert leende spred sig över mina läppar. ”J-jag älskar dig också” Hela min kropp fylldes med så mycket kärlek och glädje att jag lika väl skulle kunna explodera. ”Du är så vacker” viskade han mjukt och pressade en mjuk kyss mot min handflata som vilade mot hans kind. ”Säg det igen” jag kysste mjukt hans mungipa och smekte tummen längst hans käke. ”Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig”

-

Tårarna brände bakom ögonlocken, hotade med ett rulla ner längst mina bleka kinder och få hela min lilla kropp att skaka av gråt. Mitt hjärta skrek efter Felix, medans mitt huvud mumlade att Kian var det rätta valet. När skulle jag bestämma mig? Var det värt att såra Kian om jag fick Felix?

23.58, Bella;

Just because we can’t be together doesn’t mean I wont love you

______

SALUT!

Jag har skrivit ovanligt mycket till den här 'boken' under dom senaste dagarna. HOPPAS NI GILLAR DET & NI VET VAD NI SKA GÖRA OM NI GÖR DET.

PUSS

- Elvira