Sex - Dante Lindhe

42 - Dante

Måndag 2 november 2015
Helgen var mer än bara bra. Den har fått mig att se på saker och ting annorlunda. Den har fått mig att inse att man kan uppskatta att umgås med en tjej utan att ligga. Att det kan vara mysigt med endast någons närvaro. Olivias närvaro.

Helt ärligt var det mer värt att få träffa hennes syskon än att få ligga med henne. Alla hennes syskon är otroliga. De har starka personligheter allihop. Till och med Linus. När ska jag få träffa hennes föräldrar? Vill jag ens träffa dem? Hennes mamma verkar ju vara en idiot.

Plötsligt ringer min mobil och jag väcks ur mina tankar. Det är Ludwig.

"Tja." Säger jag när jag lagt mobilen vid örat.

"Den här gången har du inget val. Du ska med hem till mig ikväll." Säger Ludwig snabbt. Jag har ändå inget planerat med Olivia. Dessutom är det lov så jag kan träffa henne när som helst.

"Visst. Vilka ska dit?" Frågar jag.

"De vanliga typ. Du, jag, Noel, Valter, Axel och kanske Carmelo." Svarar han. Jag nickar, trots att han inte kan se mig.

"Tungt." Säger jag.

"Du skulle varit på festen i fredags. Det var maxat. Till och med Noel hade kul. När han väl syntes till i alla fall." Börjar han. "Jag tror han träffar någon i smyg. Du vet, han är ju alltid så där konstig med sin mobil och han går alltid iväg ensam när vi är med honom." Fortsätter han. Det är otroligt kul att veta något som ingen annan vet. Ingen annan än Olivia, och Noel och Leah själva då.

"Kanske. Det är ändå på tiden att han träffar någon." Svarar jag.

"Ofta du stöttar att han ska ha kärat ner sig i någon. Bara förra månaden tyckte du sånt var töntigt?" Säger han och jag kan i princip höra hans flin högt och tydligt. Jag skrattar.

"Jag själv vill inte ha något med någon men Noel kan väl få ha det om han vill." Svarar jag. Ludwig skrattar.

"Vem är du och vad har du gjort med Dante?" Frågar han och vi brister ut i skratt.

———

"Nej, jag vet. Det är helt sjukt." Säger Axel och vi andra nickar instämmande. Plötsligt plingar det på dörren. Ludde, Axel och Noel ger varandra några blickar innan Ludwig rör sig mot hallen och öppnar.

"Tja." Säger Ludde.

"Tja." Svarar Valter.

"Hej." Säger en annan röst. En röst tillhörande en tjej. Vem fan har de bjudit hit nu? Steg hörs och snart står de framför oss i vardagsrummet. Valter och Sofia. Hon spänner blicken i mig och lägger armarna i kors.

"Aldrig! Hejdå." Säger hon och börjar röra sig bortåt. Valter tar tag i henne och drar tillbaks henne hit. Hon ser arg ut.

"Kom igen nu. Ni har varit vänner hela livet. Det är dags att ni släpper det här töntiga jävla bråket och blir sams nu." Säger han. Sofia fnyser.

"Det är inget töntigt bråk. Dante beter sig som skit." Svarar hon.

"Helt ärligt har jag ingenting att säga dig." Säger jag till henne. Hon ler ironiskt mot mig.

"Bra. För jag känner precis likadant." Svarar hon. Jag himlar med ögonen. Noel reser sig ur soffan och drar upp mig.

"Kom. Vi drar ut på balkongen." Säger han och av någon anledning följer vi med honom. När vi väl står där ute i kylan kollar vi på honom som för att få honom att säga något. Han ler nöjt mot oss. "Ni får komma in igen när ni har löst det. Ha så kul." Säger han och stänger balkongdörren. Snabbt är både jag och Sofia framme vid den och bankar på rutan.

"Hallå!"

"Vad fan håller du på med?"

"Släpp in oss."

"Det är skit kallt här ute."

Noel bara flinar brett på andra sidan dörren och ger oss en slängkyss. Jag slår till dörren hårt innan jag stönar frustrerat och sätter mig i utesoffan. Sofia kollar argt på mig.

"Allt det här är ditt fel. Vi kommer att frysa ihjäl här ute." Säger hon argt. Jag fnyser.

"Då löser vi väl det då." Svarar jag ironiskt. Nu är det hennes tur att fnysa högt.

"Det finns inget att lösa. Du beter dig som skit. Inte ens mot mig kan du vara snäll längre. Jag trodde vi var vänner." Säger hon.

"Det var du som valde att ignorera mig. Dessutom har jag aldrig gjort något mot dig. Absolut, jag låg med Tuva för att sen igga henne. Jag har gjort så mot minst 100 andra tjejer. Ingen av er kan ha förväntat er något annat." Säger jag. Hon sätter sig bredvid mig i soffan.

"Genom att göra så mot Tuva sårade du även mig. Du måste väl ändå fatta det?" Säger hon, nu mycket lugnare. Jag suckar.

"Men ni båda visste ju vad jag skulle göra." Svarar jag. Hon skakar på huvudet.

"Det spelar ingen roll. Om Valter hade gjort så mot mig, hur hade du reagerat då?" Frågar hon. Jag är tyst ett tag.

"Jag hade slagit skiten ur honom." Svarar jag. Hon nickar.

"Exakt. Och just nu vill jag slå skiten ur dig." Säger hon. Jag blir tyst. Hon har ju rätt i det hon säger. Jag kan inte argumentera emot det. Jag gjorde fel. Jag vet det. Jag suckar.

"Jag vet att jag gjorde fel, Sofia. Förlåt mig. Det var dumt av mig och jag insåg det lite för sent. Kan du snälla förlåta mig? Du är min bästa vän. Jag kan inte förlora dig." Säger jag till slut. Hon suckar.

"Det är inte mig du ska säga förlåt till. Inte för att det kommer göra allting ogjort, men ett förlåt är det minsta Tuva förtjänar." Svarar hon. Jag nickar.

"Jag lovar, jag ska säga förlåt till henne det första jag gör efter lovet. Jag lovar dig det, Sofia." Säger jag. Hon ler snett mot mig.

"Bra." Säger hon. "Now hug it out." Fortsätter hon och vi skrattar innan vi omfamnar varandra. Plötsligt öppnas balkongdörren och Noel står där med Valter. De båda ler nöjt.

"Grattis. Ni är godkända och nu välkomna in igen." Säger Noel. Jag och Sofia kollar på varandra, och sedan på killarna, innan vi rusar upp från soffan och springer mot dem.

"Vi ska fucking mörda er!" Ropar Sofia med ett skratt och vi jagar dem runt i lägenheten.