Fångad i hans armar

(30) Waiting Room

Tredje ppv:
Dom tog henne till sjukhuset. Till akut avdelningen där dom blev tilldelade ett rum på direkten då fallet var akut. Wayne och William var tvungna att gå ut ur rummet till en väntsal för att dom var tvungna att söva ner henne för att sy igen såret och stoppa blödningen. Wayne satte sig ner med armbågarna på hans knän och huvudet i händerna. Och suckade djupt. William satte sig bredvid Wayne och slängde ( bokstavligen ) upp fötterna på bordet som var framför dom. Och kollade runt i rummet. Som var vitt med blåa detaljer.

Waynes ppv:
Jag tittade upp från mina händer när jag hörde fotseg som kom mot oss. Och såg att det var en doktor. Hon hade en blå klädsel med en vit rock över och det fanns en bricka som det stod vad hon hette på som hängde ner från hennes högra bröstficka på rocken.
~ we should take her to surgery now ~ sa hon med en lugn röst. Antagligen för att lugna ner oss men det gick bara inte. Varför gjorde hon något sånt här för. Var det för att jag skällde på henne och slog henne. Hon förtjänar inte att ligga där inne i en säng nära till att förblöda sig till döds - eh va fan tänker du med jag bryr mig inte om någon.

det är därför jag klarat mig så länge för att jag inte bryr mig. Men när jag såg henne liggandes där på golvet kändes det som om att jag var besviken på mig själv. Hon tar oss i gänget för några monster utan hjärtan. Men hon är egentligen min chipare.

Ja det är hon och nu kommer dom mesta tänka wow han är galen men det var en gång för 17 år sedan så var det många familjer i det här gänget. Eller aa papporna tog deras söner till olika sjukhus där dom opererade in ett chip bakom örat. På varsin nyfödd flicka för att sedan hitta dom när dom var äldre och ta med dom hem till sig för att sedan stanna där. Och sen när dom fyllt 15 så startar chipet automatiskt som gör att när vi kommer nära dom så börjar en mobilliknande sak att pipa ( det är vi killar som har den ) och då vet man att det är en shipare. Det var så jag hittade Stina för att hon är min chipare. Och hennes föräldrar vet om det, det är därför hon inte är efterlyst på tv:n. Det är inte meningen att vara känslolös mot henne. Men jag är bara så van att vara det och inte bry mig så mycket. Men om hon överlever så lovar jag att jag ska försöka vara snällare mot henne.

Men det är inte lätt då jag inte kan visa några känslor när jag är ute för att eftersom våra föräldrar gjorde så här så det ledde till att vi fick snabbt fienden som vill döda oss. Många delade upp sig i olika gäng för att förinta oss bit för bit. Men många är också på våran sida men vi är många i ett ända gäng men vi finns på olika platser på jorden så att t.ex. om vi blir attackerade här och förlorar så måste dom som överlever åka till ett annat land där en annan del utav gänget finns. -

~ okay just save her ~ säger jag lite panikslaget. Då jag vet att min pappa skulle typ tortera mig till döds om min chipare dog för att jag inte såg till att hon hade det tillräckligt bra för att fortsätta leva sitt liv.  

~ we are gonna do our best ~ säger hon efter en liten stund men står kvar på samma ställe.

~ why are you still here? ~ frågar jag henne med nu en arg ton på rösten och ställde mig hastigt upp. Hon kom ut för att säga att dom skulle operera henne men gör inget åt det. Hon kollar på mig med stora ögon då jag antar att jag skrämt henne. Men vem skulle inte vara rädd för en man som är lång och muskulös och tatueringar på armarna. Hon tittar upp osäkert mot mitt ansikte. Jag höjer ögonbrynet mot henne. Men hon fortsätter bara att titta på mig. Jag hör en tung suck innan jag ser en gestalt i ögonvrån.

~ go and save her fucking life ~ uttalar en röst som inte var min utan Williams. Jag antar att set var han som suckade också. Jag vrider mitt huvud åt honom. Och ler lite. Och han ler stort tillbaka. Hon reagerar snabbt och sticker därifrån. Han klappar till mig på axeln en gång innan han sätter sig ner igen. Han vet hur mycket jag bryr mig om henne även fast jag inte borde göra det. Men det är inte fel att bry sig om någon. Men i den här världen jag lever i så dör dom som man älskar eller bryr sig om. Visst jag älskar kvinnan som bar mig i nio månader och uppfostrade mig. Men vad ska jag göra jag måste visa mig stark och känslolös mot gänget. Okej inte dom som står mig närmast här men dom andra i dom andra länderna som är med i mitt gäng.

Jag suckar och sätter mig ner igen. Men den här gången gör jag samma sak som William slänger upp benen på bordet. Och lutar mig bakåt och drar ner kepsen för ögonen. Och ja jag tog med mig den. Du vet om jag vill sova och det är en massa folk omkring vill jag helst inte se dom.

~ a/n ~

Här har ni ett nytt kapitel!

Jag hoppas att ni gillar det!

❤️Rösta och kommentera gärna! ❤️

Jag hoppas att det inte blev för konstigt! För att jag har ändrat jätte mycket på det!

//InTrue