Draktörne 🇸🇪

25. Konsekvenser

Quen stängde dörren efter sig i sitt gemak och gick fram till kartbordet. Väl där blev hon stående en stund med blicken på brevet.
Till slut ansåg hon sig ha förhalat situationen länge nog och knäckte sigillet. Wulfrins handstil var aningen spretigare än Ronirs, men likväl var den prydlig och lättläst.

Kära Quen, högste monark över duszerna och drottning över Himlakammen. Jag vill börja med att beklaga er tidigare konungs bortgång. Det är med skam jag erkänner att jag är i senaste laget med den saken. Brodir Hammarhorn var en mycket uppskattad bekantskap och jag vill tro att vi hade en mycket god relation. Då våra handelsvägar har fortsatt som vanligt vill jag tro att även vår relation kan bli en lönsam och framgångsrik sådan. Jag tycker att det är på tiden att vi som Östra kontinentens regenter möts öga mot öga. Vi styr trots allt över samma kontinent. Jag vill understryka att du kan känna dig trygg i min borg. Du har inga fiender här. Tvärt om hoppas jag på att stärka vårt band och kanske bygga en än mer lönsam framtid. Det är med vårt rikes bästa avsikter jag bjuder över dig till min borg och jag kan lova dig att du får ta med en hur stor vaktstyrka du vill. Även en handfull drakar om min drottning behagar.
Med varmaste hälsningar, kung Wulfrin Donwin.

Quen tog blicken från bordet när det knackade på dörren.
”Ja?”
Dörren öppnades på glänt och Norin steg in.
”Du sände efter mig?”
Utan att svara höll hon fram Wulfrins brev.
Norin stängde dörren efter sig och kom bort till henne.
Quen iakttog hans minspel medan han läste brevet.
”Ska jag åka?” undrade hon.
”Jag tror att det vore både oartigt och misstänksamt om du tackade nej. Dessutom tror jag att vi behöver höra vad han har att säga. Han nämner trots allt att du får ta en handfull drakar med dig. En sådan inbjudan visar att han är medveten om att vi samlat en hop drakar i berget. Det är också ett tecken på god vilja att låta dig ta med en så stor vaktstyrka du vill. Han är angelägen om att få träffa dig och han verkar inte ha något emot drakarna... Jag undrar rent av om det är något med dem som intresserar honom. Det är trots allt först nu han hör av sig. Han kunde ha hört av sig tidigare, men just nu verkar han väldigt gärna vilja träffa dig.”
Quen tog ett djupt andetag och nickade.
”Behöver jag svara att jag kommer eller tar vi oss dit bara?”
”Jag tror att vi ska prata med Thrum om saken. Åker vi dit blir det inte bara du och jag. Thrum borde vi ta med oss och han kan välja en extra soldat att ta med. Vi har trots allt sadlar för två av en anledning på våra drakar och jag skulle känna mig ganska otillräcklig om det bara är jag som vakar över dig i borgen.”

Wulfrin hade sitt högsäte i Ocell. Det tog drygt en dag att ta sig dit till fots. Med drake var det knappt mer än att de behövde glidflyga ner för berget och över ett mindre fält.
Quen lät sin osäkra blick svepa över stenstaden när de närmade sig. Wulfrins borg satt likt kronan på en kulle mitt i staden och var bygd i kraftiga stenblock. Ocell låg i utkanten av bergets skugga och det långa samarbetet med Himlakammens folk var tydligt. Det sades att staden byggts när Himlakammens salar holkats ur. Obehövliga stenar från Chmura- Krzywka hade transporterats till Ocell och gjort staden till en fästning. Quen hoppades att det betydde att hon hade en stark allians med dem, även om det var forna förfäder som inlett den.

Drakarna fann plats att landa bakom borgen där en stor plan lämnats fri innanför murarna. Planen var förmodligen gjord för drakar att landa på då det kändes i största laget för en vanlig stallbacke.
Quen lät Thrum stiga av först innan hon själv steg ner. Bredvid dem klättrade Ysabel ner före Norin.
Quen sökte med blicken mot borgen. Hon såg en bakdörr öppnas och Wulfrin själv steg ut med två soldater bakom sig. Annars verkade det inte finnas beväpnade vakter någonstans. Quen antog att han lät vakterna hålla sig undan för att visa en varm och välkomnande sida.

Quen ville inte stå och tveka för länge av rädsla för att se vek ut. Hon höll huvudet högt och började gå så snart Norin tagit sin plats ett halvt steg bakom henne på hennes högra sida. Thrum och Ysabel gick sida vid sida bakom dem.
”Var hälsad, min Królowa”, sa Wulfrin och bugade sig för henne.
Hon överraskades av att han valde hennes duziska titel.
”Det samma, el meu rei.”
Hon var glad att hon snappat upp några maneranska ord så att hon kunde titulera honom på samma sätt som han titulerade henne. Hon undrade samtidigt om det var vanligt bland män från östkontinenten att vara långa och välbyggda. Wulfrin hade lite samma kroppsbyggnad som Drenic, men hans hår hade samma färg som mogen halm och hans skägg var tjockt, men kort.
Wulfrin log brett mot henne och bjöd henne armen för att leda in henne i borgen. Quen accepterade hans gest och krokade sin arm om hans. Deras livvakter blandade sig bakom dem medan de steg in genom den tjocka träporten.