Everything has changed - f.s

Kapitel 14 - Korkad

Kapitel 14 - Korkad

"Jag är tillsammans med Felix igen" Muttrade jag osäkert och avfyrade ett fagert leende mot de fundersamma ansiktena kring bordet. "Du kan inte vara seriös?" Mumlade Axel sammanbitet och släppte gaffeln på tallriken med ett högt klingade ljud. Jag grimaserade ner i bordet och bet mig hårt i insidan av min kind, såpass hårt att blodsmaken fyllde min mun och tvingade mig att släppa på det hårda bettet. "Ser det ut som jag skojar?" Suckade jag sarkastiskt och pressade fram ett osäkert leende med lätt ihop dragna ögonbryn. "Är du så jävla korkad?" Fräste han, sköt ut stolen och reste sig från bordet med korsade armar. "Det var j-jag, jag! Jag som tröstade dig när du grät i tre hela dagar, du var helt jävla fucked up! Och nu tänker du gå tillbaka till honom, du kan inte vara seriös" Mitt milda leende tynade fort bort och jag blickade stint ner i bordet. Pappa spände ögonen i Axel över bordet och nickade mot den utdragna stolen. "Snälla säg att du inte är seriös!" Hans röst var låg och skarp, medans en besviken min lekte över hans ansikte. "Axel, lugna dig" Väste pappa. "Jag tänker fan inte lugna mig, hon är ju korkad?!" Morrade han ilsket tillbaka och gestikulerade vilt mot mig där jag satt ihopsjunken i min stol. Jag ville helst sjuka genom golvet och inte behöva möta hans besvikna ögon. "Axel .. axel? Hörru? Jag kommer inte låta det hända igen" Viskade jag lågt och sjönk ner på huk bredvid hans stol. Hur mycket jag än bad och mumlade att jag skulle klara mig fortsatte han ändå att stumt stirra ner i bordet med knutna nävar. "Lyssnar du ens? Allt är okej, jag lovar" Jag placerade varsamt handen över hans beklädda lår och suckade djupt. "Det sa du första gången det här hände! Och det hände en gång till, du lät d-det hända igen!" Han slog hårt bort min hand och spände sina ilskna, besvikna ögon mot mig. "Du lyssnar ju inte ens på mig! Jag älskar honom Axel, jag älskar honom! Det här ing-ingen jävla lek för mig?!" Skrek jag strävt. "Jag älskar honom mer än jag älskat någon annan .." Hans blick var fortfarande mörk och kall. "Kom inte till mig och gråt när det händer igen" Jag öppnade munnen för att protestera men han ruskade av mig och lämnade köket med stora kliv. Jag gnuggade handen förtvivlat över ansiktet och kände hur benen vek sig under mig och jag föll till golvet med huvudet i händerna. "Han hatar mig" Viskade jag med klumpen växandes i halsen och blinkade febrilt för att hålla tårarna borta. "Vad gör jag för fel?" Pappas stora hand placerades på min bara axel och hans långa armar slöt sig kring min kopp. Jag begravde huvudet mot hans bröstkorg och knep hårt igen ögonen. "Du gör inget fel pumpan .. Axel kommer över det, jag lovar dig det, okej?"

-

"Axel, Axel?" mumlade jag osäkert och lutade kinden mot hans stängda dörr. Hög musik spelades på andra sidan dörren och jag kunde räkna ut att han ignorerade mina bedjande ord genom dörren. "Axel!" Jag bankade knogarna mot den stängda dörren och stönade frustrerat med hårt ihop knipna ögon. "Vad?" Fräste han trött och knuffade upp dörren. "Kan du bara lägga av? Du har aldrig lyssnat på mig förut, varför fan ska du börja nu, trodde du seriöst att jag inte förväntade mig att du skulle gå tillbaka till Felix?" Min blick sjönk till golvet och jag lutade mig suckandes mot dörrkarmen. "J-jag trodde du var smartare än så" Hans intensiva blick brände över min kind och uttråkat kastade han upp en fotboll mellan var hand. Jag sjönk tungt ner bredvid honom på sängkanten och begravde huvudet i händerna. Hans ord ekade i mitt huvud, fick mig att fundera kring mitt val. 'Smartare än så" Hade det verkligen varit så korkat att gå tillbaka till Felix? Jag kanske inte tyckte det, men det betydde inte att resten av min familj inte gjorde det.

