Fångad i hans armar

(11) The Skatepark

(^ Bild på några karaktärer ^)
Kristinas ppv:
Som om att han läst mina tankar räcker han ett par solglasögon till mig.
~ thanks ~ sa jag tyst och hoppades att han inte hade hört att jag sagt något. Men turen var inte på min sida.
~ you welcome ~ svarade han och gav mig ett leende som jag tror att alla tjejer skulle kunna falla för. Men det skulle vara helt oacceptabelt att vara kär i sin kidnappare. Så jag log ett smärtsamt leende tillbaka. Och hoppas att han inte skulle märka något vilket han inte gör, och det tackar jag Gud för! Han vinkade med handen och dom andra bilarna körde förbi oss. Det var också sportbilar. När vi hade kört ut från grindarna som finns så känner jag något på mitt lår och tittar ner bara av att se Waynes hand som ligger på den. Och jag börjar genast känna mig otrygg och rädd av att han skulle göra något. Så jag tittar upp direkt. Eftersom att jag inte vågar ta bort den. Så att han skulle tappa sitt bra humör han har just nu. Så istället tittar jag ut över landskapet som vi åker förbi och inser nu att vi bor i ett litet villaområde. När jag tittat runt lite så tittar jag på Wayne och ser att han tittar på mig. när han ser att jag tittar på honom ger han mig ett leende. Jag ler smått tillbaka men smärtan är för stor så att jag hoppas att det inte såg ut som en grimas.
~ is something wrong ~ frågar han.- fan han såg det, det som gick ju så bra ju skit också!-
~No you know I had just been kidnapped from my family and I got punched. So yeah I think I'm okay. Do you? ~
~ No. Not really ~
~ oh so you understand how I feel ~ sa sarkastiskt åt honom. Med ett fnys efter.
~ I'm sorry ~ svarade han upprört tillbaka
~ no you're not ~ fräste jag åt honom. Bara av att en suck for ur hans mun.
~ when I say that I'm sorry then I am really sorry, okay? Do you understand that? ~ skriker han åt mig. Och jag hoppar till av hans plötsliga reaktion. Jag kände att greppet om låret blev hårdare. Så jag greppade tag i hans handled med min hand och drog bort den. Sen la jag den på växelspaken och hoppade lite åt sidan i ett försök och i ett hop om att han inte skulle nå mig igen. När han såg min reaktion ändrades hans ansiktes från arg till upprörd och sen till ledsen. Tror jag, men det ändrades snabbt till ett hårt uttryck. ~ okay I'm sorry and I am not going to say that again okay~ röt han åt mig och jag antar att jag såg ännu räddare ut nu- men vad f*n tänker du med vara rädd inför din kidnappare. Ta och ryck upp dig förf*n sa mitt inre jag. Eller ja min modiga sida av mig då. Som brukar vara "av"för den mesta tiden.- så jag satte på mig ett naturligt ansiktsdrag i ansiktet och tittade tomt på honom. Vilket fick honom innan han suckade frustrerat åt mitt beteende. Men om jag får säga det så, så tröttnade jag på hans för länge sedan. Så jag satte mig bekvämt i sättet igen men bara av att denna gången hade jag min blick utåt så att han inte skulle se mitt ansikte. Efter ett tag kände jag hans hand på mitt lår igen. Bara av att den här gången närmare mitt "privata" ställe.
~ take your disgusting hands of me~ röt jag åt honom.
~No I'm fine ~ svarade han tillbaka åt min vilket fick mig att sucka men den här gången lät jag honom hållas. Så jag tittade framför mig hela tiden tills jag kom på smärtan jag har av alla slagen han hade gett mig.
~ do you have tablets for my pain?~ frågade jag så snällt jag kunde, och försökte hålla lugnet nere så att jag inte bara skulle hoppa på honom och slita honom i stycken.
~ yeah way?~
~ don't you remember that you hurt me yesterday?~ frågade jag nu fast denna gången mycket argare än innan eftersom mitt tålamod började rinna ur min kropp och den tomma platsen skulle ersättas av ilska och då menar jag bara ilska.
