Everything has changed - f.s

Kapitel 10 - Där jag hör hemma

Kapitel 10 - Där jag hör hemma

"Du lovade Bella" Envisades mamma frustrerat och ruskade misstroget på huvudet. "Men mamma, det är inte min grej att gå på dina fancyfancy jobbfester, och förresten så har jag ingen klänning ändå" mumlade jag uttråkat och lutade mig tillbaka i barstolen med korsade armar. "Det har du visst det, tror du jag inte fixat det?" Jag stönade högt och gnuggade besvärat händerna över ansiktet. Varje tjej jag kände skulle hoppa upp och ner över chansen att gå på en bal med överdrivet fina lång klänningar och en perfekt dejt, men jag skulle hellre krypa ner under en filt och titta på film i soffan. "Mammaaaa" Gnällde jag stramt och ruskade bestämt på huvudet. "Jag har inte ens någon dejt" Påpekade jag och log triumferande. "Det har du visst det, har redan pratat med Kian, du kan inte smita iväg nu unga dam" Hennes varma hand slöt sig kring min handled och belåtet drog hon upp mig på fötterna. "Du suger" Mumlade jag lågt, nästintill ohörbart. "Seså sitt här, jag ska hämta min sminkväska och locktången!" Jag sjönk dystert längre ner i stolen vid mitt skrivbord och himlade frustrerat på ögonlocken. Jag pillade rastlöst med änden på min svarta t-shit och suckade djupt. "Se inte så sur ut Bells" Suckade mamma och blängde på mig tvärs över rummet. "Okej, okej!" Jag kastade uppgivet ut händer framför mig och borrade ner naglarna långt ner i handflatan. Ett belåtet leende sprack ut över hennes rödmålade läppar och direkt började hon frenetiskt rota runt i den överfyllda sminkväskan. "Dina bröder och Klara kommer också vara där, oroa dig inte" Muttrade hon frånvarande och trevade med handflatan över skrivbordets kala yta. "Axel kommer ha med sig Stina, Sebastian kommer såklart ta med sig sin älskade Josephine och Klara kommer gå med Theo, en mycket trevlig ung man" Jag ryckte nonchalant på axlarna och nickade frånvarande med blicken fäst ner på mina omatchande sockar. Rysningar letade sin väg upp längst min ryggrad när olika sorters borstar sveptes över mitt ansikte och jag fick bita mig i läppen för att motstå frestelsen att smätta bort hennes hand. Produkt efter produkt snuddade vid olika delar av mitt ansikte och jag begravde naglarna längre och längre ner i armstödet på stolen. "Måste jag dansa denna gången också?" Mumlade jag sammanbitet. "Det måste alla" mumlade hon fokuserat och svepte ett mörkrött läppstift över mina torra läppar. "Bara jag slipper dansa med den där gubben igen" Fnös jag när hon vänt sig mot sminkväskan igen och frustrerat sökte efter något. "Du har ju en dejt denna gången" Påpekade hon leendes och höjde skeptiskt ögonbrynen. Jag nickade lättat och nästintill jublade av lycka inombords. "Är jag inte klar än?" Väste jag klagande och sjönk längre ner i stolen. "Alldeles strax, sitt inte sådär!" Jag rätade mot min vilja på mig och knep hårt igen ögonen.

"Prova den!" Muntert föste hon mig in i det lilla badrummet och smällde igen dörren efter mig. Jag granskade klänningen som hängde framför mig och pillade försiktigt med fållen. Med en suck drog jag t-shirten över huvudet och lirkade av klänningen från den vita plastgalgen. "Nå? Passade den? Hur ser det ut? Gillar du den?" Mammas kvävda röst lät nyfiken på andra sidan av den låsta trädörren. Jag drog smidigt upp klänningen över mina ben och fipplade besvärat upp dragkedjan. Med tveksamma ögon slätade jag försiktigt ner klänningen och lyfte jag blicken mot spegeln. Klänningen var en mörk nyans av blått, med små guldiga, diamant detaljer kring min bröstkorg, utan axelband och små veck längst klänningens slut. Mina mörka lockar var uppsatt i en vacker frisyr och mitt nästintill alltid sminkfria ansikte var beprytt med olika produkter, tunna eyeliner streck och långa, svarta ögonfransar. Jag snurrade leendes ett varv på stället och betraktade den vackra klänningen som kramade runt min kropp. "Jag är klar" Jag knuffade upp dörren och mammas leende ansikte fyllde min syn. "Du ser fantastisk ut!" Tjöt hon och klappade exalterat samman sina händer. Jag lock blygt och svepte återigen handen över klänningens beprydda bröstkorg. När jag lyfte blicken från golvet la jag direkt märkte till hennes smink prydda ansikte och lockade hår. "Kian är nog här vilket sekund som helst, jag ska bara ta på mig min klänning" Innan jag hann svara försvann hon in i badrummet och låste dörren efter sig. "Dina skor ligger på sängen!" Jag lyfte försiktigt klänningen en bit över mina nakna fötter och hasade mig fram till sängen. Mycket riktigt låg ett par svarta klackar samt en grå aktig kappa på sängen. Jag lyfte en av klackarna i min hand och betraktade den leendes på ett armlångt avstånd.