Fångad i hans armar

(12) ''Home''

( ^ Gerald och Scott på bilden! ^ )
Stinas ppv:
När vi ätit upp går vi mot bilen. För tredje gången idag. Fast denna gången är den utanför pizzerian vi hade ätit på efter skateparken. Vi gick i tystnad och även nästan hela vägen hem var tyst. Ingen hade något att säga.
~ you are gonna training tomorrow with Johnny~ sa han och jag satte vattnet i halsen från en vattenflaskan jag just öppnat för att jag var törstig
~ what, why? ~ sa jag förvånat
~ because you must train ~ svarade han lugnt och samsat.
~I am not going to train~
~ you are gonna help us with the assignments ~ sa han efter några få sekunders tystnad.
~ Why? You guys are better without me ~ svarade jag snabbt på han kommentar
~ and I'm not going to do that ~ la jag till snabbt. - För liksom det är inte mitt jobb att döda någon för jag är ju bara makeup artist för dom - eller?-
~ you must it's a order and you most follow them. If you remember ~ sa han och jag suckade högt när jag kom på att om jag inte följer reglerna så straffas jag och jag känner fortfarande smärtan i kroppen. Fast det beror ju på att det var ju igår jag fick mitt så kallade "straff" men om du frågar mig så var det kvinnomisshandel. För det var ju det rent tekniskt sätt.
~ this stupid rules ~sa jag och hoppades på att jag låtit sur så att det skulle gå ini hans hjärna att jag inte gillade det här
~ they are not stupid you are, if you don't follow them ~ argumenterade han emot
~ and I'm not stupid ~ svarade jag argt tillbaka
~ follow them then ~ svarade han tillbaka
~ ooh you are so....! ~ skrek jag frustrerat åt honom medan jag gjorde en arg gest med mina händer så det såg nästan ut att man ströp någon fasat i luften nu då. <Haha det är faktiskt roligt om man tänker på det>
~ you are not alone who think that ~ svarade han med ett flin på läpparna som om att han är nöjd med sig själv. Och det borde han inte vara enligt mig. Fast det är mycket han inte ska vara enligt mig. Som t.ex. Snygg.. Nej jag menar stygg som om att han bara gör en massa rackartyg.
~ I know because it's true ~ svarade jag självsäkert tillbaka åt honom. Han ska veta att när man har två syskon kan man argumentera om saker. Det är inte förens nu jag inser att jag saknar dom, jag saknar varje kväll när jag pussade min lillasyster godnatt och varje morgon hon gav mig en kram innan vi gick skilda vägar, hon gick till sin skola och jag till min skolan. Eftersom vi gick på två olika skolor. Och jag saknar min bror om alltid argumenterade och gjorde en massa bus så att om man besökte oss skulle man verkligen tröttna efter bara några minuter medan vi andra skrattar åt honom. Han är bara sig själv och det är det vi i familjen älskar med honom.
~how long time must I be here.~ frågade jag tyst och kände att tårarna var på väg men jag bet mig i kinden för att få dom att inte falla vilket hjälpte.
~ forever. You're mine now~ svarade han kyligt.
~ I'm not yours. And I miss my family~ skrek jag åt honom i frustration medans tårarna rann ner för mina kinder eftersom smärtan är för stor. Smärtan av att jag saknar dom så himla mycket. Det gör ont i mig att veta att dom finns på andra sidan av jordklotet.
~ and I don't care ~ svarade han en gång till fast denna gången med mer kyla i rösten.
Jag lutade mig bakåt i sätet och tittade ut genom fönstret och försökte stoppa tårarna. Men det gick inte dom fortsatte att rinna längst mina kinder. Efter ett litet tag kände jag att mina ögon blev mindre innan jag somnade i min kidnappares bil.

Jag vaknar av att det gungar och guppar under mig så jag öppnar mina ögon och ser att jag ligger i en famn som går i en trappa så jag tittar upp och ser Waynes ansikte men han har fokuset på trappstegen så han märkte inte att jag vaknat. Så jag stänger mina ögonlock och känner hur sömnen kommer mot mig som en vind. Men jag öppnar trött upp ögonen och ser att han tar sista trappsteget och förbi korridoren och mitt "rum" vart för han mig egentligen. Han öppnar en dörr som var i slutet av korridoren. Och går in och lägger mig i en mjuk och skön säng. Jag stänger mina ögon fort så att han ska fortsätta tro att jag sover. Han går "ner" till fotändan efter några sekunder hör jag något som dunkar in i väggen och antar att det var hans skor. Sen hör jag ett rich. Drog han ner gylfen? Jag spärrade upp mina ögon som hade varit stängda tills jag hörde det där ljudet. Jag hör fotsteg komma närmare sängen fast på andra sidan av sängen innan jag känner att den sjunker ner han lägger täcket över sig innan han tog tag i min midja och drog mig närmare sig. Han la huvudet på min axel så att hans ansikte var mot min hals/nacke. När han lagt sig "bekvämt" så slappnade han av.
~ night darling, sleep now ~ sa han med en mörk och raspig röst. Jag rös till och bokstavligen kände att han började le mot min nacke/hals.
~ relax~ sa han. Och jag gjorde mitt bästa av att slappna av vilket fungerade och inom några minuter somnade jag i armarna på min kidnappare. Rädd och trött.

~ a/n ~
Detta kapitel är tillägnat för EAndersson_swe
Här har ni ett kapitel!
Det blev ett litet mindre?
Men jag hoppas att ni gillar det
❤ kommentera och rösta gärna ❤️
// InTrue