"Olivia, jag bryr mig om dig mer än vad jag bryr mig om mig själv. Hellre att jag är olycklig än att du är det. Så om det innebar att du skulle må bättre om jag lät dig gå, var jag villig att göra det. Jag är villig att göra precis allt för dig."
De...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Gillas av sofia_qvistberg och 7 765 andra Stockholm.gossip_2014 Min dm är för tillfället full av meddelanden om att @dantelindhe och @oliviaaz sågs ute på stan ihop igår. De ska uppenbarligen ha skrattat och verkar ha haft väldigt roligt ihop. Kanske är de inte bara ett ligg för varandra?🤔
Visa alla 1 898 kommentarer
Stjärnström_wilmer Om det nu är så att hon skulle vara med honom så är det enbart för att han har börjat bli känd
Alexandraaa Olivia är alldeles för snygg för honom.
Det där jävla kontot går mig på nerverna. Har mänskan inget intressant att publicera längre? Varannat inlägg är om mig och Dante nuförtiden. Vem fan bryr sig ens om vi sågs ute på stan ihop? Vad spelar det för roll?
När jag går genom korridoren dyker Arvid upp framför mig. Han möter min blick och styr stegen mot mig. Vad fan vill han nu då?
"Är det sant det de säger om dig och Dante?" Frågar han. Jag kollar konstigt på honom.
"Vadå? Att vi skulle ha något seriöst på gång?" Frågar jag. Han nickar. Jag fnyser. "Knappast. Du känner väl mig?" Svarar jag. Han ler snett.
"Tänkte att du kanske hade ändrats på den fronten." Säger han. Jag skrattar.
"Kommer aldrig att hända." Svarar jag. Han flinar mot mig.
"Nån gång kommer du vilja ha något seriöst med någon. Jag hoppas du fattar det." Säger han.
"Det kan endast framtiden svara på. Just nu är det otroligt långt bort för mig." Svarar jag. Han nickar. Sedan ler han mot mig igen.
"Men om det inte är något mellan dig och Dante kanske du vill hitta på något efter skolan? Kanske dra ut och käka eller nåt." Säger han. Jag biter mig löst i läppen.
"Arvid, som jag sa håller jag inte på med det här seriösa." Säger jag med ett medlidande leende. Han ser lite besviken ut men nickar förstående.
"Nej, förlåt, jag vet." Han suckar. "Jag vill bara hinna före David." Fortsätter han.
"David har lika liten chans som du. Jag är ledsen. Men kan vi inte bara vara vänner då?" Säger jag. Han nickar.
"Jo då. Det klart." Svarar han. Jag ler mot honom.
"Bra. Tack. Vi ses." Säger jag.
"Ses." Svarar han och försvinner runt ett hörn.
Jag suckar för mig själv. Ska både Arvid och David vilja ha något med mig? Kan jag inte få ha en enda kille som bara vän? Är det för mycket begärt?
När jag vänder mig om för att gå mot min lektion ser jag Dante stå där vid några skåp. Jag får en klump i magen. Precis när jag ska vända mig om kollar han upp på mig och ler. Så snabbt jag bara kan vänder jag mig om och går åt andra hållet. Folk har redan börjat spekulera kring mig och Dante. Det blir bara värre om de får se oss ihop i skolan.
———
Jag slår mig ner under ett träd på skolgården. Sen jag låg med Arvid har jag börjat dra mig undan på rasterna och varit för mig själv. Det är för jobbigt att se Elsa i ögonen nuförtiden. Dessutom är tystnaden och lugnet behagligt.
"Så här sitter hon som undviker mig." Säger någon framför mig. Jag kollar upp med en trött blick. Dante. Han flinar och slår sig ner bredvid mig. "Ge mig din anledning." Säger han.
"Anledning till vad?" Frågar jag. Det kommer ut mer irriterat än menat. Men den konstiga känslan som har uppstått nu när vi har umgåtts så mycket måste bort. Det är löjligt. Dante är en idiot. Varför glömde jag nästan av det helt och hållet?
"Till att du undviker mig." Säger han. Jag suckar.
"Folk snackar om oss, Dante. De tror att vi har något på gång." Svarar jag.
"Så vi kan inte umgås överhuvudtaget på grund av att folk snackar?" Frågar han med en konstig min.
"Jag vill bara inte att folk ska se oss ihop. Jag vill inte att folk ska tro att vi är något." Svarar jag. Ett flin växer på hans läppar.
"Ingen behöver se oss ihop." Säger han. Jag kollar skeptiskt på honom innan jag flinar.
"Så du menar att vi ska ses i hemlighet?" Frågar jag. Han nickar.
"Precis så. För även om du aldrig skulle erkänna det, så vet jag att du gillar att umgås med mig." Säger han. Jag himlar med ögonen men mitt leende avslöjar mig.
"Det är för riskfyllt." Svarar jag. Han kollar på mig ett tag.
"Oddsen att vi fortsätter att umgås, fast i smyg?" Frågar han. Jag skrattar.
"Det här igen?" Frågar jag. Han nickar glatt. Jag tänker ett tag. Jag vill inget hellre än att fortsätta umgås med honom, men som sagt, det är för riskfyllt. Därför låter jag slumpen bestämma. "1 på 10." Svarar jag.
"1, 2, 3"
"7" Säger vi båda i kör. Han flinar mot mig.
"Då är det avgjort." Säger han.
"Men!" Börjar jag. "Då vill jag sätta några regler." Fortsätter jag. Han skrattar.
"Absolut." Svarar han.
"Regel nummer 1: Inget snack i skolan." Börjar jag. Han nickar.
"Rätt uppenbart." Säger han.
"Regel nummer 2: Inget snack om mig." Han nickar igen. "Regel nummer 3: Berätta inte för någon. Inte ens för Noel." Avslutar jag. Han nickar.
"Jag har också en regel." Säger han. Jag nickar.
"Kör."
"Inga spel." Säger han allvarligt. Jag kollar chockat på honom.
"Men..." Han avbryter mig och skakar på huvudet.
"Inga men, Olivia. Det är lika jobbigt för mig som för dig." Säger han. Jag suckar.
"Visst." Svarar jag. Han nickar nöjt.
"Bra." Säger han. "Förresten." Fortsätter han.
"Vad?" Frågar jag med en trött blick.
"Min sista regel är att vi inte träffar andra under tiden." Säger han. Jag kollar ännu mer chockat på honom nu.
"Så vi är exklusiva?" Frågar jag. Han rycker på axlarna.
"Antar det." Svarar han.
"I så fall vill jag avsluta med en regel. Och det är att vi aldrig, aldrig någonsin, pratar om oss med varandra." Säger jag allvarligt. Han svarar inte. "Deal?" Frågar jag och tar fram min hand. Han sitter tyst ett tag innan han kollar på mig och nickar.
