Sex - Dante Lindhe

13 - Olivia

Måndag 28 september 2015
Ellen lämnar oss i rektorsexpeditionen och vi slår oss ner i stolarna framför Markus. Han kollar besviket på oss och suckar.

"Dig är jag inte ens förvånad över att se här." Säger han och kollar på Dante. "Men du, Olivia, dig trodde jag aldrig att jag skulle få se här av en sån här anledning. Du har alltid skött dig exemplariskt." Fortsätter han och kollar på mig. Jag lägger armarna i kors.

"Jag borde inte ens vara här. Jag har inte gjort något." Säger jag irriterat. Det var ju Dante som satte igång det där jävla alarmet. Inte jag.

"Så säger de alla. Eller hur, Dante?" Svarar han. Dante bara himlar med ögonen.

"Jag tänker inte stänga av er. Men Dante, du borde passa dig lite för vad du gör med tanke på allt du redan har gjort. Du har bara ett år kvar här nu. Kan du inte åtminstone försöka att hålla dig borta från trubbel?" Säger Markus. Dante flinar mot honom. Hur kan han vara så lugn?

"Jag vågar inte lova något." Svarar han. Markus suckar och skakar på huvudet. Jag reser mig upp från stolen.

"Jag drar till min lektion nu eftersom jag inte har gjort något." Säger jag.

"Olivia." Börjar Markus allvarligt men lugnt. "Sätt dig ner igen." Fortsätter han. Jag suckar och gör som han säger. "Ni båda ska städa skolan varje dag efter ni har slutat i en vecka." Säger han. Jag kollar på honom som om han just sagt något avskyvärt om mig.

"Ursäkta? Dante kan göra det själv. Jag har inget med det här att göra." Säger jag. Markus kollar på mig menande med trötta ögon.

"Olivia." Säger han.

"Men vadå? Får du ens göra så? Hålla kvar oss efter skoltid och tvinga oss att städa? Är det lagligt?" Frågar jag. Han ler mot mig.

"Det borde du som läser juridik veta." Svarar han. Jag kollar på Dante.

"Säg sanningen till honom." Säger jag. Dante bara flinar utan att möta min blick.

"Du måste ta ansvar för dina handlingar." Säger Markus lugnt.

"Vadå 'mina handlingar'? Det här är enbart Dantes handlingar." Svarar jag.

"Jag vill att ni går ner till idrottshallen och städar omklädningsrummen när ni har slutat för dagen." Börjar Markus.

"Men..." Börjar jag, men blir avbruten.

"Slutdiskuterat." Säger han med allvarlig röst. Med en suck reser jag mig från stolen och stormar ut i rummet. Dante kommer efter mig.

"Vad fan är ditt problem?" Frågar jag honom irriterat. Han bara flinar mot mig. "Varför sa du inte som det är? Att det var du som satte igång alarmet." Fortsätter jag.

"Vadå? Det vore ju inget kul att städa skolan ensam. Nu får jag umgås med dig hela veckan." Svarar han. Jag kollar på honom äcklat.

"Och du tror att jag ska bli kåt på dig när du håller på så här? Du är verkligen dummare än du ser ut." Säger jag och ska just gå när han greppar tag om min handled hårt.

"Ibland får man skit för saker man inte har gjort. Acceptera det och gå vidare istället för att vara en fitta över det. Tro inte att du ska bli behandlad annorlunda bara för att du är en rik liten privilegierad flicka som får allt hon ber om." Säger han irriterat. Jag kollar surt på honom ett tag innan jag rycker åt mig min arm och stormar iväg. Jävla Dante. Han vet ingenting om mitt liv.

———

"När tänker du sluta vara arg på mig?" Frågar Dante lekfullt och lägger en arm över mina axlar där vi går mot tjejernas omklädningsrum. Jag drar bort hans arm från mig och blänger surt på honom.