Everything has changed - f.s

Kapitel 7 - Typisk drama film

Kapitel 7 - Typisk drama film

Felix's perspektiv

Felix Sandman @felixsandman

I'm trying really hard to be okay with you being his .. but damn it hurts

Det gjorde ont, riktigt ont att se hennes stora leende och höra hennes ljusa stämma. Att veta att hon inte längre var något jag kunde kalla min egen, det var inte längre jag som höll en viktig plats i hennes bultande hjärta. Klockan var strax över elva och ett mörker låg över mitt sovrum. Jag kastade frustrerat iväg den röda mössan över rummet och drog besvärat t-shirten över huvudet innan jag kröp ner under täcket. Jag ville ha henne här bredvid mig, med armarna virade om hennes midja och känna doften av hennes hår fylla min näsa. Höra hennes sömniga mummel och känna hennes hjärta bulta i takt med mitt. I samma sekund som jag slöt mina ögon vibrerade mobilen och lyste upp där den låg på nattduksbordet. Jag suckade djupt och strävade med slutna ögon efter den. När jag väl fått tag i den hade skärmen slocknat och jag fick trycka på hemknappen för att läsa smset som trillat in. Andan fastnade i halsen och hjärtat slog ett extra slag när min blick svepte över vad som ramlat in.

23.58, Bella;

Just because we can't be together doesn't mean I wont love you

Det var den bekräftelsen jag behövde, jag visste inte om hon menade som en kompis eller om hon kände precis som jag gjorde. Men hela mitt ansikte lös upp och glädjen spred sig inom mig. Jag ville skrika högt och fistpumpa i luften, men jag visste att resten av familjen redan sov som stockar. Jag suckade lyckligt och drog försiktigt fingrarna genom håret. Även om smset fick mig att känna mig lycklig, fanns det också en dålig sida. Vi kunde inte vara tillsammans, i alla fall enligt henne. Troligtvis pågrund av hennes såkallade pojkvän Kian. Jag kom ihåg när jag kom tillbaka från USA och lyckades vinna henne tillbaka efter hur dåligt jag hanterat vårt förhållande. Och jag varnade henne flera gånger om att han hade känslor för henne, hon ville tydligen inte bli varnad.

Ett hundratals frågor ramlade in på skärmen när jag återigen öppnade twitterappen, många hade räknat ut att det var Bella jag syftade på, andra var en aning förvirrade eftersom mycket rykten om att jag var tillsammans med Lovisa cirkulerade runtom alla sociala medier. Jag ville bekräfta deras frågor, erkänna att jag fortfarande hade känslor för tjejen som lämnade mig med ett krossat hjärta på flygplatsen, och hoppades på att hon kände likadant. Men jag visste att det skulle förstöra mycket för oss båda, hon skulle troligtvis förlora sin pojkvän och jag skulle få tusentals frågor strömmandes in.

Jag hade varit nära på att pressa mina läppar mot hennes tidigare under dagen när vi stått i korridoren på base och stint stirrat på varandra. Hålla hennes lilla kropp mot min och bara känna hennes närhet, lyssna på hennes tunga andetag och hjärtslag som bultade i takt med mina. Lyfta upp hennes kropp i min famn och begrava huvudet i hennes nacke. Lyssna på hur hennes dag varit, eller berätta hur min egen varit. Men allt jag fick var en blick, men någonstans där inne bland dom förtvivlade, blanka ögonen såg jag kärleken som jag tidigare sett när hon tittat på mig. Och det visade iallafall lite hopp att hon fortfarande kände likadant, men tyvärr hände inget och jag fick aldrig känna närheten från hennes läppar. Vem som helst kunde tyda att vi båda suktade efter den andras närhet, ville vira armarna kring varandra och aldrig släppa taget. Det var i alla fall så jag kände. Men när hon rusat efter Kian med tårar strömmandes ner för kinderna hade min chans varit som bortblåst, om jag kysst henne kanske hon ångrat sig, och stannat hos mig istället för att springa efter Kian.

00.17, Felix;

I want you, you and only you.

-

Bella's perspektiv

00.17, Felix;

I want you, you and only you.

Jag log sorgset mot den upplysta skärmen och gnuggade suckandes handen över ansiktet. Bara några få kilometer ifrån mig låg Felix i sin säng, med mobilen i högsta hugg och osäkert väntade på om jag skulle svara. Sängen vi spenderat så många nätter i tillsammans, dit ville jag bege mig och krypa ner bredvid honom under täcket. Det var vad jag ville göra, men det var också något jag visste att jag inte kunde göra. Jag hade Kian nu, och jag kunde inte såra honom också. Men ärligt visste jag inte om det var rädslan att förlora Kian som höll mig tillbaka eller om rädslan att förlora Felix igen grubblade inom mig. Behöva gå igenom samma sak, ett hjärta jag själv krossade genom att låta honom åka eller inte få känna hans närhet på så långt tid. Jag hade övertalat mig själv att det var Kian jag var rädd att förlora, och jag var rädd att krossa någons mer hjärta. Men jag tror jag mer var rädd om att behöva riskera att gå igenom samma sak igen. Men inget gjorde mig lyckligare än vad Felix gjorde & inget fick mig att känna mig mer levande. Men var det värt att krossa Kian om det menade att jag fick den jag ville ha? Felix?

00.23, Bella;

We can't be together, but I will always love you.

Jag la omsorgsfullt ner mobilen på nattduksbordet och föll ner bland kuddarna med slutna ögon. Jag älskar Felix, men jag kan inte vara med honom. Det var som att vi var med i värsta drama filmen, där tjejen och killen suktade efter varandra men var förbjudna att vara med varandra. Och jag hoppades på att vi i slutet också fick varandra, rymma bort från alla och aldrig titta tillbaka

____

NEJMEN HEJ?!

Jag ser att många av er gillat den förra kapitel, tack för all bra respons! Jag har haft väldigt bra inspiration under den senaste tiden & har haft väldigt lätt att skriva. Så jag skrev en rätt kort filler som jag hoppas ni gillar!

Jag har också beslutat att den här 'boken' kommer sluta vid runt kapitel 12-15. Eftersom jag skrev en såpass lång novell runt mine. Men jag får se om det blir mer eller mindre!

Btw, vad tycker ni om när jag skriver ur Felixs perspektiv? bra or nah?

TACK & PUSS

- Elvira