Draktörne 🇸🇪

8. Löften

Den generösa frukosten gjorde henne inte besviken. Det fanns nybakat bröd under linnedukar i små korgar och stora fat med smör, ost, saltat kött, frukt och grönsaker. Det fanns även kannor med varma och kalla drycker, korgar med kokta ägg och skålar med oliver. Oliver hade hon aldrig tyckt om, men resten verkade intressant. Hon testade olika kombinationer och fick ihop fem smörgåsar som hon sköljde ner med kall bärsaft. Lyckligtvis var det nästan bara hon och Yermin som kommit så pass tidigt till frukosten. Hon var inte på humör att bli iakttagen av någon som tyckte att hon åt för mycket igen.
”Hinner vi?” frågade hon så snart hon svalt det sista av sin frukost.
Yermin nickade och tömde sin bägare.
”Han nog på väg till sin vaktrunda snart. Vi borde kunna fånga honom i östra korridoren vid vakternas baracker.”
Han ställde ner bägaren och reste sig. Hon studsade snabbt upp och följde honom.

Quen var glad att hon hade Yermin med sig. Det fanns inte en chans att hon skulle ha hittat i tornet själv. Inte ens om hon fått en detaljerad vägbeskrivning. Att hon hade honom med sig innebar också att hon kunde se sig om utan att vara särskilt koncentrerad på var de gick. Det fanns mycket att se från intressanta statyer och vackra detaljer till glimtar av pampiga rum och imponerande salar.
De rundade ett hörn och kom till en enkelt inredd korridor. Längre fram i korridoren steg en mycket bekant person ut från ett rum och gick bortåt med bestämda steg.
Quen ryckte till innan hon rivstartade. Norin saktade ner medan han förbryllat såg över axeln när han hörde stegen som kom ifatt honom.
”Norin!”
Han snodde runt med ett chockat uttryck. Sekunden senare kastade hon sig i famnen på honom. Han hade nätt och jämnt hunnit höja armarna innan han fick ta spjärn för att inte snubbla bakåt.
”Vad i himlens frid gör du här?” fick han fram medan han lade armarna om henne.
Quen klamrade sig fast vid honom utan att kunna svara.
Yermin lunkade ikapp dem.
”Ledsen att hoppa på dig så här, men hon ville väldigt gärna träffa dig.”
Quen kände Norin röra vid hennes axelskydd.
”Vad i all världen har du på dig?” undrade han.
Han tog tag i hennes axlar och ryckte henne ifrån sig för att få en ordentlig titt på henne. Hans blick flackade över hennes rustning.
”Såg du den stora draken som kom sist?” frågade Yermin.
”Ja?”
Norin mötte hans blick och Yermin höjde handen för att diskret, men ändå menande peka på Quen.
Norin stod stilla för ett ögonblick innan han såg på Quen.
”Du red hit på den röda?”
Hon fick samla sig ett ögonblick innan hon lyckades nicka.
Han viskade något knappt hörbart och drog in henne i en hård kram. Quen tryckte sig mot honom igen då hans närvaro drog tillbaka henne till de tidiga år då hon sökt skydd hos honom när något skrämt henne. Norin verkade vara för chockad för att kunna säga något mer. Han kramade henne bara hårt. Det blev lite svårt att andas, men det bekom henne inte. Hon kramade sig gladeligen fast vid honom ändå.

”Inte för att störa, men vi ska upp till drakstallet och börja vår träning om en stund”, sa Yermin.
Quen suckade och lät kramen dröja ett ögonblick till innan hon lossade greppet om Norin.
”Du vet att hon är här nu i alla fall och om jag var du skulle jag hålla ett öga mot tornet under dagen. Vi ska göra flygövningar idag och hennes drake är verkligen en syn för ögat.”
Norin nickade innan han såg på Quen med en djup suck.
”Nu är det du som ska lova att vara försiktig”, sa han menande.
”Absolut. Stowami honoru.”
Norins ögon smalnade.
”Na czesc mego serca”, tillade hon med höjda ögonbryn.
Han skakade på huvudet innan han gav henne en hård kram igen.
”Bäst för dig det”, muttrade han.
Quen log och följde med Yermin åt samma håll som de kommit ifrån.
”Vad betyder det?” undrade Yermin.
”Vilket?”
”Det där du sa. Det är på ert eget språk, eller hur?”
”Ja. När vi säger något vi verkligen menar brukar vi tala gammal dusziska. Det första jag sa betyder på hedersord och det andra blir på mitt hjärtas heder om man översätter det. Att svära på sitt hjärta väger tyngre, så det är ett djupare löfte.”
”Fascinerande. Du får gärna lära mig lite om era sedvänjor och traditioner. Det verkar intressant. Framför allt det där med er religion som kommer från stjärnorna. Er gudinna kommer från himlen, eller hur var det?”
”Ja, på sätt och vis. Bogini är en stjärna som tog mänsklig form och steg ner i vår värld där hon skapade duszerna. Hon gjorde väl en hel del innan hon återsteg till himlen som stjärna igen, men det är en lång historia.”
”Du får berätta om det någon gång.”
”Det kan jag göra.”
Tystnad föll mellan dem medan de raskt tog sig mot drakstallet. Quen önskade att de pratat en stund till då det lyckats distrahera henne. Så snart de slutat prata hade hon insett vart de var på väg och vad de skulle göra. Allvaret och nervositeten lade sig som en klump i magen och hon hoppades att Zadroc inte skulle ställa till med problem. Han kändes inte särskilt pålitlig runt de andra drakarna. Det fanns en överhängande risk att kan kunde få för sig att hävda sin dominans över dem. Om han inte valde att rätt och slätt bita huvudet av någon.