Fångad i hans armar

(16) Hospital

(^ Johanna på bilden hon spelas av Ellen Pompeo ^)
Stinas ppv:
Är det nu jag dör? Eller lever ja ens fortfarande? Vad var det som hände? Vart är jag? Hur länge har jag varit här? Det är så många frågor som jag söker svar på. Men jag har inga.
Allt är mörkt. Vart jag än vänder mig om så är det mörkt. Allt är svart. Jag har inte sätt ett endaste litet ljus på jag vet inte vad. Och jag kam öppna munnen men inget ljud kommer ut från den. Så det är bara tyst och mörkt här.

Okänd ppv:
Bossen hade precis gått ut från rummet efter att ha kollat om något hade förändrats i flickans värde. Men det såg exakt likadant ut som förra gången han var här för att kolla till den lilla flickan. Hon som låg i den här sjukhussängen som stod framför mig just nu. Hon hade legat där i två veckor nu. Och om jag tror helt rätt så kommer hon vakna vilken dag som helst. Hon ser så oskyldig ut. Eller aa det är hon ju. Så oskyldig. Det var ett dumt val av honom att ta med henne på ett uppdrag. När hon inte är tränad till det ordentligt. Och eftersom att han inte tänker efter så blir det så här. Jag tar fram sprutan. Och vätskan av smärtstillande. Och tog sprutan så att den kunde suga ut vätskan till sprutan. När jag var klar la jag ner flaskan på bordet som var bredvid mig. Innan jag stickade in nålen i armen på henne. Så att smärtan skulle avta lite. Jag drar ur den. Och sätter på ett plåster. Jag går till andra sidan av rummet och tittar i journalen för att se om något har ändras. Jag bläddrar lite i den.
~were am I ~ sa en tyst tyst hes röst bakom mig. Jag vänder mig om och tittar på flickan som nu vaknat och tittar undrande på mig med trötta ögon.

