Draktörne 🇸🇪

24. Guldvit hona

Dwinondi hade en mycket samlad uppsyn när han slog sig ner vid det blanka träbordet. Quen var mer än villig att låta honom tala då det innebar att inte alla satt och såg på henne. Han kändes mer som en högste królewski än hon gjorde, men det kunde bero på att hon såg mycket av Brodir i honom.
”Om vår högste drottning inte har något emot det så skulle jag vilja få ordet?”
Dwinondi gav henne en blick som dröjde sig kvar tills hon godkänt hans önskan med en nick. Han lät då blicken svepa över de andra och tog ett djupt andetag.
”Efter att ha diskuterat med mina nära har jag ett förslag på hur vi gör när vi tar oss drakar för eget bruk. Jag antar i alla fall att vi alla är överrens om att vi ska ha drakar? Jag ser inte varför vi skulle låta möjligheten falla oss ur händerna.”
Dwinondi gjorde en paus för att se från den ena till den andra.
”Jag är lite tveksam då jag tror att det kan vara början på en mycket orolig tid, men jag tänker inte tacka nej till egna drakar om ni andra skaffar dem”, sa Haola.
Dwinondi nickade.
”Noterat. Ingen annan som är tvesam?”
Ingen av de andra regenterna sa något, så Dwinondi fortsatte.
”Jag är en gammal man och räknar med att sitta på tronen i tjugo, kanske trettio år till. Vid det laget anser jag att min son vore gammal nog att ta över den. Av den anledningen vill jag se honom på en drake med sin närmaste man vid sin sida och inte mig själv. Hur ni andra väljer att göra är upp till er, men det känns logiskt att låta den yngre generationen ta drakblodets band före oss äldre. Samtidigt undrar jag om vi kanske rent av kan ha samma drakar och byta husarer vartefter vi känner att det vore passande?”
Han mötte Quens blick.
”Det borde gå, även om alla förlänger livet med femtio år oavsett om man är bunden till en drake eller inte. En drake borde kunna vara bunden till mer än en person, men jag tror inte att vi ska gå till överdrift i den frågan.”
Dwinondi nickade.
”Jag hoppas det då jag tror det blir logiskt att inte byta de drakbundna samtidigt. Att vi alltid har en erfaren husar till hands låter bättre än att ha en hord amatörer vart femtionde år. Jag tycker i alla fall att vi sätter som regel att man bara kan förnya sitt blodsband med drakarna med ytterligare femtio år om alla regenter vid det här bordet godkänner anledningen. Ingen av oss ska själv kunna ta sig friheten att leva i århundraden utan giltig orsak.”
Alla i rummet nickade.
”Har alla valt två personer till sina drakar?” undrade Quen.
”Jag skulle gärna se min dotter på en drake, men hon är lite för ung för det just nu. Av den anledningen har jag valt två av mina närmaste män till mitt rikes drakar för att låta henne få sin drake om tjugofem år. Med lite tur kanske hon har hunnit få barn innan hon binder blodsband med en drake och kan låta sitt eget barn växa upp under de år hon är bunden till en drake själv. Det vore kanske något att överväga för oss som vill placera våra barn på en drake?” sa Gromnir.
Hans lätt sävliga röst kantstötte Quens tålamod och hon fick hålla sig från att skruva på sig. Hon hade hoppats att mötet inte skulle bli långdraget, men det var samtidigt dömt att bli ett långt möte. Det var mycket att ta i beaktande och om man kunde byta person eller om man kunde binda flera personer till samma drake behövde hon få bekräftat av Zadroc. Till dess fick hon försöka låta bli att börja gäspa medan alla möjligheter och eventuella motgångar skulle diskuteras och övervägas.

Quen drog på sig de mjuka läderhandskarna medan några väpnare spände sadeln på Zadroc. Han stod stilla och tycktes finna sig i behandlingen.
Ytterligare en draksadel surrades bakom Zadrocs sadel. Quen kände sig lätt nervös, men hon litade på Zadroc. Norin stod bredvid henne och tajtade spännet på sina egna hanskar. Även han såg laddad ut inför deras uppdrag.
”Vi beräknar att vi är tillbaka innan middagen”, sa hon till Thrum.
Han bugade och steg tillbaka för att ge henne utrymme. Quen gick fram till Zadroc som lagt sig på golvet och klättrade upp i sadeln. Norin väntade tills hon var på plats innan han följde henne. Zadroc reste sig när Norin satt stadigt på plats och hoppade upp till öppningen i taket i ett kraftfullt språng.