67 - Olivia

425 4 0
                                    

Fredag 19 februari 2016
Musiken hörs på hela gatan. Fester är inte lika roliga längre. Jag tror jag började tröttna på det i höstas. I samband med att jag började träffa Dante. Dante som träffar någon annan nu. Dante som faktiskt har något seriöst med någon nu.

Vi kliver in i hallen. Det är fullt av folk på hela nedervåningen. Elsa är lika taggad som vanligt medan Leah är lika tyst som vanligt. Och jag... jag är väl också som vanligt. Uttråkad och dryg. Jag har insett att det är det jag är. Jag är dryg. En riktigt dryg person.

"Olivia!" Utbrister någon framför oss. Liam. Han står där med Arvid och David. Vi möts i en kram, sen kramar jag resten av killarna.

"Vi trodde inte ni skulle komma." Säger Arvid.

"Men nu är vi här." Svarar jag. Han ler och nickar. Jag möter Davids blick för en sekund. Han ler mot mig. Har han fortfarande inte släppt det? Jag låg med honom, han borde vara nöjd nu. Han borde sluta vara kär i mig eller vad han nu är.

"Kom, drickan står i köket." Säger Liam och vi följer efter honom dit.

"Det blir alltid kul när du är med på en fest." Säger Liam till mig. Jag skrattar lätt.

"Du är rätt rolig på fester du också, kompis." Svarar jag. Arvid viskar något till Liam. Han nickar.

"Kom, ni måste hälsa på några." Säger han och vi alla börjar följa efter honom ut från köket. Men någon tar tag i min arm. Jag vänder mig om. Arvid. Jag kollar på honom frågande.

"Vi har inte snackat sen... Ja, du vet. Sen du hämtade Dante hemma hos Oskar." Säger han. Jag sluter ögonen och suckar. Jag som har försökt förtränga det varje dag sen det hände. Jag nickar.

"Mm." Svarar jag. Han ser fundersam ut.

"Vad var grejen med er egentligen?" Frågar han.

"Vad menar du?" Frågar jag.

"Ja, vad var grejen mellan dig och Dante? Han snackade om dig hela den kvällen." Svarar han. Jag måste anstränga mig för att hålla ögonkontakt. Om jag flackar med blicken blir det uppenbart att jag ljuger.

"Ingenting. Jag och Dante var aldrig, och kommer aldrig att bli, något. Vi låg två gånger. Men det var allt." Svarar jag så självsäkert jag kan. Jag är bra på att ljuga, det vet jag. Men jag var bättre förr. Mina lögner försvann, liksom mina spel, tillsammans med Dante. Arvid ser fortfarande inte helt övertygad ut.

"Men han sa att han älskade dig och massa sånt." Säger han.

"Jag kan inte stå för vad han har sagt. Han var ju både full och hög. Han visste väl inte ens själv vad han sa." Svarar jag. Han nickar sakta.

"Kanske. Men det känns lite konstigt bara." Säger han. Jag rycker på axlarna.

"Vet inte. Dante är en idiot. Det vet alla redan." Svarar jag. Arvid skrattar lätt.

"Jo, han är nog det." Säger han.

———

Jag reser mig ur soffan med en suck. Röksuget blir bara värre och värre för varje dag.

"Vart ska du?" Frågar David.

"Cigg." Svarar jag.

"Jag hänger med." Säger han och skyndar efter mig. Vi går ut genom ytterdörren och kommer ut på framsidan av huset. Jag sätter mig i stentrappan upp till dörren och tänder en cigg.

"Så, längesen vi sågs." Säger han. Jag nickar. "Vad har hänt sen sist?" Jag rycker på axlarna.

"Inget särskilt." Svarar jag. Han skrattar lätt.

Sex - Dante LindheHikayelerin yaşadığı yer. Şimdi keşfedin