(24) Poisoned Water

930 28 3
                                    

Stinas ppv:

Jag vaknar av att dörren slängs upp hårt. Att jag rykte till. Jag blundade hårdare ifall det var någon som skulle komma in och slå mig. Jag hör steg son är ganska bestämda mot mig och stanna framför mitt huvud. Det rasslar till lite innan vad jag antar är en hand börjar smeka min kind.
~ open your eyes kitten ~ sa en röst som var så välkänd att jag skulle känna igen den även om vi vore på värsta högljudda festen och alla pratade till och med då skulle jag känna igen hans röst. Jag öppnade mina ögon sakta. Och tittade på figuren som satt på huk framför mig.
~ how do you want it then? ~ frågade han medans han kollade med en hård blick i mina ögon men smekte ändå min kind mjukt som om att den var gjord utav porslin.
~ what do you mean? ~ frågar jag dum som jag är. Även fast jag vet vad han menar.
~ about what I said yesterday ~ sa han hårt och spände sin blick ytligare som fortfarande låg i min.
~ oh that ~ sa jag och drog en en hand för ansiktet. Innan jag skiftade så att jag låg på rygg istället. Och tittade upp i taket. Innan jag blundade.
~ yes that ~ sa han och tog tag i mig och ryckte upp mig från golvet. Innan han släppte mig. Vilket resulterade att jag höll på att tappa balansen. Men jag hann inte nudda golvet för att han hade fångat mig. Jag kände att rummet började snurra vilket fick mig ta tag i hans armar så att jag inte skulle ramla.
~ II haven't think about it get ~
stammar jag fram. Rädd för att han skulle bli arg över mitt svar. Och göra så att jag släpper taget om honom och ramlar.
En suck kom ifrån hans läppar innan han frågar mig varför med en irriterad och kall röst.
~ I don't know ~ viskade jag fram.
~ then I'll come back later ~ sa han och lossade mitt grepp om honom. Och vände sig om och började sin väg ut och vi får inte glömma att han smällde igen dörren efter sig.
~ ookay ~ viskade jag fram medans mina tårar rann nerför mina kinder. Jag gick sakta mot en utav väggarna och lutade ryggen mot den kalla betongen innan jag gled ner i en sittande ställning. Och la huvudet i händerna som jag lutade mot knäna. Hur ska jag göra. Jag vill absolut inte att min familj skulle bli dödad. Jag vill inte dö. Alltså finns det bara två alternativ kvar det första är att jag måste ändra på mig men det vill jag inte heller men jag hade helt klart valt det om det bara fanns två alternativ. Alltså dö eller förändras. Men jag vet inte heller om jag tycker om alternativ två vilket är att dom säljer mig. Gud vet vem som köper/får mig då? Det kan vara allt från en rik snubbe som vill att jag ska jobba hora ( ursäkta språket! ) till att vara någon helt random person som är snäll och låter mig gå. Vilket det inte skulle vara. Jag stannar hellre här än att säljas till någon jag inte vet vad den kommer att gör mot mig. Jag hinner inte tänka längre innan Jacob kom in med en bricka i handen med vad jag kunde se här ifrån en talrik och ett glas.
~ I brought food to you ~ sa han och satte ner brickan framför mig. Jag sträckte på benen så att brickan var i mellan dom och tittade vad han tagit med. En macka?
~ it's not much but it is something ~ förklarade han för mig.
~ thanks ~ viskade jag fram medans jag nickade förstående
~ you're welcome ~ sa han med ett leende innan han vände sig om och gick ut igen medans jag drog brickan närmare mig och tog upp macka med händerna och satte tänderna i den innan jag öppnade munnen och tog bort den igen och öppnade den och kollade vad det var i. ( Hon åt den inte hon stoppade sig innan! ) jag grävde lite bland påläggen men kunde inte hitta något så jag rykte på axlarna innan jag började äta den. Närvar var klar var jag törstig så jag tog glaset med vattnet och klunkade ( stavning? ) i mig det glupskt. Innan jag ställde tillbaka det på brickan. Jag kände hur tröttheten kom krypandes men jag var ju inte en trött nyss.

Shit vattnet var det sista jag tänkte innan det blev svart....

~ a/n ~
Sådär här har ni ett till kapitel.
❤️ Rösta och Kommentera gärna! ❤️
Jag hoppas att ni gillar det även fast det var kort men jag hoppas på att nästa kapitel blir längre!
//InTrue

Fångad i hans armarWhere stories live. Discover now