~ oh ~ får han fram tyst innan han ger mig en flaska vatten innan han tänkte mig två kartor med alvedon till mig jag la dom i min hand innan jag förde den till munnen innan jag svepte ner dom med hjälp av lite vatten från vatten flaskan han tidigare hade gett mig. När jag druckit några extra klunkar satte jag på korken igen innan jag räckte tillbaka flaskan till honom med ett tacksamt leende. Bara efter en stund var vi framme vid skateparken och dom andra hade redan sprungit iväg och börjat att hoppa och trixa runt massor när vi kom fram till parkeringen. Vi satt tysta en liten stund innan Wayne hoppade ur bilen och gick runt den till min sida innan han öppnade dörren åt mig så att jag kunde kliva ut och han räckte ut handen så jag tog stöd med den så att jag kunde komma upp ur bilen och mumlade ett tyst tack åt honom. Och han avfyrade i väg ett stort leende från hans läppar och jag log lite tillbaka. Bara för att jag kan och eftersom jag är "snäll" eller jag är det mot andra men inte mot mina syskon eftersom vi retar bara varandra hela tiden. Vi började gå mot dom andra och efter bara några meter känner jag en arm runt mig men som den person jag är låter jag den vara kvar där. Vi fortsätter att gå mot dom andra och Wayne tar upp en skateboard och släpper mig och springer till dom andra medan jag går och sätter mig lite längre bort ifrån dom men dom kan fortfarande se mig från där dom åker och har kul. Om jag får säga det så, så ser jag en helt ny sida utav Wayne han ser ut att ha mycket roligare och han ler vilket jag inte har sett honom göra än så länge. Han är mycket snyggare när han ler - vad f*n tänker du med okej dom alla är snygga men du kan inte älska någon som kidnappade dig och sedan torterat dig så att du svimmat av - säger mitt inre jag. Jag tar på mig glasögonen som jag hade satt på mitt huvud så jag drog ner dom över ögonen och spanade in killarna som just nu höll på att fjanta sig och jagade varandra. Med sina skateboards i högsta högg. För att kunna slå den andra som slår den. Och skriker högt. Jag ler lite gör mig själv. Men när jag ser Anthony slå till Ethan och Ethan ramlar på en skateboard så börjar jag skratta åt deras beteende och då tittar dom upp på mig och bara ler som idioter innan dom börjar jaga varandra medan dom åker på deras skateboards. Jag ler åt deras barnslighet. Medan jag sluter mina ögon och njuter av solen. Efter ett litet tag känner jag att någon sätter sig bredvid mig så att jag öppnar ögonen. Och tittar upp och ser att Gerald och Scott som hade satt sig på höger sida om mig. Och ser att dom tittar på mig som idioter medan dom ler
~ what? ~ frågade jag men kunde inte låta bli att le själv eftersom att set smittades av.
~ nothing ~ sa både bröderna samtidigt och skrattar då dom insåg att dom hade sagt samma sak och samtidigt. Och jag bara ler åt dom
~ did you guys want something ~ frågade jag lite diskret så att jag inte skulle förstöra deras humör.
~ we wonder what you want to eat or Wayne does ~ sa Scott
~ pizza?~ frågade jag försiktigt för mig själv
~ yes pizza! ~ skrek Gerald
~ um okay ~ sa jag lite förvirrande
~ we are gonna eat pizza! ~ skrek nu Scott med Gerald glatt och hoppade runt i cirklar medan dom tog tag i varandras händer och hoppade i cirklar och om du frågar mig så såg dom ut som små flickor som hoppar och studsar runt med händerna om varandra. Och jag svär på att alla som var där skrattade åt deras barnslighet. Killarna var nära på att dö utav skratt men dom sprang fram till dom och lossade deras händer bara för att vara med i ringen själva. Och skrattade och tjöt som små flickor på en skolavslutning när man var mindre.

(Senare samma dag)
När grabbarna hade varit "roliga" enligt dom så var vi nu på väg mot en pizzeria.
~ did you have fun today? ~ frågade jag Wayne
~ yeah! And you?~ frågade han
~ um yeah ~ svarade jag på hans fråga. När vi kom fram till pizzerian gick vi och satte oss vid ett ganska avlångt bord innan en servitris kom så att vi kunde beställa våra ordrar.

~ a/n ~
Hoppas att ni gillade kapitlet!
Och ni som undrar så har jag bytt karaktär på Wayne!
❤️kommentera och gilla gärna!❤️
//InTrue