Fångad i hans armar

(45) How? Why?

Stinas ppv:

Har ni någonsin tänkt på vad ordet hur betyder och är för något? Ja jag vet att det är ett ord men vad betyder det egentligen. Ordet finns i många frågor men varför?

Jag har några frågor som innehåller orden  "hur" och "varför"
Hur kommer det säg att just jag blev en del av det här? Hur kan jag veta att jag kan lita på Wayne? Hur hände allt det här från första början? Hur visste han från första att jag var i Australien? Varför har inte mina föräldrar berättat om det här för? Varför tillät mamma och pappa dom att chipa mig? Varför är världen så grym ibland?

~ what are you thinking at ~ var frågan som väckte mig från mina tankar, jag kollar upp från bordet framför mig och ser att Wayne har kommit in i köket och står nu lutad mot en utav köksbänkarna.

~ um nothing ~ svarar jag snabbt tillbaka. Och insåg att jag svarade lite för snabbt då jag såg att hans ena ögonbryn åkte upp.

~ I can tell you that it is not nothing ~ sa han och gjorde en pekande gest mot mig.

~ oh okay ~ mumlar jag fram och vänder mitt ansikte så att jag inte ser honom och hoppas att han inte ska fortsätta med det här samtalet. Men såklart är inte min vilja på min sida. Då jag såg hans ögonbryn höjas ännu mer samtidigt som han började gå mot mig och sköt ut min stol från bordet och ställde sig framför mig. Och tvingade mig att titta in i hans bruna ögon. Jag försökte att titta bort vilket han märkte då han tog tag i min haka som gjorde att mitt ansikte blev alldeles stilla och jag var ännu en gång tvungen att titta in i hand bruna ögon. Vilket fick mig att suck djupt och ljudligt.

~ I just think on how all that has happened, just happened ~ börjar jag att berätta om vad det var vad jag tänkte på då jag visste att jag var tvungen att berätta sanningen. Min mening fick honom att ställa sig upp ordentligt och kliade sig lätt och nervöst i nacken.

~ oh about that I am very sorry about kidnapping you ~ viskar han tyst fram.

~ I just thought that if I got to know you, you would think I was crazy ~ säger han fast denna gången så pratar han ännu högre än vad han nyss hade gjort. Han drog sig frustrerat i sitt hår innan han lät sina händer falla till hans sidor.

~ hey it is okay ~ sa jag och reste mig upp och gick fram till honom. Och la mina armar runt hans midja och han sina armar runt mig. Och lutade sig in i kramen

~ no it is not Stina ~ Säger han inne i kramen och kramar mig ännu tajtare än innan.

~ but..~ han jag säga innan han avbryter mig.

~ No I took you from everything you had ...~ börjar han att säga men hans röst spricker lite så han tar ett djupt andetag innan han fortsätter.

~ ... and I am so sorry about it ~ han drog ur kramen men hade sina händer på mina axlar.

~ I know that you don't like me at that way but please let me in I can show you who I really am ~ säger han medans han tittar in i mina ögon med en bedjande blick

~ please Stina just one more, one last chance please ~ säger han med en
bedjande/sorgsen röst att det nästan låter som om att han sk börja gråta vilken sekund som helst. Oh nej kommer han att börja gråta? 

~ eh okay but just one chance and that's all you get no more no less ~ säger jag medans jag pekade mot honom.

~ are you serious? ~ frågar han mig glatt. Kanske lite för glatt men jag ska inte döma honom. Han är glad och jag ska låta honom vara glad.

~ yes I am ~ säger jag medans jag nickar lite lätt på huvudet.

~ oh thank you ~ säger han och lyfter upp mig i luften och snurrar runt mig några varv innan han släppte ner mig på golvet och drog in mig i en lång kram. Innan han släppte.

~ thank you ~ sa han och kysste mig på pannan

~ you are welcome ~ sa jag tyst.

~ a/n ~

Här har ni ett nytt kapitel!

Jag hoppas att ni gillar det!

❤️ Rösta och kommentera gärna! ❤️

Sorry för stavfel! Har ej läst igenom det!

Förlåt för att det är ganska så kort!

// InTrue