Draktörne 🇸🇪

2. Vuxen

En strimma ljus silade in mellan luckorna och spred ett gyllene sken i sängskåpet. Quen låg helt stilla och lyssnade efter de vaga ljuden utanför.
Fotsteg och rörelser närmade sig sakta över stengolvet.
Hon knep ihop läpparna i ett försök att få bort det breda leendet när förväntan fick det att pirra i kroppen.
Utan förvarning rycktes luckorna upp.
”Grattis!”
De två mansrösterna slog emot henne och Quen hoppade till.
Norin och Toryn skrattade åt hennes sura uppsyn medan hon satte sig upp.
”Det var inte roligt”, muttrade hon.
”Ledsen, men frestelsen blev för stor”, skrattade Norin.
Toryn sträckte fram armarna mot henne.
”Förlåt, hjärtat. Grattis på födelsedagen”, sa han varmt.
Quen mjuknade och hasade fram till sängkanten.
Toryn kramade henne hårt.
”I alla dessa år, sedan du var en liten knodd, har vi börjat sjunga utanför skåpet ditt, så vi ville överraska dig på riktigt den här gången”, sa han när han steg tillbaka.
Quen suckade, men leendet var inte långt borta.
Norin steg fram och höll ut armarna för en kram medan han sneglade upp på henne. Det tillbakahållna flinet gjorde att det inte kändes särskilt ursäktande. Quen kunde ändå inte vara sur på honom och höjde armarna för att låta honom krama henne. Hans skägg var mjukare än Toryns då det var längre, men mustaschen var lika sträv mot hennes kind.
”Tänk att du är vuxen nu. Känns som att du var en grinig tonåring så sent som igår.”
”Jag var en tonåring igår.”
Norin log brett när han tog ett steg tillbaka.
”Och du är fortfarande grinig.”
Quen räckte ut tungan åt honom.
”Kom nu. Vi har frukosten framdukad och gröten är nog godare om den är varm”, sa Toryn och gick mot dörren.
Norin rufsade om hennes hår innan han följde Toryn. Quen gjorde en grimas och försökte släta ut håret innan hon steg ner på skinnfällen. Hon drog på sig de mjuka skinnstövlarna innan hon strosade bort mot köket. 

Så snart hon satt sig till bords räckte Toryn en skål med gröt åt henne. Hon sträckte sig efter kannan med mjölk och var sedan kvick att även dra åt sig krukan med honung innan Norin hann ta den. Hon gav honom ett leende innan hon sträckte sig efter skålarna med nötter och bär. Norin lutade hakan i handen medan han roat såg henne garnera sin gröt.
”Så? Hur känns det att vara vuxen?” undrade han så snart hon stoppat skeden i munnen.
Quen blängde på honom tills hon svalt gröten.
”Ingen större skillnad från igår skulle jag säga...”
”Nej, det kan jag tänka mig.”
Han flinade när hon blängde på honom igen.
”Men det känns bra att räknas som ung kvinna och inte som flicka längre. Jag ser också fram emot att få betalt för det arbete jag utför”, fortsatte hon.
”Vill du fortfarande bli alkemist?” undrade Toryn.
Quen nickade då hon precis tagit en ny sked med gröt.
Toryn log och drog krukan med honung närmare.
”Ett bra val. Vi har inte många alkemister här i berget och det är ett ofarligt yrke.”
Han blinkade med ena ögat åt henne, vilket fick henne att höja ett ögonbryn. Norin flinade från andra sidan bordet.
”Om hon inte snubblar ut för ett stup.”
Quen blängde på honom.
”Åja. Quen är nog kapabel att hålla sig på benen. Mäster Drugin kommer i alla fall att uppskatta tillskottet. Det har varit dåligt med alkemister ganska länge.”
”De flesta vill ju leka med yxor och svärd.”
Quen gav Norin en retsam blick, men han log och verkade inte det minsta besvärad.
”Alla kan inte vara sugna på att plocka blommor och mosa örter”, sa han och strödde nötter på sin gröt.
”Jag är stolt över er båda två. En yxkarl och en alkemist i familjen är alldeles utmärkt.”
”Och en handelsresande som aldrig är här.”
Quen ångrade sig så snart orden lämnat hennes mun.
Toryn gav henne ett tröstande leende.
”Hon hann inte tillbaka från Muntaya, men hon hade gärna varit här idag.”
Quen höll sig från att vädra mer av sina åsikter och nickade.
”Men på tal om det ska vi ju inte glömma det viktigaste.”
Toryn reste sig och gick fram till den öppna spisen. Från spismandeln tog han ner ett litet paket av grönt linnetyg. Quen såg nyfiket på paketet när Toryn räckte det till henne.
”Varsågod. Den är från era mammor också. Hoppas att den passar”, sa han med ett leende.
Quen tog emot paketet och öppnade det. Ett hårsmycke i brons föll ut i hennes hand. Det hade formen av en stor skalbagge med utfällda vingar. Brunröda bärnstenar och citrongula citriner prydde vingarna medan skalbaggens ögon var av guldglänsande pyrit. Under skalbaggen hängde en svart diamant och flera små kedjor som bildade dekorativa volanger. Quens ögon vidgades innan hon tittade upp på Toryn.
”Var har ni hittat en svart diamant?”
Toryn log varmt.
”Det får du fråga Norin.”
Hon mötte Norins blick. Hans retsamma leende avslöjade redan att hon inte skulle få något svar på sin fråga.
Hon såg ner på smycket igen. Skalbaggens vingar var dekorerade med traditionella mönster. Det låg enormt mycket arbete bakom varje detalj.
”Vänta lite, så ska vi se hur den gör sig i ditt hår.”
Toryn lämnade raskt köket.
Quen beundrade smycket tills han var tillbaka. Med vana händer kammade han igenom hennes hår innan han samlade en del av håret på sidorna om hennes huvud och fäste det vid hennes bakhuvud med smycket. Han steg sedan tillbaka som för att beskåda sitt verk.
Quen satt med ryggen mot honom ett ögonblick innan hon vände sig om för att se på honom.
”Perfekt.”
Quen nuddade vid smycket med fingertopparna.
”Tack så mycket”, fick hon fram. Sedan vände hon sig till Norin. ”Verkligen.”
Båda log brett.
”Givetvis ska en ungmö få ett passande smycke när hon lämnar barnaåren bakom sig”, sa Toryn och satte sig igen, ”Kom ihåg att be Drugin om din nya utrustning. Nu när du valt yrket behöver du egna redskap.”
Quen nickade.
”Självklart.”
Toryn gav henne ett leende innan han vände sig till grötskålen.