"Olivia, jag bryr mig om dig mer än vad jag bryr mig om mig själv. Hellre att jag är olycklig än att du är det. Så om det innebar att du skulle må bättre om jag lät dig gå, var jag villig att göra det. Jag är villig att göra precis allt för dig."
De...
Oops! Bu görüntü içerik kurallarımıza uymuyor. Yayımlamaya devam etmek için görüntüyü kaldırmayı ya da başka bir görüntü yüklemeyi deneyin.
Gillas av Larsson_rickard.96 och 9142 andra Stockholm.gossip_2014 ⚠️!Breaking news!⚠️ Det har kommit till min kännedom att denna ikoniska kvartett bestående av @dantelindhe @ludwigkronstrand @prinzaugustt och @axeljiggy har planer på att släppa musik inom kort. Stackars @eliashurtig och @maximilianarwidsson som inte får vara med längre. Undra om den nya konstellationen kommer låta som gamla kära BBY eller om det blir något nytt
Visa alla 5 739 kommentarer
Eliashurtig Mannen det var ett aktivt val att inte vara med längre. Det är no hard feelings
Ludwigkronstrand @dantelindhe Det är gaaalen expose här
Med vingliga steg tar jag mig in i köket. Noel står där. Fan vad bra! Just den jag letade efter. Jag går fram till honom och ler stort.
"Är det sant att ni ska släppa musik?" Frågar jag. Han skrattar.
"Mycket riktigt." Svarar han. Jag skiner upp i ett leende och omfamnar honom.
"Fy fan vad kul!" Utbrister jag. "Blir det som BBY eller kör ni på något nytt?" Frågar jag.
"Det blir nog rätt så annorlunda. Vi har skrivit minst tusen låtar." Svarar han.
"När tänker ni släppa den första?" Frågar jag.
"Nästnästa vecka tror jag." Svarar han. Jag skiner upp i ett leende igen och klappar med händerna.
"Gud vad kul! Jag är sååå taggad!" Utbrister jag. Han bara skrattar.
"Hur mycket har du druckit, Olivia?" Frågar han. Jag ler.
"Ganska mycket. Jag är full." Svarar jag.
"Jo tack, det märks."
"Men kom igen och drick du med! Du måste också bli full nu." Säger jag men Noels fokus är någon helt annanstans. Han kollar på något bakom mig. Jag vänder mig om och ser Leah i dörren till köket. Hon bara stirrar på Noel.
"Leah! Kom hit." Ropar jag glatt. Hon ler mot mig och går med trevande steg mot oss.
"Jag letade just efter dig." Säger hon utan att kunna hålla ögonkontakt. Varför är hon så skum för?
"Noel och killarna ska släppa musik. Fatta vad kul!" Säger jag exalterat till henne. Hon skrattar lätt.
"Jag vet." Svarar hon. "Stockholm gossip la ut det." Tillägger hon snabbt. Stämningen här är skum. Noel bara kollar på henne intensivt och hon ser allt annat än avslappnad ut. Vad fan är det med dem?
"Vänta, är Elsa ensam nu?" Frågar jag. Det spelar ingen roll hur full jag är. Jag tänker aldrig lämna mina kompisar ensamma på fester. Leah skakar på huvudet.
"Nej, hon stod och snackade med nån kille i vardagsrummet." Svarar hon. Jag nickar sakta.
"Då så. Vi ses, Noel." Säger jag och börjar röra mig ut i köket men stannar i dörröppningen när jag märker att Leah står kvar. Jag vänder mig om och kollar frågande på henne. "Kommer du, eller?" Frågar jag med ett lätt skratt. Hon ler mot mig.
"Jag kommer snart." Svarar hon. Jag rycker på axlarna och fortsätter mot vardagsrummet.
Snabbt ser jag Elsa stå med två killar. Den ena har en arm över hennes axlar och den andra är Anton. Fan vad han har varit på mig hela terminen. Jag går fram till dem.
"Tja!" Utbrister Elsa. Fan vad full hon är.
"Hej, gummsi." Skämtar jag.
"Fan vad kul att du är här, Olivia. Det var ett tag sen vi snackade." Säger Anton och drar in mig i en kram.
———
"Nej, nej. Men sen kommer liksom hennes farsa och typ ställer sig och börjar skrika på mig för att hans dotter hade fest. Det var så skevt." Berättar Elsa när vi sitter i en av sofforna, och alla skrattar.
"Fy fan vad stört." Svarar Elliot som fortfarande inte har släppt henne på hela kvällen. Precis som att Anton inte har släppt mig på hela kvällen.
Leah har fortfarande inte kommit tillbaks. Jag har ingen aning om vart hon är. Men om hon fortfarande är med Noel har jag ingen som helst anledning att vara orolig.
Plötsligt kommer Dante, Ludwig och Axel och slår sig ner i soffan mitt emot oss. Jag möter Dantes blick för en sekund. Han kollar på mig intensivt innan han förflyttar blicken och blänger surt på Anton. Vad fan är grejen med honom?
Anton drar mig närmare och bara för att retas med Dante lutar jag huvudet mot Antons axel och flinar mot honom. Han ser irriterad ut nu. Är lilla Fjante svartis?
"Du är sjukt vacker, Olivia. Vet du det?" Viskar Anton i mitt öra. Jag ler mot honom och lämnar en kyss på hans läppar. Han börjar kyssa mig lätt på halsen. Små, knappt märkbara, kyssar.
Till slut blir jag uttråkad och reser mig upp för att dra ut på en cigg. Jag styr stegen mot altanen. Jag får tänt en cigg och lutar mig mot räcket. Det är helt tomt härute nu. Alldeles nyss var det fullt av folk här. Men nu är det helt tyst och stilla. Jag älskar det. Jag älskar tystnaden.
"Hur orkar du ens?" Frågar någon bakom mig med ett skratt. Jag vet redan vem det är innan jag vänder mig om. Jag höjer på ögonbrynen.
"Vad menar du nu?" Frågar jag.
"Han där Anton. Han är helt jävla fastklistrad på dig." Svarar Dante och ställer sig alldeles framför mig. Jag lutar armbågarna mot altanräcket och flinar mot honom.
"Är du lite svartis kanske?" Frågar jag. Han fnyser.
"Inte det minsta." Svarar han. Jag virar armarna runt hans nacke.
"Så du önskar inte att det är dig jag ska sitta och hångla med?" Frågar jag. Han placerar sin ena hand på min höft och med den andra drar han en slinga hår bakom mitt öra.
"Hade jag velat det hade jag gjort det." Svarar han.
"Så du menar att du hade fått hångla med mig om du bara ville?" Frågar jag med ett hånleende. Han ler mot mig.
"Det är precis vad jag menar." Svarar han. Jag skrattar och släpper honom.
"Du har en skev självbild, Dante." Säger jag och ska just röra mig in igen när han greppar tag om min hand och drar in mig i sin famn. Han kollar intensivt ner på mig. Våra ansikten är så nära att om jag bara hade ställt mig på tå och lutat mig lite fram hade våra läppar nuddat varann.
"Glöm inte att det var du som bad om mig igår." Säger han med låg röst, nästan en viskning. Jag lyckas tappa min fasad för en sekund. Dante har den effekten på mig ibland. Jag glömmer bort att spela och förtrollas av hans isblå ögon. Snabbt lyckas jag få tillbaks kontrollen över mig själv.
"Det var igår det." Svarar jag och klappar honom på kinden, tar mig ur hans grepp och rör mig in i huset igen. Jag går med snabba steg och andas häftigt. Den där grabben gör mig galen. Ingen har någonsin lyckats göra mig galen tidigare.
