"Olivia, jag bryr mig om dig mer än vad jag bryr mig om mig själv. Hellre att jag är olycklig än att du är det. Så om det innebar att du skulle må bättre om jag lät dig gå, var jag villig att göra det. Jag är villig att göra precis allt för dig."
De...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Gillas av a_nilsssonn och 7 002 andra Stockholm.gossip_2014 Nu har vi ett rätt så nytt ansikte här. @oliviaaz vän @falk_leah.h är nya snacket på stan sen hon och @prinzaugustt blev ihop. Men visste ni att hennes morsa är alkis?
Visa alla 4 132 kommentarer
Alvaaa_1031 Fett respektlöst att lägga upp
Oliviaaz Ta. Bort.
Det känns som om jag kommer explodera där jag går i korridoren med raska steg. Jag har nog aldrig varit så här arg innan. Det där kontot ska bort. Vad fan har Leah någonsin gjort någon? Varför skulle man vilja attackera henne helt plötsligt? Och hur fan visste personen om hennes mamma? Vad jag vet är det bara mig hon har berättat för.
När halva första lektionen hade gått orkade jag inte vänta på henne mer. Antingen är hon hemma eller så har hon gömt sig på en toalett. Stackars Leah. Hon har aldrig gjort någon nåt ont i hela sitt liv.
Just när jag svänger runt ett hörn får jag syn på Noel. Han möter min blick och vi går snabbt mot varandra.
"Har du hört nåt från Leah?" Frågar han stressat. Jag skakar på huvudet.
"Hon svarar inte när du ringer heller?" Frågar jag. Han skakar på huvudet. Jag suckar. "Visste du?" Frågar jag. Han skakar på huvudet igen.
"Nej, men jag fattade att det var nånting. Varje gång vi ses vill hon antingen bara vara hos mig eller hos sin pappa." Svarar han. Jag nickar sakta. Typiskt Leah. Jag tror jag är den enda som har fått träffa hennes mamma. Men det var innan skilsmässan och hennes problem med alkoholen.
"Fuck it. Jag åker hem till henne!" Säger jag och börjar gå. Noel tar tag i min arm.
"Nej. Gå till din lektion. Jag tar hand om det." Säger han lugnt. Jag står tyst ett tag.
"Men jag kan inte bara lämna henne." Säger jag plågat.
"Du lämnar henne inte. Jag hör av mig till dig så fort jag vet hur hon mår." Svarar han. Jag tänker på det ett tag innan jag suckar.
"Okej. Be henne ringa mig så fort hon orkar." Säger jag. Han nickar.
"Självklart." Säger han och rör sig utåt. Jag suckar högt och drar handen över ansiktet samtidigt som jag går av och an i den tomma korridoren.
Jag fattar inte hur man kan få för sig att lägga ut något sånt om Leah. Hon är världens snällaste och oskyldigaste. Personen bakom kontot är död. Jag ska hitta den jäveln.
Jag stönar frustrerat och sparkar till ett skåp.
"Här är inte humöret på topp." Säger någon bakom mig. Jag himlar med ögonen innan jag vänder mig om.
"Vad?" Frågar jag irriterat. Dante skrattar lätt och går närmre mig.
"Varför så arg?" Frågar han.
"Har du sett Stockholm Gossip?" Frågar jag. Han rynkar ögonbrynen och skakar på huvudet.
"Nej. Vadå då? Har de lagt ut nåt om oss?" Frågar han. Jag skakar på huvudet.
"Ännu värre. De la ut om Leah." Svarar jag och vänder bort blick. Han går närmre mig.
"Om Leah? Vad har hon någonsin gjort?" Frågar han chockat. Jag suckar.
"Ingenting. Hon är liksom en ängel." Svarar jag.
"Vad la de ut?" Frågar han. Jag är tyst ett tag. Funderar på om jag borde berätta. Det spelar ingen roll om jag berättar eller inte. Han kan ju ändå bara kolla upp det själv.
"Om hennes mamma. Hon har lite problem med alkohol." Mumlar jag.
"Ah shit." Svarar han. Jag suckar.
"Och nu är hon inte i skolan och svarar inte på mina samtal." Säger jag.
"Har du pratat med Noel? Han kanske har hört från henne?" Frågar han.
"Pratade med honom nyss. Han är på väg till henne nu." Svarar jag. Dante nickar sakta.
"Det löser sig ska du se." Säger han i ett försök till att lugna mig. Jag fnyser.
"Klart det löser men just nu är det ju fortfarande skit. Leah har inte gjort nånting för att förtjäna det här." Svarar jag. Han nickar innan han trevande går fram och kramar mig. Han kysser mig på huvudet vilket chockerar mig ännu mer.
"Vill du dra någonstans?" Frågar han. Jag kollar upp på honom utan att släppa honom.
"Nu?" Frågar jag. Han nickar.
"Vi kan dra till dig om du vill." Säger han. Jag nickar bara som svar. Och så blir det. Vi drar hem till mig.
———
"Jag gillar det här." Säger Dante där vi ligger hopkurade i min säng. Jag kollar skeptiskt på honom.
"Euw." Säger jag. Han skrattar.
"Vadå euw?" Frågar han med en skämtsam kränkt röst.
"Du är på gränsen av att bryta mot en regel." Säger jag. Han skrattar igen.
"Hur då?" Frågar han.
"Regel nummer 6, den absolut viktigaste; vi snackar aldrig, aldrig, om oss med varandra." Säger jag allvarligt.
Det kanske låter dumt men utan den regeln hade jag aldrig fortsatt det här med Dante. För om han mot all förmodan skulle ta upp oss, och typ fråga om vad vi är, så skulle jag behöva avsluta allting med honom. Och jag vill inte att det här ska ta slut. Inte än i alla fall.
"Jag snackar inte om oss. Jag säger bara att jag uppskattar att ligga i en säng istället för att vara i skolan." Svarar han med ett brett flin. Jag skrattar och skakar på huvudet.
"Bra." Säger jag.
"Vadå? Tror du att jag typ tycker om dig?" Frågar han med ett flin. Han drar mig närmre. "Jag hatar fortfarande dig ju. Du är ju en hemsk person." Säger han. Jag skrattar och han drar in mig i en kyss. Han drar ifrån och kollar på mig ett tag samtidigt som han leker med en slinga av mitt hår. "Du är hemsk, Olivia." Säger han. Jag lutar mig närmre honom.
"Och du är helt avskyvärd, Dante." Svarar jag och snart är våra läppar pressade mot varandra igen.
Hans händer är överallt och ingenstans. Han är så nära mig som möjligt men fortfarande för långt bort. Ingens närhet, lukt, händer, famntag eller kyssar har någonsin slukat upp mig så här. Och jag är rätt säker på att Dante känner precis likadant. Med varandra är allt annorlunda. Allt funkar så bra. Allt känns så bra. Jag har aldrig känt mig så här bra innan.
