Draktörne 🇸🇪

3. En kallelse

Quen plockade ner sin utrustning i väskan och sköt in pallen efter sig. Hon hade kommit ungefär halvvägs med anteckningarna, men det fanns inget som sa att hon behövde bli klar under första dagen.
”På väg hem?”
Quen stannade upp och mötte Drugins blick.
”Jag tror det. När jag inte plockade några ingredienser igår så kan jag bara skriva idag och det blir lite småtråkigt i längden. Jag ska kanske göra ett nytt försök med ingredienserna senare.”
Drugin log mot henne.
”Det går ingen nöd på arbetet efter bara en dag. Varje alkemist behöver bygga upp sina tillgångar innan de kan börja göra ett namn för sig. Jag kan ändå rekommendera att du börjar med grundsalvor och förkylningsbrygder. De är enkla och säljer bäst.”
Quen log och nickade.
”Det ska jag.”
”Snöstjärnor hittar du på sydsluttningar där det finns gnejs. De används i de flesta salvor.”
”Och blåflimmer växer under kaveldun medan Vällingört trivs i gråmossa.”
Drugin log brett och såg än en gång ut att svälla av stolthet. Hon undrade hur många lärlingar han försökt intressera för yrket utan att lyckas. Det kunde inte vara lätt att se sin yrkesgrupp tunnas ur då det var hans livsverk som rann ut i sand. Hon gav honom ett varmt leende innan hon tog adjö för att söka sig hemåt.

Quen kom precis upp för trappan till Góra-Hol när hon mötte Norin.
Han hejdade sig när han fick syn på henne.
”På väg hem?”
Hon gav honom en nick och de slog följe genom salen.
”Kort dag?” undrade han.
”Ja. Jag fick ju inte tag på några ingredienser igår, så det enda jag kunde göra var att fylla i min alkemibok. Det blir snabbt tråkigt.”
”Det var ju tur att du inte blev skriftare.”
”Det finns inte en chans att jag hade blivit skriftare.”
Norin log.
”Tog du med några kryddor?”
Hon nickade.
”Lagerblad, hammarört och svartrot.”
”Perfekt.”
Quen lutade sig närmare Norin.
”När vi kommer hem vill jag att du letar fram dina samlarkort.”
Norin lutade huvudet närmare henne när hennes röst sänktes.
”Varför?”
”En sak som Drugin sa. Det gav mig en tanke som jag inte kan släppa.”
”Okej?”
Quen suckade och såg sig om innan hon lutade sig närmare honom igen.
”Jag nämnde draken för honom och han nämnde kejsardrakarna, så jag tänkte att det kanske kan vara en gammal kejsardrake.”
”En gammal kejsardrake?”
”Ja.”
”Är det hemligt eller varför viskar vi?”
Quen suckade.
”Jag vet inte. Det känns som att jag vill ta reda på mer först.”
Norin ryckte på axlarna.
”Som du vill.”
”Du har väl korten kvar?”
”Givetvis. Gamla kort är inte lätta att få tag i. De är värda tio gånger sin vikt i guld.”
Hon nickade och ökade stegen så att hon tog ledningen mot Klatka Schodowa.

Norin satte sig på huk vid sitt sängskåp och öppnade luckorna under det.
Han behövde inte ens leta innan han tog fram en vackert dekorerad ask i blankpolerat silver.
”Du är väldigt försiktig med dem. Bara så att du vet.”
”Ja, ja”, mumlade hon otåligt och tog asken av honom.
Han följde henne till köket där hon satte sig vid stockbordet.
Han sneglade misstänksamt på henne medan han tog fram de rotfrukter som skulle användas i grytan.
Quen ignorerade honom och tog fram packen med kort ur asken.
”Har du alla?” undrade hon och såg på det översta kortet.
Övre halvan på det handstora arket hade en målad bild på en mörkgrå drake. Undre halvan av kortet hade drakens namn, åren draken tjänstgjort hos kejsaren och vilken husar som ridit den. Den som gjort kortet hade utan tvekan lagt mycket omsorg på det.
”Inte riktigt alla, men de jag saknar har jag försökt återskapa själv, så finns draken du söker bland kejsardrakarna så borde du hitta den.”
Quen nickade och började bläddra i högen. De nyare korten var inte av intresse. De drakar som för närvarande fanns i kejsarens tjänst kände hon till och hade sett flera avbildningar av dem.
”Tror du att draken du såg kan finnas i den där högen?” undrade han medan han slipade kökskniven med en brynsten.
”Jag har en teori om att det kan vara en gammal kejsardrake som var i tjänst för väldigt länge sedan. Den kanske letar efter sin gamla husar.”
”Jag har aldrig hört talas om en drake som kommer tillbaka. De kan dröja sig kvar när deras band till husaren bryts, men när husaren är borta visar de sig inte igen.”
”Det finns en första gång för allt”, mumlade Quen medan hon stannade upp vid ett kort på en röd drake.
Hon rynkade ögonbrynen, men bläddrade sedan vidare. En drake som var mer rostbrun än röd borde inte bli klarröd när den blev gammal. Dessutom såg den inte bekant ut till formen. Hon var ganska säker på att den hon sett hade haft två grova horn. Draken på bilden hade bara mindre taggar likt en krona.
”Du tror att en senil gammal drake kommit tillbaka utan att minnas att deras husar är borta?” undrade Norin.
”Något ditåt.”
Norin rotade i hennes väska efter kryddorna hon tagit med sig och tog med dem till bänken för att hacka upp dem för grytan. Lite nu och då gav han henne en blick. Var gång han gjorde det var hon överdrivet försiktig med korten och såg menande på honom. Till slut verkade han acceptera att hon faktiskt var försiktig med dem.