Draktörne 🇸🇪

6. En dusza bland maneraer

Quen behövde inte vänta länge innan en välklädd man lämnade sin drakes sida och kom bort till henne. Den mörkgröna draken hade ett lömskt uttryck i sina små ögon och de spretiga taggarna på hakan påminde om ett skägg. Om hon mindes rätt var drakens namn Hoggwin och mannen som var på väg fram till henne var alltså den högste generalen, Ercin Silvira. Ingen av de andra drakarna hade samma färg som Zadroc. Två kunde kallas röda, men de hade skiftningar i orange och brunt, hade ljusare mage och hals och den ena hade inslag av grönt. Faktum var att ingen av de andra drakarna hade en enda genomgående färg. De var alla ljusare under magen eller hade skiftningar i sin grundfärg. Quen undrade om det berodde på att Zadroc var en elderdrake, eller om det bara var en tillfällighet.

Hennes uppmärksamhet drogs tillbaka till Ercin som nästan var framme vid henne.
”Var hälsad”, sa han med en kort nick.
Quen krökte nacken medan hon neg.
”Var hälsad.”
”Är han din?”
Ercin lät blicken svepa över Zadroc.
<Idiot. Varför skulle du annars ha suttit på min rygg?>
Quens blick flackade via Zadroc.
”Ja... Jag fann honom i bergen vid Himlakammen och valde att ta med honom hit. Jag visste inte vad jag annars skulle göra med honom.”
Ercin höjde ögonbrynen och såg förbryllad ut. Hans blick svepte över Zadroc som om han förväntade sig att de skulle avslöja ett skämt.
”Du är väl en dusza?” undrade han.
Quen gick ungefär till axeln på mannen. Hon var lång för att vara en dusza, men hennes klädsel och kroppsbyggnad borde göra det uppenbart.
”Ja.”
Hon visste inte vad annars hon skulle svara.
<Det finns tydligen inte höga krav på intelligens här.>
Quen var glad att bara hon kunde höra Zadroc.
Ercin drog efter andan, men höll den en stund medan han verkade överväga något.
”Hur kommer det sig att en ung dusza råkar hitta en drake och hur lyckades du tämja honom?”
”Det är en lång historia. Jag är alkemist och råkade gå fel när jag samlade ingredienser. Jag föll ner i hans grotta, så jag landade mer eller mindre i huvudet på honom. Han var skadad och sprättade blod omkring sig. På grund av all jord jag råkade häva ner så fick han svårt att se. Han rispade mig bara när han försökte bita mig. Sedan slutade han helt plötsligt. Jag försökte gömma mig bakom några klippblock, men insåg snart att vi råkat knyta blodsband. Lyckligtvis har han läkt tills idag så att jag kunde rida hit honom. Jag vet inte vart jag annars skulle ha vänt mig.”
Ercin nickade långsamt. Han såg inte helt övertygad ut, men han verkade inse att det inte kunde finnas så många andra förklaringar då hon trots allt stod där med en drake.
Han tog ett djupt andetag medan hans klarblå ögon granskade Zadroc igen.
”Ja, jag kan inte neka dig delaktighet i vår grupp. En drake som den här har inte setts på många generationer. Han är verkligen imponerande ... Tillåt mig att presentera mig. Jag är Ercin Silvira. Kejsarens främste husar och drakarnas anförare. Och du?”
Hon rätade på ryggen och höjde hakan.
”Jag är Quen Runsköld och det här är Zadroc.”
Ercin nickade och lät än en gång blicken vandra över Zadroc.
”Ni är välkomna och jag gratulerar till en lyckad olycka. Tror du att din drake kan vänta här medan jag presenterar dig för kejsaren?”
Quen nickade. Hon sträckte ut handen och lade den på Zadrocs kind. Han mötte hennes blick.
<Rör de dig bränner jag hela staden till grunden. Du behöver inte oroa dig.>
Hon tog ett samlande andetag och vände sig till Ercin.
”Klar?”
Hon nickade.
”Den här vägen.”

Medan hon följde Ercin över den stora balkongen kunde hon inte undgå att märka de blickar hon fick. Till och med drakarna såg mellan henne och Zadroc.
Hon fäste blicken på gruppen med män längst in på balkongen. Hon hade sett flera maneraer under åren i Chmura- Krzywka så deras folk var inte helt främmande för henne. Duszer och maneraer liknade varandra, men duszer var kortare och kraftigare byggda. Det fanns även detaljer som skilde dem åt, som öron, hårväxt och näsor.
Quen gjorde sitt bästa för att inte stirra på deras underliga öron. Deras öron var inte lika runda och deras hår var tunnare. Hon hade hört att den märkliga lilla tappen under örat kallades örsnibb, vilket var något duszer saknade. Hennes öron var mer rundade nertill.