"Jag vet att du älskar honom .. men vet du vad du satt dig själv upp till?" muttrade han osäkert fram och betraktade mig i ögonvrån. "Är du verkligen beredd på allt hat från avundsjuka tjejer, artiklar i tidningen och rykten som sprids som en löpeld?" Varje liten sak han nämnde var värt att gå igenom - om jag fick vara med Felix. Jag nickade. "Jag är beredd på alla dom sakerna .. för j-jag älskar verkligen honom" Hjärtat bultade hårt i bröstkorgen, hamrade febrilt inom mig. Han kastade uppgivet ut händerna i luften och suckade djupt. Han visste att inget han sa skulle kunna ändra på hur jag kände, eller kunna splittra på mig och Felix. För det var nu han insåg, att jag verkligen menade allvar med det här, att det var på riktigt.

 

19.26, Ebba;

Du och jag måste verkligen prata, det är viktigt.

Oron kom krypandes upp längst min ryggrad i samma sekund som smset trillade in över min upplysta skärm och ett kvavt ljud fyllde mina öron.

19.27, Bella;

Jag hoppas inte någon mer kille har gjort slut med dig, allt okej?

Ring mig

Jag hann precis klicka på send innan hennes namn poppade upp på skärmen och den bekanta melodin fyllde mina öron. Jag svepte fingret tvärs över skärmen och pressade sammanbitet mobilen mot mitt högra öra. Djupa andetag hördes från andra sidan luren och jag väntade nervöst på att hon skulle ta modet till sig och berätta det viktiga. "Hallå? Ebba?" Mumlade jag osäkert och sjönk ner i skräddarställning på sängen. "Jag är tillsammans med Adam" Andades hon ut och jag kunde föreställa mig hur hon nervöst bet sig i läppen i väntan på mitt svar. Men jag satt tyst ett bra tag, osäker på vad eller hur jag skulle svara. Adam, hon är tillsammans med Adam, Adam mitt ex. "Jag vet att-att det är en bästis regel a-att inte dejta ex .. men ja duvet? N-något hände och det kändes så rätt .. förstår du? Du kanske inte förstår, gud va konstigt det här är .." Hennes mun rörde sig fort och jag fick bita mig hårt i läppen för att inte skratta högt åt hennes nervösa babblande. "Ebba, det är lugnt .. Adam är förflutet .. och om han gör dig lycklig ..-" Mumlade jag och bet mig tvekande i underläppen. "- så är jag glad för er .." Jag var verkligen lycklig att hon äntligen hittat någon ny, men något inom mig tyckte att kändes konstigt, Adam var ju trots allt min första pojkvän och den killen som tog min första kyss. Jag kunde inte låta bli att tycka det var en aning konstigt. "Jag är lycklig för dig Ebbs, det är jag verkligen" Muttrade jag lågt ner i dunkudden och pillade rastlöst med änden på filten som nu var svept över min kropp. "Men .. tycker du inte att det är lite konstigt? Men äsch, jag antar att det kunde varit värre" Ett lågt fnitter hördes från andra sidan luren och ett svagt leende reste sig över mina läppar. "Han är perfekt Bella .. han är allt jag någonsin velat ha, och han har alltid varit så nära? Hur kunde jag inte lägga märke till honom?" Jag himlade suckandes med ögonen och drog handen utmed den vita väggen. "Kanske för att jag var tillsammans med honom då .. och för att han trånade efter mig?"

-

"Tänk om du någonsin tröttnar på mig och vill ha någon annan, någon bättre" Mumlade jag sömnigt mot hans sida och strök handen varsamt upp och ner över hans bara överkropp. "Hur skulle jag någonsin kunna tröttna på dig?" mumlade han och log fagert ner mot mig. Hans varma läppar snuddade vid min panna och ett sömndrucket leende reste sig över mina läppar. "Och för mig finns det inget bättre än dig, du är den enda för mig"

"Vet du vad Sandman? Du är den enda för mig också, den enda jag vill ha, den enda jag vill spendera resten av mitt liv med .." Han placerade fjäderlätta kyssar utmed min arm och gåshuden reste sig över mina bara armar. "Är vi inte för unga för att prata om föralltid?" Hörde jag mig själv viska. "Även om det är det, vet jag att det är dig jag vill vara med"

________

BARA ETT KAPITEL KVAR *WHAT?!* Vilket troligtvis kommer vara uppe senare ikväll eller imorgon .. eller på lördag .. jag vet inte riktigt! Men vi får se (;

GÖTT MED LOV HUH?

Jag hoppas i alla fall ni gillade det här kapitlet:*

Vad säger ni om jag säger Oscar Enestad fanfic?

PUSS

- Elvira