Stinas ppv: ( igen )
Jag tittade undrandes på den ganska långa kvinnan med brunt hår som stod framför mig.
~you are in the hospital room Miss. Gibbs~ sa hon med en mjuk stämma på rösten
~ oh okay but who are you?~ frågade jag fast att jag redan visste svaret. Då hon hade på sig sjuksköterske kläder
~ sorry my name is Johanna and I am your doctor Miss. Gibbs ~ sa hon. Jag tittade lite undrande på henne Miss. Gibbs?
~Who is miss. Gibbs? My name is Kristina~ frågade jag henne
~ I know you are the boss Wayne's girl right ~sa hon och jag blev väldigt förbluffad. Men innan jag han protestera kom han in. Precis när man talar om trollet.
~ Stina sweetheart you are finally awake ~ sa han upprymt. Med ett lömskt leende på läpparna.
~ I'm not your sweetheart ~ svarade jag sammanbitet. Hans ögon började lysa av ilska. Och han vände sitt huvud och gav "Johanna" en blick. Och hon tittade ner och neg lite innan hon gick fort ut.
~ what did you just say? ~ sa han nu med ilska i rösten
~that I'm not your sweetheart ~ svarade jag åt hans fråga.
~ sorry sweetheart but you are, and end of this discussion okay ?~
~yeah okay~ sa tystlåtet då jag inte gillade hans höga ton i hans röst.
~ good I am gonna talk to your doctor now so see you soon ~ sa han innan han gick bestämt ut från rummet. Jag försökte sätta mig upp med kände genast en smärta i ryggen. Så jag la inga större bekymmer på det och lät det vara. Det var ett tag sen jag såg mina föräldrar. Undra hur dom mår egentligen? Undra om dom letar efter mig? Det är så många frågor!
~ Miss. I am gonna look at your back ~ hördes en röst snett framför mig och eftersom att jag inte var beredd så hoppade jag till och de t smärtade till i ryggen så det kom ut ett litet tyst smärtsamt stön då det gjorde ont. Jag kollade skrämt åt det hållet och såg Johanna stå där. Med en ångerfull blick
~ oh sorry miss. Gibbs! I didn't mean to scare you ~ och la ena handen för munnen.
~ it is okay ~ sa jag och skickade i väg ett litet leende åt henne. Innan jag gjorde ett andra försök av att sätta mig upp jag kom upp lite innan jag började känna hur mina armar började att skaka.
~ oh here I help you ~ sa Johanna snabbt då hon insåg att jag tänkte sätta mig upp. När jag äntligen satt upp sträckte jag mig lite så att det inte skulle börja göra ont. Jag böjde mig lite framåt. Då jag inte hade så mycket balans i kroppen än. Och för att det skulle bli lättare för Johanna titta på såret
~ thanks ~ sa jag för att hon hjälpte mig upp. Och hon avfyrade iväg ett leende till/åt mig.
~ no problem ~ sa hon snällt. Och jag kände på mig att vi skulle bli riktigt bra vänner. Hon drog upp det vita linnet jag hade på mig så att det var på mina axlar så att hon hade uppsyn av hela ryggen. Hon började att flumma lite med plåstret som jag hade på ryggen. För att komma åt såret hon granskade det noga. Innan hon skrev ner något på papperna. Hon började ta på det lite och jag väste åt smärtan som uppstod när hon petade på det. Hon mumlade fram ett tyst "sorry" innan hon fortsatte med det hon höll på med. Hon rengjord såret, innan hon satte på ett nytt plåster. Hon drog ner linnet innan hon hjälpte mig ner i en liggandes ställning innan hon tryckte på en knapp som gjorde att jag kom upp i en halv sittandes ställning. Efter det tog hon av sina handskar.
~ do you want something to drink and eat ~ frågade hon mig när hon kastat handskarna i en soptunna.
~ yes please I'm starving ~ sa jag och log lite
~ I come back soon then ~ sa hon medans hon skrattade och gick ut genom dörren för att hämta något att äta och dricka åt/till mig. När hon kom tillbaka med maten la hon det på ett bord ( ni vet ett sånt bord med hjul på. Man har på sjukhuset.) innan hon drog det till mig. Och jag började genast att äta då det var Amerikanska pannkakor. Min favorit! Och till dricka var det äpple juice. När jag ätit klart och Johanna hade tagit bort disken. Så satt vi där och pratade. Då jag inte kunde hålla mig längre så jag frågade.
~ so how long time do you have been here ~ ( det var frågan som hon ställde )
~ I think it's 4 years now ~ sa hon och log innan hon satte sig ner bredvid mig.
~ 4 years? why?~ frågade jag istället
~ Wayne is like a little brother to/for me ~ sa hon och log åt ett minne som kom upp tror jag.
~ how did you learn to know him ~ frågade jag. Om jag får säga det så. Så vill jag få reda på så mycket information om honom som möjligt. Då han typ redan vet allt om mig då det var han som sa åt kokerskan att laga mina pannkakor jag åt. Eftersom om att det var min favoriträtt. Och hur han fick reda på det. Har jag ingen aning om.
~ I was a good friend of his mother ~ sa hon och log ledsamt
~ oh okay if I can ask so what happened to her? ~ frågade jag försiktigt.
~ she died. She became really sick. ~ sa hon nedstämt
~ oh sorry I didn't know that ~ sa jag snabbt och tittade ledsamt på henne
~ of course you didn't ~ sa hon och log lätt medans hon torkade bort en ensam tår. Hon öppnade munnen och skulle säga något när Wayne kom in i rummet.
~ so we are done here let's go back to the room now and end of this discussion ~ sa han och pekade på mig och sen på Johanna ( han menar om att det var dags att gå tillbaka till rummet! Han vet inte vad Stina och Johanna snackade om!!) han hjälpte mig upp i sittande ställning innan han hjälpte mig att föra benen över sängkanten tills jag stod upp. Rummet började att snurra så jag tog tag i hans armar då han stod närmast. Han la sina händer på mina höfter så att han hjälpte mig att stödja mig innan han lyfte upp mig i bride style innan han gick ut ur rummet.
~ you need a soft bed so you are gonna sleep in my room ~ viskade han sensuellt i mitt öra så att bara jag skulle höra då vi gick förbi några städerskor. - ja jag vet överdrivet men vad tror ni att dom städa? Svaret är nej!!-
~ a/n ~
Hoppas att ni gillar kapitlet!
❤️ Rösta och Kommentera gärna! ❤️
P.s. Kom ihåg Johanna! För jag kan garantera att hon kommer tillbaka!
//InTrue