Måndag 16 november 2015
Jag älskar att se Dante med Lilly. Hon tycker verkligen om honom och han är verkligen bra med henne. Mina syskon behöver mer glädje i livet. Det är det minsta de förtjänar. Därför betyder det här allt för mig.
Jag hör Lilly skratta något hysteriskt i vardagsrummet. Jag kollar dit och ser Dante kittla henne. Jag vänder mig mot köksbänken igen och ler för mig själv. Sedan stoppar jag ner de tre små ljusen i tårtan. Jag kollar på den ett tag. Den är faktiskt rätt så fin. Finare än vad jag trodde att jag skulle lyckas med.
Jag tänder ljusen och lyfter upp fatet med tårtan i handen. Sedan rör jag mig mot vardagsrummet. Dante möter min blick och ställer sig upp. Han ställer sig bredvid mig och vi börjar sjunga för Lilly. Hon sitter på golvet med ett stort leende. När vi är klara ställer jag ner tårtan på soffbordet.
"Grattis, Lilly." Säger jag. Hon springer fram och kramar mig.
"Tack!" Ropar hon. Sedan kramar hon Dante för säkert hundrade gången idag.
"Ska vi börja äta?" Frågar jag. Lilly nickar och sätter sig i soffan. Jag och Dante gör detsamma. Sedan lägger vi upp tårtbitar på assietterna.
"Gjorde du den här?" Frågar Dante med munnen full av tårta. Jag nickar stolt.
"Helt själv." Svarar jag. Han kollar chockat på mig.
"Wow!" Utbrister han.
"Jättegott. Jag älskar tårta." Säger Lilly. Vi skrattar.
"Du, det gör jag med." Instämmer Dante. Jag ler. För vem ler inte just nu? Allt är verkligen för perfekt. Dante möter min blick och ler han med.
"Du är världens bästa. Vet du det?" Frågar han. Jag skrattar lätt.
"Det är jag inte så säker på." Svarar jag.
"Du är det." Säger han och kysser mig på kinden. Lilly kollar fundersamt på oss ett tag.
"Är ni ihop?" Frågar hon. Jag skrattar.
"Nej, älsklingen." Svarar jag. Hon ser fortfarande så där fundersam ut.
"Varför pussas ni då? Det är ju det pojkvänner och flickvänner gör." Säger hon. Dante ler.
"Vi gör det ändå." Svarar han. Lilly ser fortfarande inte helt nöjd ut.
"Varför det?" Frågar hon.
"För att vi tycker om varandra." Svarar han. Han möter min blick för en sekund. Han ler mot mig men jag kan inte känna något annat än ångest. Inte ångest över att han säger att han tycker om mig. Utan ångest över att jag faktiskt tycker om honom.
"Varför är ni inte ihop då?" Frågar Lilly. Jag ger henne en menande blick.
"Lilly." Säger jag. Dante flinar innan han lutar sig närmre henne.
"Olivia vill inte riktigt erkänna att vi egentligen är ihop." Viskar han. Tillräckligt högt för att jag ska höra. Och jag är rätt säker på att det var meningen för när han möter min blick flinar han bara. Jag himlar med ögonen. Vi är inte ihop.
———
"Jag vill att du sover här." Säger jag till Dante där vi ligger i min säng efter att jag precis lyckats natta Lilly. Han skrattar lätt och kollar på mig.
"Så du tycker alltså om mig?" Frågar han. Jag trycker bort hans huvud.
"Usch. Nej." Svarar jag. Han skrattar.
YOU ARE READING
Sex - Dante Lindhe
Fanfiction"Olivia, jag bryr mig om dig mer än vad jag bryr mig om mig själv. Hellre att jag är olycklig än att du är det. Så om det innebar att du skulle må bättre om jag lät dig gå, var jag villig att göra det. Jag är villig att göra precis allt för dig." De...
