Måndag 19 oktober 2015
"Para ihop er två och två, sen är det bara att sätta igång." Säger Anna med ett stort leende. Jag gillar Anna. Hon är alltid så glad och dessutom förstående.
Klassrummet fylls av ljudet från pratande elever och stolar som skrapar mot golvet när alla parar ihop sig med sina vänner. Själv sitter jag kvar på stolen och väntar på Noel som fortfarande inte har kommit in i klassrummet.
"Ska vi köra ihop, Olivia?" Frågar en kille bredvid mig. Jag vet inte ens vad han heter. Hans kompisar sitter vid en bänk i andra sidan klassrummet och busvisslar åt oss. Jag ger dem en äcklad min innan jag kollar på den mörkhåriga killen igen.
"Ledsen, men jag ska vara med Noel." Svarar jag.
"Noel är ju inte här?" Säger han frågande.
"Men jag kör med honom ändå." Svarar jag. Killen suckar innan han återvänder till sina vänner. Då kommer Anna bak till mig.
"Har du hittat någon att jobba med?" Frågar hon. Jag lutar mig bak i stolen.
"Jag väntar på Noel." Svarar jag med ett leende. Hon ler brett mot mig.
"Ni är så fina ihop." Säger hon. Jag skrattar.
"Vi är inte ihop." Svarar jag. Hon flinar mot mig.
"Absolut. Förlåt." Säger hon innan hon rör sig mot en grupp som behöver hjälp.
Jag kollar ner i luren. Fan vad seg han ska vara då. Noel kommer verkligen aldrig sent till lektionerna. Jag känner nog ingen med så mycket närvaro. Plötsligt dras stolen bredvid mig ut och någon slår sig ner. Jag lägger undan mobilen och kollar åt sidan. Noel. Jag suckar irriterat.
"Fan vad långsam du är." Säger jag. Han skrattar.
"Förlåt. Vad har jag missat?" Frågar han.
"Vi två ska jobba ihop." Svarar jag. Han nickar och öppnar datorn. "Sen när kommer du sent till en lektion?" Frågar jag med ett flin samtidigt som jag väger på stolen.
"Jag försov mig bara." Svarar han utan att släppa datorn med blicken. Är grabben redan så uppslukad av uppgiften? Jag kollar på honom skeptiskt.
"Absolut." Svarar jag. "Jag är fortfarande arg på dig." Tillägger jag. Först nu kollar han upp från datorn och ger mig en skeptisk min samtidigt som han skrattar.
"För att jag är sen?" Frågar han.
"Det också. Men främst för att du inte var på festen i fredags." Säger jag.
"Sorry, jag behövde vara hemma med Love." Svarar han. Jag skrattar för mig själv.
"Sjukt. Leah satt också barnvakt i fredags." Svarar jag. Hela han blir genast stel. Han vrider på sig obekvämt.
"Jaha." Svarar han frånvarande. "Men det kommer fler tillfällen för oss att festa ihop." Tillägger han. Han ser normal ut igen. Jag suckar.
"Men jag behövde dig i fredags." Säger jag. Han kollar på mig chockat.
"Sen när behövde du någon?" Frågar han. Jag ger honom en trött blick.
"Sen i fredags." Svarar jag. Han lägger huvudet på sned.
"Vad hände då?" Frågar han. Jag suckar.
"Jag pallar inte dra det nu. Jag hade bara grov ångest." Svarar jag. Chockad över mina egna ord. Chockad över att jag erkänner att jag behövde någon. Att jag erkänner att jag hade ångest. Sen när snackade jag så öppet om saker? Noel ler snett mot mig.
"Förlåt för att jag inte var där, Olivia. Du hade kunnat ringa mig." Säger han. Jag skakar på huvudet.
"Det fanns inte riktigt tid för det. Det var liksom lite någon annan som tog hand om mig." Svarar jag osäkert. Vägrar möta hans blick. Inser att jag kanske kommer råka säga för mycket. Han kollar frågande på mig.
"Vem då?" Frågar han. Jag kollar överallt i rummet förutom på honom. Överväger om jag borde nämna att jag sov hos Dante. Att han faktiskt var snäll.
"Jag vet inte om jag borde..." Jag avbryter mig själv och suckar. "Kan du lova att inte berätta det här för någon?" Frågar jag. Han nickar sakta.
"Berätta." Säger han. Han ser nästan spänd ut. Nervös typ. Jag suckar igen och lutar mig närmre honom.
"När jag drog följde Dante efter mig." Säger jag med låg röst för att säkerställa att ingen annan hör. Han kollar på mig med vidöppna ögon. I total chock.
"Dante? Som i min kompis Dante Lindhe?" Frågar han. Jag nickar.
"Det är inte det sjukaste. Det sjuka är att han var snäll för en gång skull. Han brydde sig. På riktigt." Svarar jag. Noel ser om möjligt ännu mer chockad ut nu. "Jag följde med honom hem och..." Jag pausar. "Dagen efter åt vi frukost med hans mamma och allt. Han var helt avslappnad. Inga spel." Fortsätter jag. Noel behåller samma chockade min utan att säga något. Som om han har gått och blivit stum.
"Olivia..." Börjar han. "Dante låter aldrig någon tjej träffa hans mamma. Han har aldrig ens tagit hem någon tjej till sig."
———
Resten av dagen går jag runt med ångest över det. Över Dante. Över det hans mamma sa som sedan Noel bekräftade. Att han aldrig tidigare har tagit hem en tjej till sig. Att ingen annan tjej har fått träffa hans mamma.
Jag vet inte hur jag ska tolka det. Varför skulle Dante ta hem mig till sig tre gånger om han aldrig har gjort det med någon annan? Varför skulle han låta mig träffa hans mamma när han aldrig har låtit någon annan göra det? Jag vet ju själv hur upprörd han blev första gången jag råkade träffa henne.
Om Dante mot all förmodan har fastnat för mig, precis som den där jävla Stockholm gossip påstår, vet jag inte vad jag ska göra. Jag gillar inte när folk fastnar för mig. Det är en grej när det är några enstaka ligg som gör det, men när det är Dante...
Dante som har legat med fler än vad någon orkar räkna till. Dante som faktiskt kan få vem som helst i säng. Dante som är kungen av att aldrig vilja binda sig. Dante som är nonchalnt, dryg och obrydd.
Varför skulle han ha fastnat för mig som är precis likadan? Han kan inte ha fastnat för mig. Det är omöjligt. Ingen chans i världen.
YOU ARE READING
Sex - Dante Lindhe
Fanfiction"Olivia, jag bryr mig om dig mer än vad jag bryr mig om mig själv. Hellre att jag är olycklig än att du är det. Så om det innebar att du skulle må bättre om jag lät dig gå, var jag villig att göra det. Jag är villig att göra precis allt för dig." De...
